Nu börjar äventyret.

Nu är det dags, vi har utforskat staden San José i två dagar och längtar nu efter att få komma iväg på den riktiga resan.

Tidigt på morgonen, redan före frukost blir bi upphämtade på hotellet.  Vi har bokat resan genom ett resebolag,  men det är ingen grupp vi reser i och ingen sammanhållande reseledare utan vi kommer att träffa på en hel del lokala guider och vi kommer att träffa på människor från jordens alla hörn. Dennis heter vår guide för de här första dagarna. Dagens resesällskap består av holländare, tyskar och amerikanare och även några costaricaner.

Dennis är förutseende och vet att dit vi ska finns det ingen bank och inga ATM-maskiner för att hämta ut kontanter, så då han hör att det är flera som har behov av att fixa det stannar vi vid en penningautomat. Vi har redan fixat det så jag kan sitta kvar i lugn och ro och kolla in vägmärkena. Den här har jag aldrig sett förut.

Men när alla är kontanta så kan vi lämna storstaden och bege oss ut i landet. Dagens tur ska gå till Mawamba Lodge i Tortuguero. Vi åker genom ett varierande landskap, det är regnperiod men floderna vi korsar ser väldigt torra ut och än så länge har vi bara haft en enda skur. Den kom i gårkväll och visade oss hur en störtskur ska vara, det fullkomligt öste ner i en kvart ungefär.

Resan går genom Braulio Carillo National Park och vi får se många varierande naturvyer, vi åker till och med genom en tunnel som går genom vulkan.

Efter två timmar i bussen är det dags för frukoststopp.

Här kan vi se vad vattnets kraft kan ställa till med, tur vi inte ska över den bron.

Här får vi även en första kontakt med den rikliga vegetationen. Det är som en vägg ner mot floden.

Gott om blommor, vackra fjärilar och andra djur som hörs inne i växtligheten.

Men hur vackert det än är vid frukoststället så måste vi åka vidare. Vi har förutom bussturen till hamnen en kanaltur på över en timme innan vi är framme vid vår lodge. Vi ska till väglöst land och enda transportmedelet där är båt. Som grädde på moset börjar det regna innan vi kommer fram till hamnen. Men det ÄR regnperiod så vi är beredda på det och plockar fram våra regnkläder. Lite värre är det med bagaget som ska förflyttas ner till båtarna. det är lerigt och geggigt där. Men vad gör det, är det äventyr så är det.

Nu åker vi.

I början på vår tur regnar det så kraftigt så sidorutorna på båten är nedfällda, men vi har tur. Det klarnar upp och sidorna rullas upp och vi får se lite av kanalen och regnskogen.

Det finns till och med vägskyltar i de här kanalerna.

Molnen ligger över trädtopparna.

Allt som behövs ute i de här väglösa områdena transporteras ut med båt. Visserligen är det fastland och inte några öar, men marken här är mer eller mindre våtmark.

Efter en trevlig båttur är vi så framme i Tortuguero. 

Och till vår lodge. Mawamba Lodge.

Här blir vi mottagna med kalla handdukar och något gott att dricka.

Vi bor i små mysiga stugor.

Efter lunchen ska vi åka till den närliggande byn för att få en liten inblick i hur lokalbefolkningen lever här ute.

Men det tar vi i nästa inlägg.

                                                             - föregående -                - nästa -

Resa med barnbarn

Så var det dags för en resa, den här gången reser vi med vårt yngsta barnbarn Tilda. Hon hade en önskan att få komma till regnskog och det lät ju trevligt tyckte även vi. Gemensamt kom vi överens om ett resmål men upptäckte att den period som vi skulle resa var det regnperiod. Lät ju inte så jättetrevligt med regn under hela resan men Tildas konstaterande om att det är väl självklart att det regnar om det är regnskog avgjorde saken. Vi bokade en resa och en tidig julimorgon hoppade vi tre in i en taxi och for ut till Arlanda.

Frukost åt vi ombord.

Måste man stiga upp i ottan är det bra att kunna ta sig en tupplur sedan.

Första mellanlandningen har vi i Amsterdam.

En glad och förväntansfull Tilda då vi bordat nästa flygplan.

Flygplansmat är inte alltid så god och tilltalande men här får jag ge KLM en eloge för maten, den var väldigt god. En kräfttartlet och räkor med rotselleripuré, det låter väl gott.

Vi hade en lång flygresa framför oss och dessutom blev den lite länge när två passagerare hade irrat bort sig på flygplatsen i Amsterdam och det tog en timme innan de hittat dem. Tilda hann avverka några filmer och jag sov bort en del av tiden och plötsligt var vi framme i Panama. 

Panamakanalen har jag alltid velat få se så nu började jag spana ut genom fönstret. Ser att det ligger en hel del fartyg där nere så kanalen borde finnas här i närheten.

Vårt flygplan gör en sväng och plötsligt så ser jag den.

Den måste ju förevigas.

Vet inte varför jag blir så förvånad över att staden Panama består av så många och höga hus, hade inte föreställt mig den  så.

Efter förseningen i Amsterdam hade vi inte mer tid än att skynda över till nästa flygplan. Både vi och vårt bagage hann med det planet och nu hade vi inte lång tid kvar innan vi var framme på resmålet.

När vi sedan landar i San José är det kväller.

Vårt äventyr i Costa Rica kan börja, men först ska vi sova lite.

                                                                                             -nästa-