Livet på landet.

Har haft förmånen att leva lantliv i två veckor, kameran fick vila ganska mycket men eftersom den var med ut till landet så blev det lite bilder ändå.

Försökte fånga den stora vackra månen som visade sig en av kvällarna, blev väl inte som det såg ut men en sak gladde mig extra mycket. Jag har en hornhinnesjukdom som gör att hornhinnan förstörs men med laseroperation så har förloppet stoppats upp och nu när jag dessutom fått nya glasögon så plötsligt såg jag bara en måne och inte två eller tre. Bara det var värt en bild på den stora månen.

Jag hade lite torrt bröd och la ut det på verandaräcket för att fåglarna skulle få, visst kom det fåglar men en aning större än de jag tänkt mig och de små bitarna slukade de i ett enda nafs. Den stora brödbiten spände jag fast och tog ett bildbevis på brödätaren.

Inte bara fåglar kom på besök till lantstället, vi fick lite badgäster också.

Det badades så ända in i vassen.

Det var blött det här. Skaka, skaka.

Sedan måste man torka sig också.

Totte var ingen badkruka minsann.

Fotograf i skottlinjen.

Lillebror i skottlinjen...Träff.

Bäst att fly fältet och dra sig ut på djupt vatten.

Längtansfulla blickar, när man inte fick bada mer.

Om man är katt och träffar på en stor hund är det bäst att se riktigt farlig ut.

Säter är inte bara Säterdalen.

Det finns väldigt mycket gammal och fin träbebyggelse i Säter;  den är en av de bäst bevarade i vårt land. På hembygdsgården berättade de att det berodde på att Säter varit förskonad från bränder.

Det är inte bara vid hembygdsgården som man kan se de fina trähusen utan de finns runt om i den centrala stadskärnan och alla verkar vara i fint skick också. Det här är Säters sockenstuga som är från början av 1770-talet.Damerna på trappen var där för att måla av huset.

Det var inte mycket folk ute på stan.

Men en kelig katt dök upp i alla fall.

Här kan man slå sig ner och vila lite.

Men inte här.

Ronja på besök.

Ibland får man finfrämmat på landet, Ronja kom på besök och ville övernatta. Grenarna som låg i en hög på marken sa hon med bestämd ton att de var där för hennes skull. Genast valde hon ut favoritpinnen. Så stor som möjligt, då är den bäst.

Det förstår du väl att man inte kan stå still med en sådan fin pinne. Ta en bild ändå du om du vill, tyckte Ronja.

Man blir ganska trött av att jobba med skogsarbete. Tungan lång som en slips.

Titta vad jag fick!

Mmm vad gott det var.

En  lång, lång stund låg hon där och gnagde och njöt.

Sedan blev hon väldigt törstig.

Jaktlabbe? Jag nej då jag bara jagar lite ändå!

När man busat runt i värmen är det skönt att vila på svala stenar.

Blandade bilder från min iPad och Sony AX 5000. 

Fick fint besök.

Ronja kom och hälsade på.

Vi tittade på fåglarna och lekte med favoritleksaken.

Hörde och såg att vi hade finfrämmande vid fågelbordet också. Steglitsen, som jag bara brukar få syn på när det är vår, var här. Den skränade och bråkade med de andra fåglarna så det var svårt att missa den. Men när den tyckte att jag blev för närgången så flög den sin kos.Inget stativ med ut så någon skärpa lyckade jag inte få.

Ronja och jag lekte med hennes favoritleksak, en fender. Jag kastade och Ronja hämtade.

Fast jag vet inte vem som tröttnade först, verkar som om Ronja försöker säga "Ska du bara slänga bort den hela tiden så behåller jag den då".

Vilda djur på Sällvallen.

Var en liten tur upp till Hedesunda i dag. Träffade på Sällvallens nyaste lilla vilddjur där uppe. Får jag presentera lilla Ronja 10 veckor ung. Lite trött i dag i det varma vädret.

Ronja är en underbar liten hund. Trots att jag inte klarar av att komma ner i gräset på hennes nivå ännu så var jag tvungen att försöka få med mig några bilder hem på henne. Solen strålade från en klarblå himmel så det var inte det ultimata fotovädret men charmtrollet Ronja ställd upp på en minifotosession ändå.

Titta vad var det där som kom flygandes.

Gott var det.

Smaskens, hade du något mer?

Å så till sist, inte utan orsak, en mycket stolt husse.

Det är sonens hund så jag förmodar att jag kommer få fler tillfällen att föreviga lilla Ronja och då kanske jag klarar av att fotografera henne från hennes egen nivå.