Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Nostalgi
Blev mycket nostalgi i helgen.
Vi hamnade i Motala efter att först varit och besökt dottern i hennes nya sommarstuga.
Checkade in på hotell Nostalgi som ligger i Motala hamn.
Där ingår inträdet till Motala motormuseum, eftersom det var museet som gjorde att vi hamnade där så passade det bra. Vi slank in och fick oss en riktig nostalgitripp.
Precis innanför dörren står det en vackert röd brandbil av modell äldre.
Brandsprutan var av lite annorlunda modell än den vi har står här hemma. Får inte vara för stora bränder som man ska släcka.
En hel del stora fina Rolls Royce trängs om utrymmet, många bilar är det och trångt står de så man får ofta nöja sig med att betrakta dem från ett håll. Men nog är de pampiga. Som den här från 1939. Den kallas för Ambassad bilen eftersom de har tjänstgjort på Engelska ambassaden i USA 1939. Både Winston Churchill och Franklin D Roosevelt lär ha åkt i den.
Fram till 1933 var RR-märket, som pryder kylaren på alla Rolls Royce, rött. Efter det så målades det i svart. Royce avled samma år, men trots det så hävdas det att den svarta färgen inte beror på hans död.
Lite intressant information om kylarprydnaden.
Ford har också en väldigt tjusig stor bil. A-Ford Roadster.
Det är inte bara bilar som är utställda här finns en hel del tillbehör för billivet också. Som picknickväskan som står bland de stora flott bilarna. Den ser en aning bekant ut, för jag minns att i mitt föräldrahem så fanns det också en väska som togs fram då vi skulle iväg på tur.
Vår väska var nog något enklare i utförande, tycker mig se den på den här gamla bilden från 60-talet då min mor har fått i gång gasolköket. Undrar vad det vankades för middag där. Gissar på att det är potatis i undre kastrullen. Det där campingbordet har jag fortfarande kvar, men stolarna har försvunnit.
Även campingbordet fanns här. Här med en svart Bubbla
En svart Bubbla hade vi också men första bilen var en Fiat 500. Så stolta vi barn var då pappa köpte vår första bil på 50-talet. Men sådan träsmak det blev i baken för baksätet var som att sitta på en träplanka ungefär, tills mina föräldrar la dit en madrass som jag och brorsan kunde sitta på.
Vi vandrar vidare på museet och hittar första elbilen. Lite annorlunda än Teslan.
En Tatra, tillverkad i Tjeckoslovakien.
Vem minns inte "Steve med Lloyden" från Sven Melanders sketch. Där lyckades han hetsa bilen till stordåd, men i verkligheten hade den här bilen en slö motor och i övrigt av dålig kvalité. Den här bilen köpte förra ägaren 1974 för 40 kr.
Sedan kom vi till kändisbilarna som Karl Gerhards bil.
Här har vi ett riktigt fartvidunder, en T-Ford Speedster från 1912.
Fast den Forden hade nog lite svårt att hävda sig mot Silver Streak Jet Mark II med 25000 Hk. med en flygplansmotor med efterbrännkammare.
Bränsleförbrukning ca. 250 liter/minut och gjorde 180 km/tim. på tomgång.
Med den bränsleförbrukningen skulle det vara bra med de här humana bensinpriserna. Vi försökte tanka där och få Super 99 för 79 öre/litern men det lyckades inte.
Sådan här strut hade min pappa då han körde mototcykel på 50-talet.
Det här var bara en liten bråkdel av alla bilar på museet, men här finns en hel del annat att se och minnas tider som var, så det kommer med all säkerhet en fortsättning från Motala motormuseum.
Vi går inte ut från museet än, men tar en lien paus vid jukeboxhörnan.
På återseende!
Flotta och dyra bilar och även lite andra fordon.
En av de första sakerna som jag la märke till då vi landat i Dubai och var på väg till hotellet var att det var så övervägande antal av vita och ljusa bilar.
Senare fick jag förklaringen till det. Den första morgonen var det väldigt disigt och många av alla de höga husen försvann upp i det disiga, men det var inte vanlig dimma som låg över staden utan det är sand som är i luften och den lägger sig som en hinna över bilarna. På de ljusa syns det inte lika mycket, så det var förklaringen och nog stämmer det också.
Förutom alla ljusa bilar så har jag nog aldrig sett så många dyra bilar som här. En av förklaringarna är säkert att det inte är någon skatt på bilar. Många rika människor bor det också här, men kontrasterna mellan de som har och inte har är stor.
Här har vi till exempel en Ferarri
Alla bilar är inte vita och de som äger de här bilarna har säkert någon som tvättar den åt dem. En röd Ferrari är ju snygg. Till den här var det kö för att fota, de flesta ville posera bredvid bilen.
En annan röd Ferrari stod parkerad utanför vårt hotell.
Två gula Ferrari glassade omkring på gatorna, tror de ville visa upp sig.
En Aston Martin, fast James Bond syntes inte till.
På VIP-parkeringen utanför stora köppalatset Dubai Mall fanns det alltid några exklusiva bilar som Rolls-Royce. Kan det här vara en Phantom?
En del hade dessutom valt färger som verkligen stack ut.
Jag var inte ensam om att fånga dessa på bild.
Det här är också en Ferrari, inte så dåligt att börja sina dagar i en barnvagn av märket Ferrari.
Även polisen glassade omkring i tjusiga bilar, Audi R8.
Den här Audin hade tjusigare färg...
Den här bilen tillhörde väl inte någon av de dyraste, det är en Corvette, men föraren blev väldigt glad då han blev fotograferad. Han sken upp som en sol.
Det fanns lite småbilar också. Den här är väl söt.
Parkeringsböter kan man få även i Dubai. Polisen här har grön uniform.
En del förare ville visa att de körde säkert.
Taxibilarna ser ut så här, de finns i olika färg på taket, färgen anger vilket bolag de kör för. Finns även Ladies taxi, de har rosa tak och körs av kvinnliga förare. Fanns inte så många av dem så jag missade att fota båda gångerna jag såg någon.
Träffade på en färggrann av de dyrare som inte bara var parkerad utanför någon glassig butik, utan var ute och luftade på sig.
Alla bilar går inte så fort heller, det gäller att hålla ryggen fri så man inte får en buckla där bak.
Det här är inget vrålåk, men som synes så hade skolbussen en praktisk stoppskylt som fälldes ut när den stannade.
Ska man ut i öknen kan den här varianten på bil vara praktisk.
Eller varför inte en liten MOKE.