Svenskbyn

Vi hade ingen spikad resrutt och inga förutbestämda mål som måsten att besöka på den här lilla trippen i Finland. Vi for nästan dit näsan pekade och svängde in på de avtagsvägar som såg lockande ut. Den karta vi hade med oss var inte så detaljerad utan täckte in hela Finland men vissa platser var markerade med gult och det betydde att det var en intressant plats av något slag. Vad vi inte visste vad det var för intressant med just den platsen.  Nu hade vi kommit till en gulmarkerad plats på vår karta och svängde in till staden Lovisa. Själva staden grundades 1745 och hette då Degerby. Sitt nuvarande namn fick den när  kung Adolf Fredrik var på besök. Det är mycket som händer när svenska kungar kommer på besök. Målas inte husen om så byter tydligen städer namn, naturligtvis var det kungens fru Drottning Lovisa Ulrika som skulle hedras den här gången. Undrar vad för intressant som finns här.

Det första vi får syn på är en stor  samling stenar, fast nu är det förstås inte vilken stenhög som helst utan ruinen efter en fästning. Just den som är på bilden här inunder är Bastionen Ungern.  

På den tiden gick gränsen mellan Sverige-Finland och Ryssland här. Jag kan inte påstå att historia var mitt favoritämne i skolan för då fick man mest plugga årtal och vilken kung som regerade då. Men att få historien så här på plats, se stenarna och tänka sig in hur människorna slet med dessa byggen och levde här. Att det var just här  som det vimlade av soldater och att det var hit vår dåvarande kung reste, sådant tycker jag är fascinerande.

Lite till höger om bastionen Ungern finns det ytterligare en stor ruin. Det är Bastionen Rosen.

Varningen på skylten här ovan kan nog vara befogad för det var inga små stenar som fallit ner.

Eftersom vi är här under en tid som de flesta inte har semester så är vi tämligen ensamma här, det var bara en fin och gosig hund som kom fram och hälsade på mig och ville bli klappad då jag stod och läste på skyltarna. Här i området finns det mycket information att få även på svenska.

Hunden kom nog tillsammans med några som tog en promenad på Erensvärdsstigen. Det finns en stig som  går runt hela området och utefter den finns det informationsskyltar där man kan fylla på i sin kunskapsbank om både fauna och historia. Hur stigen fått sitt namn är inte så svårt att gissa eftersom det var  greven, fältmarsalken och konstnären Augustin Erensvärd som planerade och ledde bygget av fästningarna.

Rejäla murar byggde de.

Det ser nästan ut som om en liten grön groda slagit sig till ro ovanpå tickan.

Området med bastionerna är stort. Den som är intresserad kan se på kartan här ur stort det var.

Vi åker i alla fall vidare mot nya okända mål. Kul att åka lite på måfå och se vad som dyker upp och det första som dyker upp är en liten by som heter Pyttis där det också finns historik från svensktiden.

Gränserna i Finland förändrades med de olika krigen och vid freden i Åbo 1743 drogs den längs Kymmene älvs vänstra fåra. Då delades Pyttis socken i två delar och de byar som fanns på den västra sidan saknade då kyrka och kyrkogård i 27 år innan den här kyrkan byggdes.

Vi går över bron och det är lite synd att inte de vackra sevärdheterna är öppna även under perioder då det inte är sommar.

Det stora och pampiga Lerhuset på Krogbacken, är enligt skylten här, det viktigaste minnesmärket över lerbyggnader i Finland. Lerbyggnaden byggdes från början som arbetarbostäder i början av 1800-talet. Det fanns också en krog här. Inte så konstigt då att platsen kallas för krogbacken. Byggnadsmaterialet var var en blandning av lera och sand där man tillsatte ljung och halm. Det packades sedan in i brädformar och fick torka. Sedan förstärktes öppningarna med murat tegel och stolpar av trä.

Så var det Svenskbyn då! Mycket i dessa trakter påminner oss om svensktiden men det gjorde dessvärre inte Svenskbyn. Vi lämnade lilla Pyttis och såg en skylt som väckte vår nyfikenhet. Svenskbyn, det låter ju intressant. Vi åker åt det hållet. Blir visserligen en liten omväg men vad gör det vi har ingen brådska. Vi kommer fram till byn och jag gör som jag brukar, fotar av skylten för att ha bland bilderna och veta var jag varit och var de kommande bilderna är tagna.

Men i dag blir det inte så mycket mer för byn verkar vara mer eller mindre nedlagd och de flesta av de få hus som finns kvar ser ut att bara stå och förfalla. Det blev bara en skylt alltså,

Nu ställer vi kosan mot dagens slutmål och nästan framme ser det ut som om det är ett UFO som kommer in för landning.

 Del 1 - Del 3