Potalapalatset, här bodde Dalai Lama

I dag ska vi besöka den största sevärdheten här i Lhasa. Vi ska till Potalapalatset, Dalai Lamas forna bostad. Palatset ligger högt och syns nästan var man än är i Lhasa. Det är tretton våningar högt och ligger högst uppe på Marpori "Den röda klippan", omkring 3.700 m.ö.h.

Den vita delen av palatset innehöll Dalai Lamas vinterresidens och  regeringskansliet och den röda delen innehåller rum som har religiösa funktioner. Här i den röda delen är fem inkarnationer av Dalai Lama begravda.

På väg  hit till palatset och även då vi rör oss ute på stan ser vi att järnvägen har transporterat upp mängder av soldater hit. Överallt finns det soldater, de står vakt vid gatukorsningar, de patrulerar fem och fem och alla är tungt beväpnade. Vi får höra att det har blivit så sedan upproret som var i mars 2008, då tibetanerna protesterade mot Kinas förtryck. Jag har inga bilder på dessa soldater för man fick inte fotografera dem och kunde riskera att bli av med kameran om man gjorde det ändå. De såg så bistra och bestämda ut så jag vågade inte ens fota dem i smyg.

Men nu ska vi upp för ca. 400 trappsteg. Låter inte så mycket men på den här höjden känns varje trappsteg som om de var många fler.

Bäst är att besöka palatset på förmiddagen för på eftermiddagen kan vissa delar vara avstängda, men det kan man inte bestämma själv. Besöket hit bestäms av myndigheter som delar ut besökstider. Vi hade turen att få ett morgonbesök.

Som synes så är det inte bara trappsteg utan det sluttar uppför hela tiden. Jag har fått rådet av andra som varit hit att "ta det lugnt" men det finns inte så mycket annat att göra, för det är kämpigt och det känns ibland som om luften inte riktigt räcker till. Fast vissa andra tuffingar tycker att det här är väl inget och skyndar uppför trapporna. Min man går att skymta långt där framme.

Tur att jag har kameran med och kan skylla på att jag måste stanna och fotografera då och då, hinner då pusta ut en aning, tur att jag inte filmar och får med flåset.

Utsikten här uppifrån är vidsträckt så egentligen är det ingen bortförklaring att jag måste stanna för att ta bilder. Här är utsikten över Potala square.

Det är inte bara turister som söker sig hit till Potalapalatset, många munkar och tibetaner är också här på besök.

Stannar för ett fotostopp igen.

Nu är det bara fyra trappsteg kvar.

Vi fick inte ha något vatten med in på området, men här uppe förstår vi varför, det säljs till det dubbla priset.

Alla som läst "Sju år i Tibet" vet att den nuvarande Dalai Lama hade en bil, den är jag nyfiken på, men den finns tyvärr inte kvar. Fast nog känner jag av historiens vingslag, eller kan det vara höjden....

Symbolerna på de bruna tygerna står för långt liv och stor lycka.

Här uppe besöker vi Dalai Lamas privata rum, vi får t.o.m kika in i hans sovrum. Som vanligt inte fotografera. Sedan ser vi att vi  inte var högst uppe ännu, det finns en del trappor kvar att bestiga.

Besöket i den bruna delen av palatset är också utan bilder eftersom samma fotoförbud även gäller där.

Innan vi går ner igen blir det dock lite bilder på vyn här uppifrån. Så vackert med bergen i bakgrunden och jag försöker att tänka in hur det såg ut innan kineserna invaderade landet och Lhasa började växa och bebyggas med stora hus.

Kan det ha varit sådana här hus som fanns här då?

På väg ner stannar vi till där det säljs lite souvenirer. Det var mest tibetaner som köpte något och speciellt  de helgade föremålen.

Nedanför palatset vandrade pilgrimer runt och snurrade även på bönekvarnarna.

Eller offrade vid någon av alla de bilder som fanns utefter vägen runt palatset.