Carro Matto

Varje år i slutet av september händer det något speciellt på Florens gator. Jag hade ingen aning om att vi lyckats pricka in denna speciella händelse och blev ganska överraskad då vi kom tillbaka efter vår promenad. Fullt av folk var det ganska ofta på gatan vid vårt hotell men när det dessutom var musik där som fick både folk och poliser att börja dansa och röra sig i takt, då insåg jag att det var något speciellt på gång.

Vad som är på gång, är firandet av den sekelgamla Toscana traditionen av vinframställning och hur vinet kom in till stan. Det är årets skörd och tillverkning av Chianti Rufina som är klart.

Till befolkningen och alla turisters glädje så kommer det färggranna och historiskt klädda människor tågandes, kompanjerade av trummor och trumpeter.

I en lång rad kommer de paraderande gatan fram.

Här kommer flaggkastarna.

Det är trångt vid sidan om och jag får spänna på mig blyskorna för att inte bli undanknuffad av alla som vill fram för att se och fota. Carro Matto, dras av vita oxar.

Carro Matto betyder, ungefär "galen kundkvagn" och är de konstfullt travade vinflaskorna på vagnen bakom oxarna som är huvudpersonerna i den här festligheten.

Sedan det 14: e århundradet, har vin tappats på flaska och bevaras i glasflaskor som kallas "fiasco" de har en rund, päronformad nederdel och med lång hals. Flaskorna har blivit en symbol för det toskanska vinet. Flaskorna innehåller 75 cl vin. Flätningen runt nedre halvan av flaskan är till för att skydda glaset från att brytas samt fungera som värmeisolering, för att upprätthålla kvaliteten på vinet.

Det finns över 2000 flaskor på vagnen, och bara ett fåtal har kunskapen om att kunna skapa detta mästerverk av inflätade flaskor, så att de tryggt kunde transporteras in till stan från vingårdarna på lansdbyggden.

Efter vagnen kommer det väktare.

Sedan kommer förklaring till de vackert klädda som vi såg tidigare på dagen. Nu är det även barn med och alla bär på vinflaskor i olika varianter.

Kan bli lite jobbigt med allt poserande då man är liten.

Många ställer upp sig för fotografering och en hel del turister tränger sig fram för att bli fotograferade tillsammans med dem.

En del riktigt färggranna.

Sedan kommer traktorn med godis till folket.

Här kan man köpa vin direkt från vagnen. En flaska följde med oss hem också

En liten videosnutt av paraden.

Till sist...

Å regnet det bara öser ner...

...och jag är så blöt om både skor och strumpor. Det där var väl inte helt sant men väldigt nära sanningen för regnet verkligen öste ner och det var enorma vattenpölar men jag lyckades undvika de djupaste på väg ner till busshållplatsen och klarade mig någorlunda torrskodd upp på sightseeingbussen. För vad gör man en regning dag i Soeul då man inte klarar av att gå omkring och hålla i ett paraply.

Jo en busstur kan vara trevligt då.

Det blir en tur med regnvåta fönster och lite prickiga bilder därtill, men är det regn så är det.

Det är inte kallt, men ganska blött så många paraplyer är det på gatorna.

Det fullkomligt vimlar av paraplyer.

Är det bestämt att det ska vara palatsbesök för skolbarnen så blir det också så även om regnet öser ner.

Är man bara rätt klädd så är det inga problem.

Fröken vänta på oss!

Härligt förgglada barn.

En mur av paraplyer.

Som ett extra tak.

Man kan också göra som vi, ta skydd i en buss.

Eller så bara sätta sig på en bänk och låtsas som om det regnar.

Alternativa regnskydd är också bra.

Polisen var ändamålsenligt klädd.

Vad är de rädda för.

I november då jag var i Peking hade partikonventet möte och det var fullt av politiska höjdare i stan. Dem såg vi inte så mycket av men de ville att vi skulle se att de hade möte. För på stora shoppinggatan finns det en enorm bildskärm och där kunde man följa mötet. Fast intresset verkade inte vara så stort från befolkningen, jag såg ingen som stannade upp för att titta.

Men det gick att se på annat sätt att det var något på gång i stan. För här var nu fullt av vakter av alla de slag. På vissa gator var de uppställda med 50 meters mellanrum. Som på den här gatan. Bilderna blev lite sneda och vinda eftersom jag fått lära mig att man inte ska fotografera poliser och soldater i Kina. Så för säkerhetsskull det blev lite bilder i smyg.

Det var inte bara soldater och poliser som var utposterade utan på många ställen satt det personer som bara fått en speciell jacka och röd armbindel, fast en del hade bara fått en röd armbindel. Den här pensionären hade dock fått både fana, jacka och armbindel.

En del som stod på post var inte speciellt intresserade av omgivningen.

Medan andra verkade hjälpa till med att hitta rätt i tillvaron.

 Andra vakter passade på att göra sin yoga samtidigt som de läste tidningen.

Gissade att det bodde en del av delegaterna till konventet på det här hotellet. Här hade vakterna fått ett parasoll att ta skydd under och de stod tätt.

Vid Himmelska Fridens torg och Förbjudna staden var  det värst. För att ta sig in till torget var man tvungen att passera flera säkerhetkontroller. Även här genomlysning av väskor och en del fick visa legitimation som poliserna kontrolerade mot registret via små bärbara datorer.

Köerna var enorma för att ta sig in till Himmelska Fridens torg, så eftersom jag varit dit förr så avstod jag från ett besök den här gången.

På trottoaren på motsatta sidan patrullerade soldater i stora grupper.

Även här blev folk stoppad och väskor gicks igenom och legitmationer kollades.

En dag kom vi traskandes och skulle gå förbi Förbjudna staden. Hade vi vetat hur tidsödande det var hade vi gått en lång omväg för att komma fram. Vi kom fram till en folksamling och tänkte bara gå förbi den men det gick inte. Vänligt men bestämt (mycket bestämt) blev vi invisade i en kö. Där stod vi och väntade i ungefär 10 minuter då kom en civilklädd polis fram och pekade på mig och min man och visade att vi kunde gå förbi utanför spärrarna. Västerlänningar var tydligen undantagna kontroll i den spärren.  Vi gick förbi men den glädjen varade inte så länge för strax kom vi till en ny spärr som vi försökte passera utan att stå i kö. Även här blev vi invisade i kön, lika bestämt.

Här skulle man stå en och en i köerna och man fick inte byta kö. Då kom vakten genast och rättade till leden. Han syns, med vita handskar, lite längre fram mellan raderna här. Vågade inte fota genom att titta i sökaren så det fick bli ett höftskott.

Tog väl 40 minuter innan vi passerat båda köer och spärrar. Ingen kollade våra leg eller väskor men tid tog det.

In till Förbjudna staden var det inga köer, men det tog väl så lång tid att komma fram dit så det hann inte bli några köer.

På andra sidan torget var det samma sak för folk som var på väg åt motsatta hållet.

Träffade på lite vakter i en park som fick någon form av träning eller om det var morgongymnastik.

Tunnelbana i Peking.

Tänkte åka lite tunnelbana i Peking. Vid en del stationer kunde det vara en tidsödande sysselsättning om det var mycket folk eftersom de hade säkerhetskontroller som påminner om dem på flygplatserna. Skillnaden var att här fick man ha vattenflaskor med sig.

Fast när jag såg den här förbudsskylten så bestämde jag mig för att låta bli. För var skulle jag göra av alla mina vapen då.

Bestämde mig för att gå till fots istället, fast vid övergångställen får man vara uppmärksam eftersom svängade trafik inte tar hänsyn till om det är grön gubbe för fotgängarna. Kommer det en polisbil så kör de också även om de har rött och fotgängarna grönt. Vid det här övergångstället stod det poliser och visade förbipasserande en bild på en äldre kvinna. Gissar på att det var någon de efterlyste.

Jag gick till Silk Street (Sidenmarknaden) istället. I bakgrunden syns Pekings högsta hus.

Där inne var komersen i full gång. Alla ropar och vill att man ska komma in i deras bås och titta och framför allt köpa. Handla där är ett tidskrävande projekt. Priset du får från början är  alltid mycket, mycket högre än vad varan är värd. Det som rekommenderas är att pruta ner till en tiondel av ursprungspriset. Förra gången jag var här, för två år sedan, var det rörigt och kläder och prylar hängde ut i gångarna. Så här såg det ut då.

Nu var det snygga bås med glasväggar.

10. Poliser

Innan jag for till Mexico City så varnade folk mig för den höga brottsligheten och berättade olika skräckhistorier om rån och överfall, det märkte jag inget utav. Det jag däremot la märke till var antalet poliser, det fullkomligt vimlade av dem. De stod i varje gathörn och de patrullerade överallt inne i stan. Många hade dessutom full kravallutrustning.

Kan vara skönt att stå i skuggan.

I det här gathörnet, under vårt fönster på hotellet, räknade jag till 24 st poliser.

Visserligen är det val i år men valet är inte förrän i juni så jag tror inte att det är därför det finns så mycket poliser ute på stan. Valet är en dyr historia för Mexikanarna, de som vill rösta måste först registrera sig och det kostar pengar, troligtvis är det därför ganska få av landets  c:a 113 miljoner innevånare som röstar. Valpropagandan är redan i full gång.

En till sak som kan ha bidragit till att brottsligheten sjunkit är alla övervakningskameror. Sådana här skyltar kan man se på 20.000 ställen över hela stan.

Även trafikpoliser är det gott om, de visslade och viftade för fullt för att få fart på trafiken.

Trots alla poliser så händer det incidenter ändå. Vet inte vad som hade hänt här men två personer och en cykel fick efter ett visst dividerande åka iväg med polisbilen.