Sista från Peru

Tror jag i alla fall.

Vi bodde så nära stranden sista dagarna i Peru och promenader utefter stranden lockande för där var så mycket fågel. Inte bara sjöfågel utan även lite andra fåglar också. Som den här lilla falken.

Jag tror i alla fall att det är någon slags falk.

Mest var det förstås fåglar som höll till i vattnet. 

Jag är tyvärr lite dålig på att artbestämma fåglar vid vattnet, men är väl ganska säker på att de här går in under benämningen vadare.

Lång böjd näbb har den, som verkar vara lämpad för att leta mat i strandkanten.

Lyckat försök.

Kan bli lite svårt att hålla balansen då vågorna slår.

Sjögräs runt fötterna.

En lite minder sort som också letade mat vid stranden.

Titta vad jag hittade.

Ge plats, här kommer jag!

Oups!

Tvättdags.

Sedan kan man flyga upp och ner.

Flamingon trampade upp och ned med sina fötter för att röra upp botten.

Och så ner med huvudet för att fånga bytet.

Andra sover hellre.

Det var ganska många flamingos här.

Liten häger. Den ser lite lömsk ut.

Posering.

Bra balans.

Måsen har fångat en liten rocka.

Strandskata på promenad.

Vid hotellet höll den här lilla punkaren till.

Sov gott

Islas Ballestas

Bara lite till från alla fåglar på Ballestasöarna, det var förstås inte bara fåglarna som gjorde att det var intressant att se den platsen. Öarna hade skulpterats i spännande former av hav och vind.

Resterna från guanoindustrin skapade spännande inslag i naturen,

och överallt vimlade det av fåglar. Borde haft ljud med i det här inlägget.

Förstorar man så syns allt fågelvimmel mer.

Utkik.

Grottor och öppningar i bergen fanns det överallt.

En säl poserar lite fint.

Spider sa guiden, men jag tycker inte att det liknar någon spindel.

Enligt giden skulle den här sjöstjärnan vara ätlig.

Skarvar.

Kalkongam, det var inte så vanligt att se den här ute.

Å så lite mer av den fina inkatärnan.

Vår tur ute bland öarna är över.

Strandpromenad

Efter vår häftiga och intressanta flygtur över Nazcalinjerna så kan det vara skönt med en lugn promenad på stranden.  Fast något dopp i havet blev det inte för där verkar det lura lite faror. 

Vi har en bred härlig och solig sandstrand vid hotellet,  men de flesta verkar vilja stanna kvar vid poolområdet. 

Vi har utsikt mot öknen också. 

Men framförallt så håller det till en hel del fågel nära stranden. 

Lite längre bort flyger det färggranna varelser omkring. 

Även hel del som far omkring på vattnet. 

Det är så många segel uppe i luften att man är frestad att börja nynna på en välkänd låt av Lasse Dahlqvist. "Kors vad det vimlar av segel i da".

De som håller i seglen far fram så det riktigt fräser i havet. 

Det ser kul ut, men även lite svårt.

Det gäller att passa sig så att landningen hamnar tillbaka i havet efter en lufttur. 

Och så att man inte landar på land. Den här mannen var snubblande nära.

Flamingorna verkar vana och fortsätter lungt med sitt matletande. 

Fast måsarna verkar lite nyfikna, de vill kanske testa en sådan där bräda. Fast de här måsarna tror jag är tärnor. 

En märklig flygplats

I dag ska vi ut på en liten flygtur, blir upphämtade vid hotellet och åker ut till flygplatsen. Eftersom det är ett litet plan vi ska åka med så tror vi att det även är en liten flygplats som vi är på väg till. Men det visar sig vara den stora internationella flygplatsen som vi kommer till.

Intet ont anande traskar vi in i byggnaden.

Tittar oss förvånat omkring då vi kommer in, var är allt folk. På stora internationella flygplatser brukar det vara ett vimmel av folk, köer till incheckningsdiskarna och ett larm och stök. Här är det tyst och tomt. Flera diskar är dessutom inplastade.                

En enda disk är öppen och bemannad, här blir vi invägda och incheckade. Vi vägs in med allt vi har med oss, väskor kameror och allt.     

Här är så tomt och öde, nästan lite kuslig och spöklik känsla när vi traskar iväg till säkerhetskontrollen.

Trots att vi bara är 12 stycken som ska med flygplanet så är säkerhetskontrollen lika noggrann som på alla andra flyg. Får senare höra att knarksmugglare kapade ett plan här för några år sedan och efter det så infördes rigorösa säkerhetskontroller. 

Vi går ut till gaten och där är det nästan lika öde, det är bara de tio övriga som ska med på vårt plan som är där och naturligtvis killen i kaféterian. Den är öppen för oss tolv.

Äntligen kan vi gå ut till vårt flygplan.

Efter vår flygtur, som jag återkommer till i nästa inlägg, så kollar jag in flygplatsen lite mer när vi kommer tillbaka och det är lika tomt och öde då.

Bagagebandet och bagagekärrorna finns på plats.

Färggranna vägar att ta sig mellan våningarna.

Vi frågar hur det kommer sig att den nya och fina flygplatsen står tom och när ska den öppna. Får till svar att det är det ingen som vet. Flygplatsen var klar för ett år sedan men sedan hände inget mer. Den används nu mest till flygfrakt av alla de frukter och grönsaker som odlas i området, men när den ska öppna är det ingen som har rnamnet aning om.

Den förfaller i alla fall inte, utan underhålls hela tiden.

Det var nästan som att vara med i en science fictionfilm på den flygplatsen. Lite spöklik känsla.

Buss från Lima till Paracas.

Från Cusco tog vi flyget till Lima, merparten av vår grupp skulle åka hem några skulle vidare till Galapagos och vi var fyra som skulle åka till Paracas för nya äventyr. I Lima var det redan julpyntat.

Direkt från flygplatsen åkte vi till busstationen för att checka in.

Där var det också julpyntat.

Väskorna checkades in, så dem behövde vi inte bekymra oss om sedan. 

Tur att vi inte hade några djur att checka in, för de fick inte åka med.

Väskorna lastades in.

Vi hade några timmar att slå ihjäl innan vår buss skulle gå. Jag bänkade mig på serveringen, var inte helt pigg ännu, och de andra drog ut på stan. Jag fick en fin blomma som tröst.

Dags för passkontroll och biljettkontroll, säkerheten var rigorös.

Vi letade reda på våra sittplatser och slog oss ner i bekväma flygplansstolar. I våra papper hette det att vi bokat lokalbuss, då hade vi sett framför oss hur vi packade in oss i en enkel buss med getter och höns. Hade visserligen varit spännande, men det här var betydligt bekvämare.  Det här var ju rena rama lyxvarianten med både filmkanal, internet och matservering. 

Fast med maten fanns det lite mer att önska, ena sträckan bestod den av en torr dubbelmacka på vitt bröd utan smör och där emellan låg det en svettig ostskiva, en söt kaka fick vi också. Drickan bestod av Coca cola eller Inca cola.

Allt serverat i en liten söt pappask.

Som tur var hade vi ätit innan.

Landskapet vi passerade fick mig att tänka på Robban Brobergs "Öken Lyrics"

"Det är öken Det va öken!"

Fast inte bara öken.

Vi passerade genom en del samhällen också.

En del hus behövde stöttas upp.

Renlighet är viktigt, men tvättvattnet kan man slänga ut på gatan.

Trodde först att de här små husen var hundkojor, tills jag såg korsen på dem och insåg att det var små altare.

Efter en tur på cirka fyra timmar var vi framme i Paracas. Det som framifrån såg ut som ett litet, litet hotell...

...visade sig vara ett mycket trevligt ställe att avsluta de sista dagarna i Peru på. Det låg vid stranden till Stilla havet och med flera pooler att svalka sig i.

Vi fick ett rum med altan.

En del hade poolen ända in till altanen.

Dagen avslutades med en magnifik solnedgång.