Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Trädgården i Mawamba Lodge
Regnet öser ner och vi ska ta en informativ promenad i lodgens trädgård.
Dennis som är vår lokala guide tar oss med på en promenad och berättar samtidigt om allt vi ser.
De här växterna i bilderna under är Heliconier, de har också andra namn som Hummerklo, Tukannäbb och andra fantasifulla namn. De producerar rikligt med nektar.
Gemensamt för dem alla är att de kan inte överleva utan kolibrier. Alltså om du inga kolibrier har i din trädgård, då trivs inte dessa blommor heller där och har du inga av dessa blommor så kommer inte kolibrierna heller.
Växtsättet är lite olika, där en del av dem har blommans öppning uppåt och nedåt på andra. Tur att kolibrierna kan flyga även upp och ner.
Nu när det regnat så har de även en vattenreserv till fåglar och insekter.
Ingefära, inte den vi äter utan blommorna, finns i en hel del olika former de också. Om jag inte minns helt fel så är dessa kottliknande växer en slags ingefära.
Den här är jag säker på, det är en slags ingefära.
Här hade det suttit bra med en liten söt groda på, men jag får nöja mig med en inte lika söt fluga.
Regnet upphör och vi kan konstatera att om någon bett oss "Dra dit pepparn växer" så har vi nu verkligen gjort det. För det här är peppar.
Den här växten är en miniananas. Den är inte större än min tumme, men fullt ätbar. Lite besvärligt och pillrigt att rensa den bara.
Där bland de små ananasen hittar vi några små ödlor.
De är väl dolda i grönskan och kilar snabbt undan.
Jag tyckte de var så söta så att efter lunchen går jag tillbaka för att se om jag kan hitta några ödlor och visst de bor tydligen i den busken.
Nyfiken på Copacabana.
Vi bor i Copacabana och de första vi tänker göra i Rio är att utforska och kolla in hur det ser ut på Copacabanastranden.
Rioborna är morgonpigga och innan vi ens hunnit äta frukost så är det många som badar och är ute på sina paddelbrädor.
Många tar sig en promenad utefter den fyra kilometer långa stranden.
Bygga sandslott är inte bara något för barnen.
Matserveringarna och barerna börjar öppna.
I dag då solen hänger bakom diset så kanske inte den paraplyförsäljaren har så stor framgång, bättre gick det nog dagen innan.
Det inte färdigbyggda bild och ljudmuseet har ett lite eget utseende.
Försäljarna börjar komma och lägger ut sina produkter till beskådan.
Trottoaren har sitt lite speciella mönster.
Det mönstret går igen på souvenirerna.
Glad väskförsäljare, han hade lite roliga väskor där hela väskan var sydd av dragkedjor.
Det eleganta och 5-stjärniga Belmond Copacabana Palace erbjuder lyxiga rum med marmorbadrum och panoramautsikt över havet.
Forte Duque de Caxias tronar längst bort, ser att det finns en gångväg utefter klippan så vi går dit.
Här är det fin utsikt utöver hela långa stranden.
Gångvägen slingrar iväg runt klippan.
Den gick inte runt hela klippan utan tar slut och där träffar vi på några fiskare.
Brädpadling är väldigt populärt här.
Fina vågor att surfa på också.
Verkar som om husse är mer intresserad av att få kontakt än vad hunden är.
Så var det under strecket och vad var då typiskt för Rio de Janeiro_________________________
Livet är inte bara lek.
En stor del av Dubais befolkning är byggnadsarbetare, inte så konstigt eftersom det byggs i ett rasande tempo. Av Dubais befolkning så är det bara 15 % som är infödda. Byggnadsarbetarna är ofta folk från Indien, Pakistan, Nepal och andra länder med fattig befolkning. De har dåliga löner och långa arbetstider. De kommer till Dubai lockade av bra löner och en möjlighet att skicka hem pengar men verkligheten blir oftast en annan. Lönen kan vara så låg som 700 kr i månaden och arbetstiderna är ofta 12-16 timmar per dygn. En del har blivit hitlurade av agenter som lovat en massa och till dem har de då satt sig i skuld för resan. Dessutom kan de inte bara sluta sitt arbete och åka hem eftersom arbetsgivaren tar hand om deras pass. De bor många arbetare i eländiga små rum och i sådana här undermåliga bussar transporteras det till och från arbetat med.
Det händer en hel del arbetsplatsolyckor, många med dödlig utgång också.
Fick höra en del berättelser om deras tuffa tillvaro i Dubai, hur de inte hade råd att köpa riktig mat och blev därför undernärda vilket även det ledde till olyckor och sjukdom.
Det finns så klart även andra jobb än på byggena, att montera upp en skylt kräver sin man...eller män.
Palmerna behöver vård och ans och där behövs det arbetare också.
Det finns trots det inga tiggare i Dubai, det här är bara en arbetare som sitter och vilar sig.
Det finns roliga jobb också, som de här ballongfararna som körde om kring med sina ballonger på hjul inne i ett köpcentrum.
Finns så klart de som har bra och välbetalda jobb även i Dubai men det är byggnadsarbetarna som syns mest och de som det talas mest om.
Palmen - Palm Jumeirah
Palmen i Dubai är en konstgjord ö som har vuxit upp ur havet med hjälp av ditforslad sand och sten. På den här bilden kan man se hur de skapar ny mark. Den är världens största konstgjorda ö, men det byggs på ännu en Palm här i Dubai och den ska bli 50% större. Så är det tydligen hela tiden att det som byggs här, är världens största, längsta eller högsta just då när de byggs men efter ett tag så är det någon som ska överglänsa det och bygger något större. Den nya palmen heter Palm Jebel Ali, men den kommer inte heller vara den största för bara marknaden återhämtat sig så ska det byggas ytterligare en palm som i sin tur kommer att bli världens största konstgjorda ö. Men hur det blir med färdigställandet av de två nya palmerna är lite oklart för den globala finansiella krisen kom emellan och har gjort att bygget stannat upp, det ryktas dessutom om att de andra två bara en är enda stor sandhög som håller på att försvinna ner i havet igen.
Från vårt hotellrum ser vi Palm Jumeriah....ibland ska väl tilläggas, för vissa dagar är det så mycket sand i luften så vi inte ser den alls. Blev lite snopna på vår andra dag i Dubai då det pampiga hotellet Atlantis plötsligt uppenbarade sig i diset.
När vinden sedan vände och det klarnade ändå mer så kunde vi ser hur det såg ut.
Vi såg hur hus hade vuxit upp där ute på de olika palmbladen.
Inte såg det att vara så långt bort till bron som leder ut till ön heller.
Vi går dit, tänkte vi. Vi gick och gick och gick och när vi ville gå ner till stranden för att se hur långt det var kvar innan vi nådde bron så var det kalla handen, för där vid den stranden låg det hotell vid hotell och alla stränder var privata och bara för de som bodde där. Kändes nästan som om fågelskrämman, som blivit förpassad till en hörna för överbliven rekvisita från något, skrattade åt oss. Vi gav upp försöket att gå till palmen och tur var nog det för telet lurades en aning och även ögat för det var mycket längre än vad det såg ut att vara.
Avstånden mellan de olika stadsdelarna i Dubai är stort och som tur är så finns det sightseeingbussar även i den här staden. Så vi kommer ut till Palmen utan att anstränga oss så mycket. Där ute finns det ett förarlöst tåg som man kan transportera sig runt med. Det går ända ut till Hotellet Atlantis.
Ön är formad som ett palmträd och vi åker nu på stammen till trädet.
Här från bron syns ett annat spektakulärt hotell, Burj Al Arab, som mer ser ut som ett svällande segel än ett hus.
Allt här ute är så mycket större än jag föreställt mig, många hus är byggda även på "stammen".
Eftersom finanskrisen 2008 satte lite käppar i hjulen för byggandet så är inte allt färdigt men det ser ut som om det har börjat återhämta sig och det byggs för fullt nu. När man är här ute på själva palmen är det svårt att se något av konturerna och av de olika palmbladen, men trots att det är svårt att se det från bussen så ligger alla villor och flerbostadshus i nära anslutning till vattnet så alla boende har tillgång till strand och bad.
Mitt på ön håller det på att byggas en enorm galleria, det ska naturligtvis bli världens största shoppingcenter.
Än så länge är det bara en stor grop.
För att komma ut till den yttersta delen av palmen och den månskära som omsluter själva palmbladen så måste man åka ner och genom en tunnel, det är bara det förarlösa tåget, monorail, som går ovan jord.
Här ute är vi nu är ganska långt ute till havs och där så blåser det rejält, gäller att hålla i hatten om man har någon.
Man kan även se hur det nya landet är uppbyggt, mycket sten för att vara ett land som mest består av öken.
Här längst ute ligger det pampiga och lyxiga hotellet Atlantis. Hotellet har en egen strand, ett eget akvarium och en stor lagun för delfiner. Ett mycket stort vattenland har de också och vissa hotellrum har till och med eget fönster till akvariet.
Något för den som vill leva lyxliv. Priserna är som hittade också, i ett av de enklare rummen går det på SEK 5.197, vill du dessutom ha havsutsikt så blir det SEK 8.090
Från sand till strand.
Staden Dubai har vuxit fram ur sanden och även ur havet så det känns som en strandpromenad efter vår ökenutflykt kan vara trevligt att göra. Vi har inte så långt till stranden från där vi bor och om vi tycker att det är jobbigt att gå får vi till och med åka shuttle bus till systerhotellet som ligger vid stranden.
Men som sagt det var inte så långt dit så vi tar en promenad istället.
Ingen trängsel på den här stranden, nu ska vi utforska strandlivet lite närmare.
Även här byggs det en del. Förutom att det ligger ett alldeles nytt vattenlekland ute i vattnet så byggs det en ny pir där ett stort pariserhjul ska byggas. Naturligtvis ska det bli världens största.
Den stående varianten såg lite jobbig ut.
Jag var inte ensam om att samla på vackra snäckor.Husen som syns i bakgrunden på bilden här ovanför ligger på Palmen som också är byggd ute i havet. En ny palm håller på att byggas en bit härifrån och den ska bli 50% större än den första Palmen.
På stranden finns det även kameler, det går bra att få en liten åktur om man vill.
Palmerna som ska planteras vid något av alla dessa nybyggen levereras fullvuxna.