Road trip north IX - Lofoten

Även om det tar lite tid att få till mina blogginlägg nu, så fortsätter vår road trip ändå. Narvik hade inte så mycket att bjuda på mer än en riktigt delikat middag på skrei. De hade haft rejält med snö innan det kom ett regnväder som skapade en isbana av hela stan.  Promenad var inte att tänka på  utan broddar. Förmodligen tyckte även barnen som bodde på vårt hotell att det blev lite tråkigt och passade på att leka med brandlarmet.  Sex gånger gick det igång, så det blev många turer ner till receptionen, tur att vi bara bodde på fjärde våningen. Till slut kom brandkåren och det blev tyst och lugnt.

Så här pass långt upp i norr tar det en stund innan det ljusnar, så det var lite skumt då vi drog iväg. Det byggs en ny bro över Rombaksfjorden, när den är färdig, kommer den att bli Norges näst längsta hängbro. Den här bron som kallas för Hålogalandsbron kommer att förkorta ressträckan mellan Narvik och Bjerkvik med 18 km. Än så länge finns det ingen körbana men det sägs att bron ska vara klar i år.

Vi får köra runt och över Rombaksbron. Vädret är inte det bästa i dag, det regnar och blåser. en äldre man vi träffade i Narvik sa att det skulle bli storm.

Vi får väl se vad Lofoten har att bjuda på för väder, där vi stannar för att ta en bild på bron är det i alla fall inte så behagligt.

Och vindtavlan vid bron visar på att det blåser rejält. Det kommer rejäla kastvindar som griper tag i bilen då vi far över.

Vindstruten står rakt ut, det rister i bilen och regnet piskar vertikalt.

Svallisen vid sidan av vägen har skapat stora och fina istappar.

Ser i viken lite längre fram hur vågorna piskar.

Fåglarna gör sitt bästa med att trotsa vindarna, men har klara problem med att hålla kursen.

De vackra bergen är lite svåra att utskilja. Vi var tvungna att stanna och tanka och maken som offrade sig var mer än genomsur då det var avklarat.

För att inte bara köra raka spåret till vårt hotell gör vi en avstickare till Lödingen där en enorm cykel står parkera på kajen.

Regnet piskar även här och vågorna slår, de slår så höga att de sköljer över bilen när vi åker ut till Hjertholmen.

Imponerad över fiskaren som står längst ute på bryggan och fiskar, fast har man åkt iväg på en fisketur så vill man väl också fiska. Hoppas han inte blåste ner i vattnet.

Nästa stopp gör vi i Svolvær, en bild ut genom vindrutan visar lite av hur sikten är på den här dagstrippen.

Regn och dis och stan ser nästan folktom ut, förstår att de flesta sitter inne och njuter av husvärmen.

Jag lyckas i alla fall få syn på Svolvaer Geita som är känd bland klättrare i hela världen för att utmana dem att hoppa från det ena hornet till det andra. I dag fanns det inga klättrare där uppe.

Nere i Svolvær börjar torkställningarna fyllas upp med fisk.

Strax efter Svolvær kommer vi till  Vågan kyrka, som också är känt under namnet Lofotenkatedralen.

Den kallas också för Fiskarnas domkyrka. Anledningen till att det behövdes en sådan stor kyrka där var naturligtvis lofotenfisket. Besökande fiskare från hela den norska kusten kände behovet av andligt stöd innan de tog sig an Lofotenhavet på vintern, och kyrkan var alltid fullsatt under fiskesäsongen. Vid ett tillfälle 1929 var det ca 2000 personer i kyrkan och biskop Berggrav sa då från predikstolen att det kändes som att vara i en katedral. Därav smeknamnet Lofotenkatedralen.

Vädret gör att det blir inte så många fler stopp på resan ut till Lofoten och vårt natthärbärge i Henningsvær. Där var det tänkt att vi skulle bo på ett ställe som kallas för Skatan och ligger lite mysigt strax före sista bron ut till själva Henningsvær. Fast det mysiga är nog mer sommartid, nu skulle vi bli de enda boende där så vi fick rum här på Knusarn istället.

Tur det för här serverades även frukosten och dessutom visade det sig att vi var de enda gästerna på hotellet. Mysigt ställe, tack Synnöve för tipset.

Road trip north VIII - mot Narvik.

Vi lämnar Mo i Rana innan solen riktigt gått upp. Fast innan vi lämnar stan så vill jag ha en bild på "Havmanen" som står med fötterna i fjorden.

Inte många är vakna, men några fåglar simmar i viken.

Vi lämnar stan och hoppas på att det ska bli en solig dag, det ser i alla fall lovande ut nu.

Den sträckan vi ska åka i dag är rikligt begåvad med vägbyggen och vi hinner inte så långt innan det första dyker upp.

Här är det stopp från båda hållen och vi väntar och väntar i en halvtimme. Tiden går sakta då man bara sitter och tittar på hur det lastas sten och vi hinner ju nästan bli kompis på Facebook med killen med stoppskylten.

Även om vägen inte är vacker och vägarbetena avbyter varandra med jämna mellanrum så är naturen runt omkring vacker.

Ibland försvinner solen bakom ett berg och vi får en ny soluppgång.

Ovanliga moln.

Vi kommer upp på högfjället.

Snart är vi vid polcirkeln.

Det har byggts en enorm anläggning här uppe sedan jag var här förra gången, fast dit kommer vi inte. Det är stängt och oplogat så vi får nöja oss med att titta från vägen.

Vi njuter av allt det vita och alla fjäll.

Efter den här fjällpassagen kommer vi ner till fjorden. Solen värmer och sänder ner sina strålar på fjället.

Isen i fjorden skapar små konstverk.

 Sedan bär det uppåt igen och naturen blir vit och vacker.

Frosten klär in träden i vitt.

Så vackert med alla vita träd.

För att inte tala om fjällen som ser ut som gräddbakelser.

Beskådar de sista vita landskapen innan vi kommer ner till fjorden igen.

Där nere bor men fint.

En ovanlig skylt i en vägkorsning.

Till slut har vi kommit ner till fjorden och färjar över från Bognes till Skarberget i regn.

Efter färjan är det inte så långt kvar till Narvik, bara några broar och lite berg.

Framme i Narvik är det isigt och halt med dålig halkbekämpning. En promenad där var obehaglig, blev bara en kort en till restaurangen. Vi hittade ett riktigt bra ställe, Viva,  som serverade en utsökt skrei.