Nämforsen

I dag har vi tänkt oss att besöka Nämforsen, länge sedan jag var där senast så det ska bli kul att komma dit igen.

Även från Väja som vi passerar på vägen har jag en massa minnen från mina tidiga år, men mest från att där luktade det så illa. Där luktar det av det där som inte rimmar på skit. En annan minnesregel var visst, sulfat luktar inte mat. Altså det är sulfat som stinker.

I Solefteå upptäcker vi att det finns en hoppbacke högt uppe på berget så vi åker upp för att se om utsikten över stan är bra därifrån.

Den kan man gå upp i så vi klättrar upp. Jag är väl inte direkt höjdrädd men nog sög det till en hel del i magen när jag kom dit upp. Högt var det men utsikten var god. Hela stan låg för våra fötter.

Vi åker över Faxälven.

Järnvägsbron i Forsmo liknar ett mekanobygge, men det här verkar vara ett stadigt bygge.

Solefteå kallas för nipornas stad, och även utefter hela Ångermanälven kan man se dessa nipor.

Den hängbron kändes ganska så smal och osäker ...

...men den var även framkommlig med bil. Bara inte en för bred bil.

 Så var vi framme vid Nämforsen som ligger vid Näsåker. Från Näsåker har jag ett ganska så starkt barndomsminne. Det var midsommar och mina föräldrar passade på att extraknäcka i Näsåker med att sälja glass och varm korv. Den helgen som jag kommer ihåg var det väldigt varmt och kolsyreisen som man hade på den tiden, för att hålla glassen kall, den smälte och glassen likaså. När den sen blev frusen igen gick den inte att sälja så jag och min bror fick äta så mycket glass vi ville och det gjorde jag. Sedan åt jag inte glass på 15 år.

Men här vid Nämforsen finns det minnen från bra mycket längre tillbaka i tiden. Det finns mängder med hällristningar.

 Här och i närliggande områden finns det ungefär 2.300 ristningar. Man tror att de äldsta gjordes för omkring 4.000 år f.Kr.

Vid kraftverket var det inte lätt att hålla kameralinsen torr, det forsade och fräste eftersom slussarna var öppna.

På andra sidan om kraftverket och bron flöt älven lungt och stilla.

Det fanns något som vi såg så gott som överallt där vi åkte fram på den här semesterresan och det var LOPPIS. Tror att varenda liten by och samhälle hade minst en loppis. Skyltar om det såg jag överallt. Undrar vem som handlar på alla dessa.

Även vi hamnade lite ofrivillgit på en loppis i Edsele, fast vi handlade inget utan slank in för en fika och det ångrade vi inte. Hembakt tunnbröd med ost och skinka, bredda medans vi väntade det smakade mums.

Sedan gick vägen hemmåt.....nja inte riktigt hemmåt förståss utan tillbaka till Björkudden där vi visste att en god måltid väntade oss till kvällen.