El condor pasa.

Hur graderar man upplevelser? Någon frågade mig vad som varit bäst på peruresan och jag hade svårt att välja ut något som var det allra bästa av alla dessa upplevelser som vi hade här i Peru. För hur väljer man mellan att få se ett vulkanutbrott och världens största fågel och det på samma dag dessutom.

Det var nog den dagens höjdpunkter, även om landskapet vi vistades i var nog så vackert och spektakulärt med djupa raviner och höga berg.

Vägen vi färdades på var ett litet äventyr den också.

Plötsligt är det stopp och jag tror att det är vägen som är oframkomlig, men så ser vi att det står en hel del människor och spanar upp i skyn. Vår buss töms tämligen fort och jag rycker till mig telet. För här har det samlats inte bara en stor mängd folk utan där uppe ovanför berget cirklar det kondorer.

Inte bara en utan det är många.

Jag räknade och som mest såg jag 20 stycken samtidigt.

Vi lämnar dessa condorer för även om de är många så är de väldigt högt uppe, hoppas bara att några stannat kvar vid Cruz del Condor där finns en utsiktsplats med ett djup på 3400 meter ner i ravinen.

Jag börjar med att traska ner en bit i ravinen till de lägre utsiktsplatserna med förhoppning att det ska vara bättre ställe att skåda kondorer. Det berättades att kondoren var världens största flygande fågel, men undra hur det jämför storleken då, för när jag var i Antarktis så fick jag höra att det skulle vara vandringsalbatrossen som var störst. Men det spelar mindre roll för mig vilken som är störst nu vill jag få se en kondor här och lite närmare än de vi såg på väg hit. Lämnar den lägre platsen och går upp igen och det är ju tur för då kommer vår lokala guide Beatrise och hämtar mig och tycker att min kamera och jag borde komma för hon har siktat en kondor.

Tror inte att jag skulle ha hittat den utan hjälp och det är också tur att skuggan från fågeln är så svart så att man kan via den hitta fågeln. Ringade in skuggan och fågeln på den här bilden (går att förstora).

Finns en kondor även på den här bilden, kan du  se den? Bra camouflage.

Lättare att upptäcka är de mot det vita.

Även om de var långt borta och såg så små ut så hade jag ändå fått se kondorer, tänkte jag.

Då händer det, det kommer en seglandes alldeles intill oss. Ett sus går genom folkmassan och kameror klickar.

Den seglar iväg och jag känner mig ganska nöjd med dagen.

Har fått se så många kondorer att jag tappat räkningen och dagen är dessutom långt ifrån slut.

Passande är väl att lyssna på Simon & Garfunkels variation av låten El Condor pasa. Finns på YouTube, vi fick höra den många gånger under resan fast oftast på spanska.

Colca Canyon och Vikunjan

Nu är det dags att ta en tur genom Colcadalen och på Perus högst belägna bilväg. Här kan man om man har tur få se den lite skygga vikunjan. Den var nära att bli utrotad, och ett tag fanns det endast omkring 6 000 djur kvar. Djuret förklarades som utrotningshotat 1974 och då vidtogs skyddsåtgärder. Nu har stammen ökat till ca 125 000 djur, men det anses att faran är inte över ännu.

Efter några timmars färd i bussen så får vi syn på några djur. Jag blir lite irriterad då vi inte stannar för fotografering men vår lokala guide vet mer om dessa djur än vad jag gör. Blir den störd och vid fara kan den springa med en hastighet av 47 km/h och då är det inte så lätt att hinna med att få någon bild.

Hon vet att till motsats till andra kameldjur kan vikunjan inte uthärda längre tider med vattenbrist och hon vet att längre fram så finns det ett vattenhål och vikunjan vistas bara i undantagsfall mer än 2 km från närmaste vattenansamling. Flocken vilar under natten på bergssluttningar och letar på dagen i dalgångar eller på lägre belägna högplatåer efter föda. Där vid vattenhålet träffar vi på en större flock.

Vikunjan är den minsta arten inom kamelfamiljen och ullen räknas som en av världens finaste – den kallas Andernas guld.

I bakgrunden av flocken har vi vulkanberget Misti.

Det ser ganska kargt ut där vi ser djuren.

Förstår att det ändå lockar hit djuren eftersom det inte finns så mycket vatten i det torra området.

Historiskt kan vet man att inkafolket varje år drev tusentals vikunjor till inhägnader för att ta hand om deras ull. Sedan återfick djuren sin frihet.

Det ser ut som om de gillar att bada.

Även att springa runt och busa.

Stannar det bilar och bussar så finns det ofta några försäljare, även så här.

Arequipa - Staden med den eviga våren.

En tidig morgon tar vi flyget till Arequipa, lämnar Lima som ligger vid havsnivå och beger oss till lite högre höjder.

Inte så väldigt högt för Arequipa ligger på 2.380 m.ö.h, den omges av tre vulkaner. Innan vi beger oss till själv staden åker vi för att beundra utsikten mot de tre vulkanerna. Här i utkanten ser det inte ut som så mycket stad och det ser mer ut som om det är ett område under uppbyggnad, men så här är det på många ställen i Peru. Man bygger så länge pengarna räcker och så bor man där i väntan på att få råd att bygga mer.

Fast en del hus ser riktigt fina och helt klara ut.

Det som ser ut som en fågelskrämma ute i odlingen är faktiskt en människa som är ute och skördar.

 Vi har kommit till Mirador de Carmen Alto och här har vi en fin utsikt över de tre vulkanerna. Stiligast är El Misti, "en stilig man". Den hade sitt senaste utbrott 1784, men det pyser lite då och då i den.

De två andra vulkanerna som omger staden heter Chachani och Picchu Picchu. Ariquipa betyder platsen som brer ut sig bakom toppen.

Det är frodigt och vackert här med många odlingar och klimatet är så gynnsamt så man får tre skördar per år.

Vi beundrar utsikten...

...får smaka på lite lokala produkter. Här kommer vår lokala guide Beatrice med lite dryck på maka rot. En växt som har sina anor från Inkatiden och lär ha en hel del goda egenskaper, bl.a ökad styrka, mer energi, uthållighet, och sexuell funktion. Den var inte speciellt god så risken är nog inte så stor att man dricker den i stora mängder.

Så här ser roten ut.

Godare var då passionsfrukten.

Ibland säger man åt någon att dra dit pepparn växer och det borde inte upplevas så illa, för jag åker gärna till Peru och Arequipa. Här växer den röda pepparn.

Mimosa.

Fina fåglar har de här också.

En lite större flygande farkost.

Vi lämnar utsiktsplatsen och åker vidare.