Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Jakten på gröna dammsugare.
Det är soligt och varmt så varmt att man helst bara vill sitta i skuggan under en palm och vila men är man på resa så gäller det att vara en duktig turist och hinna med att uppleva alla sevärdheter. Därför beger vi oss till stadens heliga berg. Berget är 100 meter högt och 328 trappsteg tar dig upp till en vidsträckt utsikt över staden. Låter inte så högt och inte så jobbigt om man bortser från att det är varmt. Väldigt varmt.
Med friskt mod tar vi oss an den första trappan på 138 steg. Rejält svettiga når vi avsatsen där man betalar avgiften för att komma upp till toppen. Riktigt smart att lägga den här för har man kravlat sig upp för den första trappen är det nog få som vänder och går ner igen utan att gå ända upp till toppen.
Nu är det bara 190 trappsteg kvar till den hägrande utsikten. Titta på stolparna på ömse sida om trappen där har någon skrivit hur många trappsteg det är.
Här uppe kan man se hela staden Luang Prabang.
Floden Mekong syns också häruppifrån.
Vi går ner igen och när jag nu räknar trappstegen får jag de övre trappstegen till 191, antingen har de blivit fler eller så är det solen som spelar mig ett spratt.
Här nere så börjar nu jakten på de gröna dammsugarna, vi är i backpackerskvarteren där det finns en mängd med små lodger och massor av butiker och serveringar.
Gulligt med chockrosa fåtöljer på internetfiket.
Här hitter vi slutligen Scandinavian bakery. Där finns gott kaffe och svenska bakverk, klart jag måste ha en kaffe latte och en grön dammsugare, tror nästan att det var godare än hemma.
Är du riktigt hungrig går det bra att få en svensk pizza också, även att bläddra i Svensk Damtidning .
Men vi har inte åkt rill Laos för att äta svenskt utan vi beger oss iväg för att äta en riktg laoistisk lunch. Får i dag smaka korv som är typiskt för området. Gott!
På väg dit ser vi hur man gör en rosa Buddha.
Många i Laos bor inte så komfortablet som i de här husen. Bor man här så har man kommit upp sig en bit på samhällsstegen.
I nästa inlägg ska jag berätta vad man kan göra med elefantdynga.
Pak Ou-grottorna.
Resan på floden börjar gå mot sitt slut men innan vi kommer fram till Luang Prabang, som är vårt mål i dag, ska vi besöka Pak Ou-grottorna.
Pak Ou är ett naturligt grottsystem uppe på en bergvägg vid floden.
Vi klämmer in vår båt mellan alla andra som är där på besök. Vi ska upp för trapporna som syns där framme i grottöppningen, jag undrar bara varför alla trappsteg här måste vara så höga. Människorna här i landet är ju ganska korta men alla trappsteg väldigt höga.
Båten ordentligt parkerad vid bryggan. Man kan bara ta sig hit med båt.
Det är ett populärt utflyktsmål från Luang Praban eftersom det bara är två timmars båtfärd uppström hit. Många budistiska pilgrimmer tar sig hit men även vanliga turister.
Här i grottorna finns det över 3000 Buddhastatyer av alla dess former och fasoner.
Överallt så står det Buddhastatyer.
Innan jag går ner igen så kikar jag ut på utsikten.
Nu är det snart slut på flodfärden, Ser att landskapet börjar ändra karaktär.
Och husen börjar bli större.
Det här är ett fängelse där man låste eller möjligen låser in oliktänkande.
Flodresan avslutas i Luang Prabang och på det här hotellet ska vi tillbringa två nätter, ganska så behagligt.
Mongfolket
Lite svårt att inse att Mongfolket är ett minoritetsfolk då de sammanlagt är 4-5 miljoner. Nu ska vi i alla fall göra ett besök i en minoritetsby där Mongfolket bor. Under Vietnamkriget stred de på amerikanernas sida och är därför inte så väl sedda i Vietnam utan förföljs där. Många har även flyttat till USA.
På vägen dit har vår skeppare en liten kappkörning som han går ur med vinst. Han segar sig förbi den här flodbåten.
Vi kliver iland på en sandstrand och blir lite förundrade över varför grävskopan är parkerad nere i vattnet.
Den är trasig, är det svar vi får. Hade man nästan kunnat gissa.
En liten flicka som säljer vävda armband kommer ner och möter oss.
Här är vägen upp till byn. Någon bilväg finns inte.
Fler ...
..och fler barn möter upp och det blir ett väldans fnitter och liv runt omkring oss.
Vår lokale guide Pat försöker berätta om Mongfolket och dess traditioner men har lite svårt att överrösta alla barn.
Att ha ett paraply som skydd mot solen är väldigt fint och även högsta mode.
Inte bara barn som vi träffar på, några grisar går och bökar i den torra jorden.
Huset där uppe på backen är en typisk bostad här i byn.
Man har ett enda rum, där man lagar mat över öppen eld, sover i hängmattor och sköter sina sysslor. Vi får kika in.
Barnen följer med och försöker sälja lite hantverk till oss, många lyckas också.
Den enda vuxne manlige person som vi träffar på i byn är den här åldermannen, de övriga är ute på fälten och på floden. Han var stolt över sin ålder och glad att få träffa oss.
Pat demonstrerar hur den handdrivna kvarnen fungerar.
I det lilla huset på stolpar förvaras maten så att inte djuren ska komma åt den, inte helt olikt hur våra samer förvarade sin mat.
Liten vy över byn.
Det är varmt, torrt och dammigt. Kan tänka mig att kläderna blir väldigt fort smutsiga. Den lilla skylten över dörren är till för att brevbäraren ska hitta rätt. Inte dåligt att ha fungerande postgång till dessa avsides liggande byar.
Barnen följer med oss ner till vår båt och nu har de blivit ganska många, flera bär på skolböcker och skolväskor så de har säkert kommit från skolan nyligen.
Vi vinkar farväl till alla barn.
De här två pojkarna spanade in min kamera och kämpade ganska hårt för att få vara med på bild själva, så de får avsluta besöket i byn.
Vi på båten äter lunch, vi fick inga friterade gräshoppor i dag.
...och vi glider vidare på Mekongfloden.
Livet vid Mekongfloden.
Att i sakta mak ta sig fram på Laos "huvudväg" Mekongfloden var långt ifrån tråkigt. På stränderna på ömse sidor om vår flodbåt så hände det något nästan hela tiden.
Många hus som vi såg liknade mest en liten hydda men de var bebodda.
De flesta byar låg skymda men av mycket hände nere vid stranden. Vet inte riktigt vad barnen gör här men gissar på att de letar något ätbart eller så lagas det mat.
Några byar låg så att de syntes från vattnet.
Ett litet tempel dyker upp.
Såg ut som det var folk där uppe men jag ser att de inte är så rörliga.
Långa störar sitter fastkilade i stenformationerna lite här och var, det tar ett tag innan jag kommer på att de är till för att fästa fiskenäten i. Tyvärr så ser inte vattnet så fräsch ut, de stora vitgula klumparna som flyter omkring är någon form av förorening.
Vattenbufflar kommer ner till flodstranden för att dricka och svalka sig i vattnet.
Barnen passar på att ta en ridtur.
Det oldas på strandremsorna.
På många ställen är det jordnötter som är den aktulla sådden just nu.Den växer sanden och ser ut att trivas bra där.
Skörden måste också tas om hand.
Även den fraktas i båt på floden.
Överallt jobbas och slits det för brödfödan. Titta på skörden som håller på högt uppe på berget. De kanske inte syns här men titta på nästa bild där är arbetarna inzoomade.
Mycket mat hämtas ur floden och den ser ut att vara fiskrik.
Barnen finns med, ibland hjälper de till med arbetet.
Här är det grodjakt på gång.
Men ibland så ser jag att de har tid för bad och lek också.
Visst ser det härligt ut.
Det blir många bilder när man flyter fram på floden och ser så mycket hända utefter den dessutom så är det så vackert här.
I morgonbitti ska vi upp före solen för att gå på morgonmarknad.
På Mekongfloden flyter vi lungt fram.
Livet på och vid floden känns väldigt lungt och behagligt. Solen skiner och en svag vind svalkar oss så det känns så skönt att sitta och titta på hur vi sakta flyter fram. Det känns i alla fall som om det går ganska så sakta tills tystnaden bryts av ett fartvidunder som närmar sig bakifrån.
Har man riktigt bråttom, vilket vi inte har, kan man hyra in sig på en Speed boat, då går det undan och då låter det en hel del.
Fast motorn i vår båt är inte så dålig den heller.
Men oftast så glider vi fram och ser på vad som händer utefter stränderna. I början på färden har vi Thailand på ena sidan och Laos på den andra. Svårt att se någon skillnad i vare sig natur eller folkliv.
Folket ser ut att leva på likande sätt.
Här ser det ut att vara något bygge på gång. Bro eller en ny färja kanske.
Mest är allt stilla och fridfullt.
Inte så ofta ser man hus och bostäder för de ligger oftast i lite skydd av växtligheter eller bakom någon höjd. Förmodar att det är för att inte sköjas med i floden då det är högt vatten.
Vi flyter fram genom en mycket vacker natur.
Stannar till för att visa tillstånd på att vi får åka här.
Plötsligt blir vår båt tämligen invaderad av ett gäng barn som vill sälja lite saker. De flesta tror att vi vill ha Pringelchips och läsk.
Den lilla tjejen har hemtorkade bananchips som vi köper och de är försvinnande goda.
Bestättningen passar på att bunkra öl och så vinkar vi farväl och fortsätter färden.
Stora kalkstensformationer sticker upp och jag ser även att det finns små som knappt syns så det gäller att kaptenen på båten kan sin flod.
Av alla fiskare och nät att dömma så förstår jag att det är gott av fisk i floden.
Men i övrigt syns det inte till så många vilda djur. Inga Mekongdelfiner eller krokodiler kan vi skymta. Det enda vilda vi får syn på är några få Mekonghägrar.
Strax innan skymningen siktar vi vår logde i Pakbeng där vi ska sova i natt.
Här angör vi stranden för det finns ingen brygga.
...och klättrar upp till vårt natthärbärge och en hägrande middag.
och vi myser med en välkomstdrink.
Innan vi går till sängs äter vi en middag på sedvanligt laoistiskt sätt med sked och gaffel.
Som sköljs ner med en Beer Lao.
Mer om flodlivet i nästa inlägg.