Hem ljuva hem

De flesta, om inte alla resor, har ett slut på något sätt. Även resan i Sydkorea hade ett slut och det var dags att åka hem. Lika bra det kändes det som eftersom vi nu vaknade till den fjärde dagen med regn.

Vi lämnade hotellet innan frukosten serverades, då var det skönt att komma till loungen och få lite att äta.

Men vad ska man välja här då?

Fastnade till slut för en liten lätt frukost.

Även lite glass till efterrätt frestade de med.

Var ju bara tvungen att testa åtminstonde en sort.

Sedan var det dags att leta sig fram till rätt gate. Det var ju en lätt match med så stora och informativa tavlor. Ser man ju på en gång att det är gate 113 vi ska till.

Vi hittade dit också.

Vi lämnar ett regnigt Sydkorea från Incheon Airport.......och landar efter en behaglig flygtur på 11 timmar på London Heathrow Airport.

Här var det full service, redan vid flygplansdörren stod det en person med rullstol och väntade på mig.

Full fart genom korridorerna...

...och fram till en liten bil, som vi flyttade över till. Tut, tut!!! Folk hade lite svårt för att flytta på sig.

Hissen förde oss ner till underjorden och kulverten. Kul för där hade jag aldrig varit.

Upp igen till alla människor, som hade fått tagit tåget.

Genom passkontroll...

...och säkerhetskontroll.

Kul med en liten kamera ibland.

Naturligtvis så ville de gå igenom min lilla handbagageväska och topsa stora kameran.

Sedan var det full fart genom terminalbyggnaden med alla sina butiker.

Hmm! Där hade jag velat stanna en stund och botaniserat bland kameror. Det får bli en annan resa.

Vi tränger oss fram igenom folkhopen...

...och hamnar till slut i Concord room. Ett trevligt ställe där man kan sitta och vänta på nästa flyg. När det var dags att gå till vårt anslutningsflyg så dök rullstolen upp igen och strax var vi på väg hemmåt. Först måste vi tanka.

Det var några plan före oss i kö.

Sedan bar det iväg upp mot solnedgången.

Ser nästan ut som om planen står kopplade där ner.

Vi lämnar ett London som försvinner i skymning.

Ser en himmelsk landningsbana innan mörkret sänker sig.

Takeoff.

Inte så ofta jag har förmånen att sitta så långt fram på långflygningarna så att det går att kika in i det allra heligaste, frågade lite försiktigt om det gick bra att få ta en bild och fick komma in på besök till piloterna. De höll på och förberda sig inför start. De sträckte upp sig och sa:

- Vänta vi måste snygga till oss först. Rätta till slipsknuten och se presentabla ut.

Så där nu ler vi och tittar in i kameran.

Alla förbereder sig för avgång.

Säkertsbältet på...

...och allt klart för start.

 God mat serveras och jag flyttar över till maken så vi kan äta middag tillsammans.

Fast inte delar jag med mig av osten till den där damen....

Sedan är det dags för att sova lite.

Överlåter tryggt allt ansvar för att vi ska komma fram ordentligt till piloterna.

Så här lyxigt brukar jag inte flyga men måste säga att det var väldigt kul att få uppleva avdelningen för Första klass och sneglar lite nyfiket på mina medresenärer och undrar hur många av de andra som betalat fullt pris för denna lyx.

Genom den dörren har jag inte fått gå in tidigare.

Den hemliga dörren brukar den visst kallas, i dag hade jag förmånen att få gå in där och se hur det såg ut. Det heter egentligen The Concorde Room, och det var ingen dålig lounge på London Heathrow.

Här kan man sitta och koppla av innan flyget ska gå vidare ut i världen.

Beställa en kopp kaffe eller avnjuta en Afternoon Tea eller bara klappa hästen som jag upptäckte var en lampa.

Eller kika ner på vad som händer i den stora avgångshallen.

Där kan man sova om man vill.

Där utanför står planen och väntar på sina passagerare.

Champagnebaren här inne ser inbjudande ut.

Vi är här tidigt så vi slår oss ner i de eleganta privata båsen för en champagnefrukost. Det gäller att passa på att njuta när det bjuds.

Sedan är det dags att bege sig ner i underjorden för en liten tågtur till vår avgångshall och borda flygplanet för en tur till en annan del av världen.