Kuranda och en tur ovanför regnskogen.

Kuranda är känt som byn i regnskogen och har lockat till sig besökare, främst för att beundra de mäktiga Baronfallen. Fast i dag var de inte så mäktiga. Även många hantverkare lockades till den här platsen för dess skönhets skull och här finns nu en liten hantverksby.

Många butiker har samlats här och bland det vanliga souvenirvarorna finns en hel del konsthantverk.

Den här guldsmedsbutiken hade en lite annorlunda utgång.

Vi promenerade runt lite och träffade på den här lilla killen som hade med sig sitt husdjur. Han berättade vad det var för sorts orm, men det har jag glömt. ;)

Här finns även ett litet baptistkapell.

Satte mig där en stund, skönt med lite tystnad och stillhet.

Det fanns en hel del fåglar här också. En Australisk fikonfågel.

En dubbelögd fikonpapegoja hoppade runt i trädet bredvid där vi hade slagit oss ner för att få en god fruktsmoothies, de serverade underbara sådana här i Kuranda.

Den mumsade glatt i sig från trädets frukter.

Dags att dra sig ner till linbanestationen.

Den är 7,5 km lång och går över McAlister Range och Barron Gorge National Park. Den här linbanan byggdes utan att förstöra naturen. Före byggandet undersöktes platsen för att säkerställa att utrotningshotade och sällsynta arter inte skulle påverkas. Den övre jorden och lövskrädet samlades in och återinfördes när konstruktionen var färdig. Växtplanter som avlägsnades under byggandet omplantades på sina ursprungliga platser.

Arbetarna måste sterilisera utrustning och skor innan de kom till byggplatserna. Ryska Kamov-helikoptrar användes i stor utsträckning för att bära utrustning, material och cement till tornplatser och regnskogsstationer. Helikoptrar transporterade 900 ton stål, cement och byggmaterial bara till Barron Falls Stationen. Eftersom inga vägar byggdes under byggandet gick arbetarna varje dag till tornplatserna med sin utrustning.

Vi glider iväg över Barron River.

Och våra korgar hänger några meter över regnskogens trädtoppar.

Mäktigt att sitta här och titta ner på trädtopparna medan vi sakta glider fram.

Där har vi Baron Falls som vi såg vid tågstoppet.

Här uppifrån ser man hur träden liksom klättrar på varandra för att komma upp till ljuset.

Lite svårt att få med det hisnade djupet på bild, men lite kittlade det i magen då man kikade ner.

Svårt att se ända ner till marken i den täta vegetationen.

Vid Red Peak Station kliver vi av för att gå runt och se på växtligheten. Vill man, så  finns här guider som visar runt berättar och svarar på frågor.

Men vi hade vår egen Magnus som berättade med inlevelse om vad vi såg.

Fin utsikt över området.

Ormbunkar som växer ovanpå träden.

Träd som tar hjälp av varandra för att klättra uppåt.

En liten bagge träffade vi på också.

Nu är vi snart nere i Smithfield.

Där ute är Stora barriärrevet.

Här i Smithfield kan man åka vattenskidor på en kabeldriven bana.

Det hade kanske varit kul att testa men vi ska få lunch och veta mer om hur det var där Australien började.

Guldgrävartåg till Kuranda.

I dag ska vi bland annat åka tåg. Det är den berömda järnvägen, Kuranda Scenic Railway, som slingrar sig upp i berget från Cairns till Kuranda. Järnvägslinjen byggdes för att kunna forsla förnödenheter och till guldgrävarna och nybyggarna uppe i bergen. Den 10 maj 1886 togs det fört spadtaget för att bygga den här järnvägen och 18 månader senare var den klar.

Vi startar vår resa i Freshwater.

Tidigare hade man bara haft floden och en mycket sumpig och hopplös väg från Port Douglas för transporter.

Numera är det en trevlig turistattraktion att åka med det gamla och fina tåget.

Charmiga vagnar i gammal stil.

Tåget tuffar på i sakta mak uppför backar och genom regnskog.

Järnvägsarbetarna fick slita hårt vid bygget av den här järnvägen och många arbetare dog.

Sträckan har 15 tunnlar och det här är tunnel nummer 11.

Den mest spektakulära platsen på resan är nog Stoney Creek bridge.

Den går över ett vattenfall.

Jag försökte ta en bild på bron på håll, men det gungade och skakade en hel del men det går ändå att se lite hur bron ser ut på håll.

Vid Baron Falls  stannar tåget i 10 minuter för fotografering.

Fin utsikt ner mot dalen och havet.

Jag skyndar mig upp till utsiktsplatsen för att få bättre blick över vattenfallet .

Här är vattenfallet.

På andra sidan dalen kan vi nu se linbanan som vi ska åka ner med.

En kort sträcka till med tåget och vi är uppe i den lilla konstnärsbyn Kuranda.

Innan vi ska åka ner med linbanan så hinner vi med att ta en promenad där, men det tar vi i nästa inlägg.

Sockertoppen

Som de flesta vet så finns det ett berg i Rio de Janeiro som kallas för Sockertoppen - Pão de Açúcar. Det är också ett sådant där "måste" när man är i Rio, så naturligtvis måste även vi besöka det. Man åker linbana upp och som vid alla andra ställen där det strömmar in turister så finns de obligatoriska försäljarna, fast om clownen sålde något vet jag inte, han såg bara glad ut.

Men de färgglada dockorna var till salu.

Nu såg det inte så lovande ut med molnen, men alla våra dagar i Rio var med varierande väder från stund till stund. Det växlade fort, så vi gör ett försök och åker upp.

Linbanan upp till toppen är uppdelad i två delar, vid första anhalten som är Morro da Urca, tar vi en liten promenad för att få syn på de små aporna som håller till där.

Men de håller sig undan i grönskan och vi tar en titt på utsikten istället. Det man nu kan se mellan de drivande molnbankarna.

Plötsligt kommer en fjäril flygandes ut ur dimman.

Fast nu är det dit upp vi tänkt oss. Ser inte så lovande ut...

...men molnen driver en hel del så vi ger oss iväg in i dimman.

Kikar ner mot fortet som ligger under oss.

Väl där uppe på toppen, skingras molnen för en stund och vi hinner få en skymt av staden innan allt är vitt igen.

Vi åker ner till det nedre berget igen.

Lite klarare nu så vi ser fortet och den stadsdel som är säkrast och tryggast i Rio.

Det klarnar upp en del också.

För oss är det dags att åka ner igen, men ser att maten är på väg upp.

även att det arbetas på hög höjd.

_______________________________________

Pulau Belakang Mati eller döden bakifrån

I dag tänkte vi ta en tur till Sentosa som är Singapores semesterparadis. Jag var nog inte helt på det klara över hur det egentligen såg ut där men hade hört att där fanns allt och något för alla så det fanns kanske något för mig också.

Sin vana trogen så immade kameralinsen igen när man klev ut från hotellet. Hemma på vintern så brukar det vara lite tvärtom glasögon och kameralins immar igen då man kommer in från kylan, här gällde det att ha putsduk med sig annars blev bilderna så här dimmiga den första kvarten man var ute.

Nu var det ingen idé att putsa för vi hoppade in i en taxi med AC och for iväg till Mount Faber för att äntra linbanan ut  till paradisön.

Högt över marken svävar betongen sjöng A-L Lövgren men här är det vi som svävar högt över betongen. Riktigt högt också.

Bra utsikt har man här uppe.

Huset där borta trodde jag var ett bygge men vid inzoomning så såg jag att det skulle se ut så där.

Vi närmar oss mellanstationen HarbourFront Centre.

Vill man få tag på en taxi på återvägen så är det här man ska stiga av i stället för där vi klev på. För här finns det stora Vivi city och där brukar det finnas gott om taxibilar. Här fick vi sällskap i vår gondol.

Han var tydligen väldig hungrig.

Vi passar på att njuta av utsikten under färden.

Vill man åka ut via någon bro så finns det även Sentosa Express monorail som kan vara kul att testa. Här syns det gröna tåget som åker ut över bron.

Det fanns i en hel del andra färger också, såg ett klatschigt rosa tåg och här lämnar det blå tåget stationen på Sentosa.

Lite svårt att tänka på att öns ursprungliga namn var "Pulau Belakang Mati" som betyder Döden bakifrån, då känns dagens namn betydligt trevligare vilket betyder "frid och ro". Antar att om man bokar in sig i den här semesteranläggningen så får man just frid och ro.

Mer hektiskt ser det ut om man spanar in mot fastlandet.

En hissnande åktur med linbanan var det, men vill man ändå högre upp så kliver man av linbanan alldeles bredvid tornet Tiger där man kan åka upp och se på utsikten.

Som sagt i början på inlägget så finns det nog något för alla på denna ö. Ska man hinna och orka med allt får man nog tillbringa en hel vecka här ute. Det finns bl.a biografer, vattenland, undervattensvärld med alla de slags akvarium, ett fort och även en sandstrand och en massa mer.

Känns inte som vi är det rätta klientelet för alla dessa aktiviteter men hittar i alla fall en trevlig naturstig. Läser i informationen att där ska finnas vita kakaduor, långsvansade makaker och insektsätande kannrankeväxter. Må så vara men de var skickliga på att gömma sig då vi promenerade här.

Men jag tror på att det fanns gott om fåglar och djur i buskagen för ljudet därifrån var nästan öronbedövande.

Men skam den som ger sig på jakten efter att få se djur, de här två träffade vi ändå på.

Jag är glad att jag inte behöver kratta de nedfallna löven här.

För löven var ganska stora på det här stället. Nu har jag inga extremt små fötter, en normal 38:a men foten ser ganska liten ut mot lövet.

Det var i alla fall en trevlig naturstig de byggt upp även om stigen kanske inte var helt naturlig så var ändå växtligheten helt äkta.

 Fast det är svettigt att gå här och min trassliga fot vill också vila lite innan vi tar Battery steps upp mot Mount Imblah. Så resten kommer efter lite vila.