Ristafallet och lite Åre.

Vi lämnade Glösa och historiens vingslag och fortsatte vår färd mot Åre.

På vägen mot Åre så passerar man en skylt som berättar att här finns Ristafallet. Har varit där på sensommaren och antog att nu i maj så borde det vara rikligt med vatten där. Visst var det så, det strömmande rejält och gjorde skäl för att kallas ett av Sveriges största fall. Beror väl på hur man räknar när man kallar vattenfallen för störst, om det är högst eller bredast eller antal liter vatten som rinner där, Ristafallet är i alla fall 50 meter brett och har en fallhöjd på 14 meter, flödet är mellan 100 och 400 m³/s, beroende på årstid. Antar att så här på försommaren är den högre siffran som gäller.

Inte lätt att ta på lång slutartid på fri hand, stativet låg kvar i bilen och jag var för lat för att gå och hämta det men det funkade någotsånär ändå. Sonen som gått en nivå längre ner fick bli modell (helt ovetande, han står hellre bakom kameran än framför) och visa fallets storhet.

När Tage Danielsson letade efter miljöer till inspelningen av Ronja Rövardotter  valde han Ristafallet.

Vi går en bit utefter S:t Olavsleden för att se fallet på lite håll. Här nere filmades även sekvenserna där Ronja och Birk flyter nedströms hållande i en björk.

När vi är så nära Åre så måste vi också åka upp till Copperhill och titta, det är fin utsikt där uppifrån.

En hel del snö kvar på bergen runt omkring.

Men tussilagon blommar för fullt i backarna.

Vår rundtur fortsätter och vi hittar fler historiska platser.

Här är vi närheten av Mörsil där slöts vapenstilleståndet mellan norska och svenska trupper år 1809.

En liten bit längre bort finns en till minnessten och det var tydligen där som avtalet sedan undertecknades av general von Döbeln och kapten von Krogh, de hade en soldats ryggtavla som skrivunderlägg. Intressant är att stridigheterna avslutades utan att en enda kula avlossades. Tänk om alla krig och stridigheter kunde avslutas så fridfullt. 

För den historieintresserade finns det en hel del information att läsa på den här tavlan.

Landskapet är mycket vackert här, men lite tråkigt med dessa "föryngringsytor" som bildar stora sår i markerna.

Har vi kört fel? Nej, det finns tydligen ett Frankrike även här i Jämtland.

Rena rama renar.

När vi satt i björngömsle så blev det förstås lite tid över på dagarna och då var det trevligt att utforska trakten i närheten, så vi drog iväg på lite utflykter.

Bland det första vi stötte på var den här lilla renflocken som hade slagit sig ner på en gräsmatta.

De tittade lite yrvaket på oss då vi kom.

Såg ut som om de hade ett litet samtal om vad det var som var på gång.

-Har du sett, det kommer någon. Undrar vad de vill?

-Det s....r jag fullständigt i, det är väl bara några björnskådare.

-Kom vi går.

-Nej, vänta jag vill se vad de har för kamera, kanske något nytt spännande objektiv.

-Titta det är ju Canon. Vi kanske kommer med i tidningen.

-Äh, jag bryr mig inte vi får ändå inget honorar. Vi går.

- Fast ta en bild på mig, jag är ju så vacker.

Vem gömmer sig i myren?

När solen går upp kryper trollen ner i sina hålor, men kan det vara så att de glömmer bort att dölja håret.

Eller kan det vara så att de lämnat hårsvallet ovan jord för att få det lite solblekt en vacker dag.

Även hunden deras har krupit ner i myren.

Blir det någon björn?

Det är spännande att sitta i gömsle, man vet ju aldrig om det kommer att hända något för björnen och andra djur går ju inte att få dit på beställning. Bara att sitta och hoppas, testa kamerorna kan man ju göra på omgivningen och lite fågel som verkar trivas där. Vi hade en lite knipa som simmade omkring i tjärnen, den såg ut att fiska så vi kallade den för Fiskaren. Fick senare höra att det fanns ingen fisk i tjärnen så vad den fiskade vet jag inte.

Vi spanade på vår Fiskare och väntade och väntade tills det blev så pass mörkt så att även Fiskaren gjorde kväller. Är man i gömsle så duger det inte att ligga och sova då det börjar ljusna. Den tidiga morgonen bjöd på dimma och älvorna dansade i kapp med att fåglarna vaknade och började komma till tjärnen.

Några måsar dök upp.

De försökte få sig lite frukost i kamp med korpar och kråkor.

Det gäller att försöka visa hur stor man är.

Fler fåglar kom.

Hittar man något ätbart är det säkrast att dra för att få ha godbiten i fred.

Någon björn fick vi inte se vår första natt i gömslet, kan vara att björnen inte gillar att det regnar. Efter att ha mumsat i oss vår matsäcksfrukost packade vi ihop och lämnade gömslet.

Vi kom inte så långt från gömslet då några strörenar dök upp.

Vi beslöt oss för att ta en liten biltur i området under dagen och under den turen så träffade vi även på en ensam trana som spatserade omkring på en äng.

Den bjöd inte på någon dans men såg väldigt elegant ut.

Vi såg också lämningar efter någon mystisk varelse, spåren var färggranna.

Vi hann inte köra så många mil innan vi träffade på en till ensam trana.

Den spatserade fram och åter på sin äng.

På vår lilla biltur i omgivningarna så ringe Johan och kollade läget, jag berättade att vi försökt hitta något trevligt kafé där man kunde få sig en lunchfika med tunnbrödmacka, men på alla ställen så hittade vi bara thaimat och pizza. Men jag måste få säga att de här arrangörerna är lyhörda för när vi kommer åter till campen för att äta middag och vi ska bre våra matsäcksmackor så har Margareta med sig eget hembakat tunnbröd.

Dags för oss att återvända till gömslet, ett nytt denna kväll. Inte det här, men om man vill filma utan att få med stillbildskamerornas klickande så kan man få sitta där. det står bredvid vårt stora och bekvämare gömsle.

 En ny spännande kväll tar sin början, ska vi få se någon björn!

Vi for norrut

En fredag i slutet på maj packade vi bilen och for norrut. Inte så långt men i alla fall mot mitten av Sverige. Sitter man och åker bil en massa mil så är det skönt med en bensträckare då och då. Den första blev vid Gimån.

Enligt en skylt så brukar det finnas strömstare här men den såg jag inte till.

Men det gjorde inte så mycket, för platsen var vacker och det fanns en hel del gångvägar iordninggjorda ut i ån.

Vandrar man Pilgrimsleden så kommer man förbi här och kan ta sig en välförtjänt vila på Pilgrimssoffan.

Här kan man också läsa sig till information om platsen och att Gimån utgör sockengräns mellan Bräcke och Revsund. Namnet Gim härrör troligtvis från ordet gap eller öppning och det gör att namnet kan tolkas som "ån som har en gapliknande dalgång".

Här finns stenlämningar från gamla bron och minnen från timmerflottningsepoken.

Dags för oss att dra vidare.

Fiket som serverar älgburgare är stängt, är det maj så verkar det mesta i turistväg vara stängt i Sverige.

Gissar på att älgarna vi senare träffade på tyckte att det bara var bra.

Tittar man noga så ser man  mamma älg i bakgrunden bland buskarna som vakar beskyddande över sin teling.

Strax efter mötet med älgarna kommer vi fram till målet för dagen. Vi är nu 6 mil nordväst om Östersund i närheten av Landön och vi ska se om det går att få se björn i Sverige.

Campen ligger mycket vackert.

Men innan det är dags att bege sig till gömslet vankas det middag och Margareta som i dag serverar oss min favoriträtt, röding, ska verkligen ha en eloge för sin matlagning. Det var så gott.

Efter middagen och iordningställande av matsäck för kvällen och morgonen så bär det iväg ut till gömslet. Johan öppnar upp luckorna och vi gör oss hemmastadda inne i gömslet.

Spännande att se om det kommer någon björn.