Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Fortsätter promenera i Kiev.
När man är uppe vid Sankt Andrews kyrka så har man kommit till början av Kievs äldsta gata.
Gatan med alla gamla vackra hus.
Här brukar det vara mängder med försäljningsstånd, där det säljs allt från hantverk till rena turistsouvenirer, men vi är här lite för tidigt för att de ska ha fått ut sina stånd och det är ganska glest på turister också.
Det är så tomt så jag kan ställa mig mitt i gatan för att få en bild.
På ett ställe är gatan så brant att man gjort "hönstrappa" på trottoaren.
Alla hus är inte så fint bevarade.
Kul food truck, med målning som gör att den smälter in i miljön.
Varje stad med självaktning ska tydligen ha ett pariserhjul, så även i Kiev.
Vi trotsar värmen, som var då, och fortsätter vår promenad utefter floden Dnepr.
Beundrar den lilla kyrkan, St. Nicolas Wondermaker on The Water Church.
Ser en del klotter och även målningar.
Där uppe hittar vi ett plank som målarna gått lös på.
En av dem står och skissar upp sitt motiv.
Åh, så skönt. Vi har kommit fram till bergbanan och tänker att så skönt att få åka upp på berget och inte gå runt.
Men otur har vi, den är stängd för renovering.
För bara en krona hade vi sluppit den långa svettiga promenaden runt, nu är det bara att traska vidare istället.
Där uppe träffar vi på en fransk turist, då jag ber honom så poserar han lite blygt framför sin fina bil.
Sedan är vi tillbaka vid utgångspunkten...
...och är värda en välförtjänt vila på hotellet. Så småningom sänker sig kvällen över staden och vi spanar ut över torget som aldrig verkar sova.
Uppåt väggarna i Kiev.
Efter turen till Tjernobyl, hade vi några dagar kvar i Kiev, som vanligt promenerade vi runt en hel del. Som vanligt så fastnade jag för alla väggmålningar, samlar några i ett blogginlägg.
Förkyld och lite hängig i dag så det blir ingen text utan bara bilder.
Ha en fin lördag!
Kiev
Efter att fixat tvätten och landat i verkligheten igen efter Mongoliet så började det rycka lite resenerven igen, dags att besöka ett land inte så långt bort. Vi styrde kosan till Kiev i Ukraina. Fast ska jag vara riktigt ärlig så hade vi flygpoäng som var på väg att gå ut som vi passade på att utnyttja. Vi åkte i slutet på juli och även i Kiev var det värmebölja.
Där i Kiev blev vi ganska omgående påminda om en händelse för fyra år sedan. Euromajdan som var en politisk protest, det började med en demonstration mot ett uteblivet samarbetsavtal mellan Ukraina och EU. Det avtalet skulle ge Ukraina ett större oberoende från Ryssland. Under januari och februari 2014 utvecklades protesterna till en revolt mot de sittande regeringen, det blev våldsamma sammandrabbningar i Kiev och framförallt vid Självständighetstorget med ett stort antal döda.
När vi åkte till Kiev tänkte jag inte så mycket på den händelsen, minns visserligen de krigsliknande scener som visades på TV då, men tiden går och minnet bleknar. Men när vi kom hit så är det tydligt att minnet lever kvar här och jag kan verkligen förstå de som mist en närstående att de vill hylla den som mist livet. Fyra år är inte så lång tid.
På Självständighetstorget finns det en stor utställning om händelsen. Tyvärr var all text på ukrainska så jag fick nöja mig med att titta på bilderna.
På flera ställen finns det minnesmärken över de stupade.
Trots det dystra minnet som staden bär på så upplevde jag den som en ljus och vänlig stad.