Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Morgon vid Uluru

Sent i säng och tidigt upp det är väl så man utnyttjar semestern effektivt. Sova kan man göra då man blir gammal. ;). Vi är i farten innan solen gått upp och åker iväg för att titta på södra korset på stjärnhimlen. Häftigt att se, men den bild jag hastigt försökte ta var inte visningsbar för nu var det bråttom iväg till Uluru innan det ljusnade för mycket.

När det ljusnar här så går det fort. Där vi nu står ser man även Kata Tjuta.

Vi stannar vid ett nytt ställe från gårdagskvällen och jag går iväg för att hitta en lämplig plats att fota ifrån.

Ljuset kommer fort och färgen skiftar.

Måste bara passa på att testa kulan igen.

Ljuset kommer...

...Klippan blir rödare och rödare.

Lite trix i PS för att få både klippan i kulan och klippan i bilden rätvända

Även Kata Tjuta ändrar färg.

Fåglarna vaknar.

Och det är dags för oss att återvända till hotellet och få lite frukost.

Ser ut att bli en fin dag i dag också.

Det smakade bra med en lite senare frukost och medan vi väntar på at det ska bli dags för avfärd till flygplatsen passar jag på att gå ut och se om det finns några fåglar här. Hittade den här som såg ut att ha skadat vingen, men lyckades få tag på lite mat ändå.

Sedan full fart mot flygplatsen och mot nya mål.

Postat 2018-01-12 09:20 | Läst 3261 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Australienresan fortsätter.

Jag tar upp tråden och fortsätter resan igen. Tappade sugen en aning på att blogga, men tog upp den och fortsätter.  Livet är så fullt av tappade sugar så det är väl onödigt att min ska ligga där och skräpa också. 

Vi ska nu till aboriginernas heliga område, Uluru–Kata Tjuta National Park

Upp i ottan för att ta ett väldigt tidigt morgonflyg till Ayers Rock. Jag hamnar vid nödutgången och får en närapå privat säkerhetsgenomgång.

Jag sitter tyvärr på fel sida för att kunna fotografera Uluru men på min sida har vi istället Kata Tjuta.  Mer om Kata Tjuta när vi har landat.

Flygplatsen vid Ayers Rock är inte stor, känns mer som en busshållplats i storlek. 

Lätt och smidig att få sina väskor och komma iväg mot nationalparken och det dröjer inte länge innan vi får en första titt på den mäktiga monoliten.

Lite annorlunda vägskyltar, missade tyvärr den som varnar för kameler.

Innan vi ska besöka Uluru så styr vi kosan mot Kata Tjuta eller The Olgas som den kallades förut. Nu har den fått tillbaka sitt ursprungliga namn.  Där på parkeringen träffar vi på några tofsduvor.

Hälsar på duvorna och går sedan upp till utsiktsplatsen.

Även där sitter det några tofsduvor.

De här satt så fint på rad.

- Titta vilken fin färg jag har på vingen.

Fast nu var det ju Kata Tjuta jag skulle titta på, Kata Tjuta  betyder de många huvudena och består av 36 kullar. Förr så kallades alltså de här bergen för The Olgas efter drottning Olga av Württenberg, men den 15 december 1993 antogs en dubbel namngivningspolitik som möjliggjorde officiella namn bestående av både det traditionella aboriginska namnet och det engelska namnet och därefter döpte Mount Olga om till Mount Olga / Kata Tjuṯa. Den 6 november 2002, efter en begäran från den regionala turistföreningen, reverserades ordningen för de dubbla namnen officiellt, till Kata Tjuṯa / Mount Olga .

Det finns många aboriginska legender associerade med denna plats och Uluru / Ayers Rock. Ett antal legender omger den stora ormkonungen Wanambi, som sägs leva på toppen av Kata Tjuṯa och bara kommer ner under torrsäsongen. Hans andetag sägs kunna omvandla en bris till en orkan för att straffa dem som gjorde onda handlingar.  Majoriteten av mytologin kring platsen avslöjas inte för utomstående, och i synnerhet inte för kvinnor. Om kvinnorna  skulle få vetskap om "mänens verksamhet", är de mottagliga för våldsamma attacker, till och med döden. Låter otäckt, så det är nog bäst att inte veta så mycket. 

En märklig plats är det dock, där växterna växer upp och ner.

Inte alla ser då ut att göra det, för de här blommar på rätt sida. 

Vi lämnar Kata Tjuta och far mot Uluru.

Men innan vi stiftar närmare bekantskap med själva klippan ska vi besöka informationscentret och fördjupa oss i historien om området.  Ett fint och informativt center där även omgivningen är intressant. 

Jag tar en liten promenad där och försökte få några skott på fåglarna som flög omkring, men fick nöja mig med bilder på några myror. 

Och en blomma.

Där borta har vi det heliga berget Uluru och dit styr vi kosan nu....

.....häng gärna med.

Postat 2018-01-08 22:40 | Läst 5487 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera