Kharolaglaciären

I Tibet finns det två orsaker till att man inte far fram för fort. Vägarna är inte av det bättre skicket och så är landskapet så vackert att man inte bara vill skynda förbi. Bergen här känns lite magiska.

Nu har vi  kommit till Kharolaglaciären, även här fladdrar böneflaggorna friskt.

Mäktigt rinner glaciären ned för bergssidan.

Förstår att de flesta som kör den här vägen stannar till, för här har försäljarna slagit läger. Även några små hus har byggts på platsen. De vita sakerna som hänger på pinnen vid huset, de som ser ut som klumpiga halsband, det är jakostkuber.

Andra bor i jakhårstält. Jag trodde först att det var en liten hund som damen vid tältet hade, men såg senare att det är en liten get.

Vi är här ganska sent på säsongen, vintern är i antågande och några har redan börjat packa ihop sina tält och är på väg att ge sig av.

Shoppen verkar ha flaskinsamling. De har i alla fall travat dem i fint mönster framför huset.....

...men plastflaskor och burkar verkar vara ett större problem.

Vi fortsätter vår färd mot nästa pass. Vägen kan se mycket bra ut, men är ganska förädisk, vägkanterna är sköra men våra chaufförer undviker skickligt vägens dåliga partier.

Tibet är inte tätbefolkat men det bor folk och det finns hus på många otillgängliga platser. Här ser man att det finns hus och vägar högt uppe på berget och kikar man riktigt noga så ser man en grupp människor som är på väg ner från byn.