Kärnäkosken fästning.

De som brukar läsa i min blogg har nog förstått att jag och min man har en viss förkärlek för de små vägarna. Vår vana trogen så tog vi dessa även här i Finland och inte helt otroligt så dök det upp intressanta saker även här.

Vi bromsade in vid Kärnäkoski kvarn som byggdes  i början av 1890-talet.  Det finns lite information här på både finska och även engelska och jag förstår att här har det varit en såg och ett sliperi ända fram till 1950-talet.

Visserligen är det inte kvarnen eller sågen som är det mest historiskt intressanta här men det är klart att vi måste kika på den också. Den ligger så fint vid en liten fors.

Kika var det!

Här är det inte låst så vi kan även gå in och titta.

En del maskiner finns kvar och det ser ut som om man har vissa aktiviteter här på sommaren.

Man kan kika ut också.

Fast det som fick oss att bromsa in och gå ut och titta är, det kulturhistoriskt värdefulla försvarshistoriska minnesmärket från 1700-talet, nämligen Kärnäkosken fästning.

Här besegrade de svenske ryssen 1790 och återtog regionen Partakoski, under ledninga av Armfeldt. Kung Gustav III kom hit för att pigga upp sina mannar och passade på att dekorera sig själv med en medalj som endast kungar som varit med i den striden som besegrat fienden kan få. Här byggde de en stor ramp för transporter av kanoner och även ett läger för soldaterna.

Undrar om den här gamla kanonen användes just här. Fantastiskt att den finns kvar med så mycket trä i konstruktionen.

Vi går in på fästningsområdet, hänger ni med?

Den svenska erövringen varade inte så länge. Ryssarna tog över och började bygga den här fästningen. Vi går upp på muren för att se vad som gör den här platsen så intressant i försvarssynpunkt.

Hoppsan här var det högt!

Att få med höjd och djup på bild är inte så lätt. Här skulle jag velat ha någon som stod där nere för att visa hur högt fallet ner är, men jag hittade ingen frivillig som ville ramla ner dit. Men skuggan kanske visar att den mur och vall vi står på är tämligen hög.

Här uppe ser vi att platsen var väl vald, vid stranden av sjön Saimen. I dag är den istäckt men kan tänka mig att det kan vara skönt här en sommardag.

I dag är det inte lika skönt även om det är fint i solen så är det kallt. Ett tunnt frosttäcke ligger över nejden.

Vänder vi oss om och har sjön i ryggen så kan vi se att det var en stor och pampig fästning. Här huserade 1400 soldater. Man byggde på fästningen i tre år men den användes bara i 15 år. Inne i fästningen fanns det baracker, vakthuset, tjänstemänens kvarter, briggen och krutkällare. De trähus har senare rivits, och nu bara rester av stenbaser kvar av dem

Å häcken växte kämpahög - inte häcken kanske, men men ser på träden här inne att tiden har gått.

Kan tänka mig att folket slet hårt här men kan väl hoppas på att de hade någon stund att njuta av att det faktiskt är väldigt vackert på den här platsen.

Jag passade på att njuta lite av den finska naturen.

Här finns också en kortare vandringsled där det förr fanns en järnväg för transport av timmer till sågen.

Vi gick en liten bit på den.

 När vi sedan åker iväg kommer vi inte många meter innan nästa minnesmärke dyker upp.

Det restes till minne av de som stupat här och texten finns på finska, ryska och svenska på de olika sidorna av märket.

GUDS FRID!

 3 - 5