Slaget vid Ilomantsi och en PV 444

Igen så har vi hittat en skylt som berättar att det finns en sevärdhet i närheten. Lite spännande att följa dessa skyltar då det endast står något på finska och vi har inte en aning vad som finns där. Vägen vi hamnar på blir plötsligt väldigt vintrig.

Men vi hade tur det var bara i kurvan som det var isigt.

Aaronpiha säger skylten dit vi har kommit. Ser ut som en äldre gård. Och här hade jag lite tur för när jag googlade på det namnet så fick jag en träff. Visserligen på finska men jag har lyckats lista ut att det är en gård som funnits här  sedan 1898.

Om jag inte helt missuppfattat det hela så hette ägaren  Aaro Ikonen och samlade på gamla jordbruksredskap, men inte bara samlade utan även använde dem. Nu är gården ett slags museum. Men så klart inte öppet nu.

Det prasslar i det torra gräset och se där ett litet vårtecken. En ensam tofsvipa har hittat hit.

Ladan eller om det är ett vagnslider har spåntaket kvar.

Här är det ingen som tankar längre, det är inte bara i Sverige som mackarna stängs. Fast det är nog lite bättre här i Finland för jag såg att på de små orterna så fanns det ofta mer än en butik och i relativt små samhällen, som vi åkte igenom, hade till och med bank.  

Men vår färd går vidare och vi hamnar på en minnesplats. Det finns flera stenar med emblem på och vi tyder ut att det är olika regementen som är representerade på dem. Här ägde tydligen "Slaget vid Ilomantsi" rum. Det var en del av fortsättningskriget. Det utkämpades under juli-augusti 1944 och var det sista stora finländska militära avvärjningssegern under den sovjetiska storoffensiven. I den riktningen som kanonerna är riktade och där borta där det lyser lite gult, där är Ryssland. 

Trots att det inte är upplogat  på platsen och massor med snö så ser jag att någon varit här för inte allt för länge sedan, för det ligger blommor vid en av stenarna,

På museet i Juesuu finns det en motor från ett Junker bombplan. Det planet störtade  1944 i en sjö inte så långt från Juensuu. den unga besättningen omkom och en av dem skulle få träffa sin hustru samma dag men istället fick hon identifiera makens armband med lyckoamuletten.

Den amuletten ligger i samma monter som en modell av planet, bredvid motorn. Hon födde deras barn ett halvår senare. Det är bara ett av alla tragedier som kriget förde med sig.

Fast vi är kvar ute i de karelska skogarna, upptäcker att den väg vi tänkt åka blir lite för lång  för att hinna tillbaka till Joensuu till kvällen. Så vi svänger av mot Naarva. Men ack ack här hade det suttit bra med vinterdäcken.

Men Narva ligger inte det i Polen? Aha det här stavas med två a. Även om vägen just här vid skylten ser grusig ut så var det undantag på den här sträckan.

Mest såg det ut så här och jag lovar det gick inte fort på den glashala vägen. Fast jag hade en säker chaufför. Han har kört rally tidigare och jag är glad att han inte gjorde det på den här vägen. Vi blev omkörda av brevbäraren två gånger, gissar på att han hade rejäla dubbdäck.

Riktigt skönt att komma tillbaka till Joensuu. Här där centrum är nu låg det forna Karelska jägarkårens sommarexercisplats 1790– 1809. Stadens namn betyder Älvmynningen och det är väl den älvmynningen som nu ses som en kanal och sluss nämligen Pielis kanals nedersta sluss.

I Joensuu var det betydligt bättre väglag och inte så mycket is. Fiskarna var i full gång.

På kvällen när vi ska gå ut och äta träffar vi på en riktig goding. Av min mans upphetsning över den här skönheten förstår jag att det nog är fler som  vill beundra den. Inte var dag man ser en Volvo PV 444 i så här fint skick. Det riktig glänser om den. Det som kan uppfattas som smuts på sidan av bilen är bara solen som reflekteras och gatan som speglar sig i den blanka lacken. Till och med blinkersen (fixlight eller takgök) på taket fungerade.

Tar en bild till från andra sidan.

Delad bakruta har den också.

Vid stationen står det ett gammalt lok, det är för mig oklart varför just det loket står där men har förstått att det har något med det militära att göra. Tror mig också förstå att det där loket kallades för "Duck". Intressant var att det har aldrig varit någon skadegörelse, klotter eller stölder från loket.

Nu är det dags för middag och vi fick sällskap av Snusmumriken. Han pratade i telefon mest hela tiden och drack rödvin. Lite lik Snusmumriken var han allt.

På väg till Joensuu hände inte så mycket.

Något jag inte tänkt på då jag varit i Finland förut är hur mycket björk det växer där. Om Umeå är björkarnas stad så borde Finland vara björkarnas land.

Björk vid björk vi såg.

Förra gången jag var i det här området så stannade vi till vid det här huset för att äta lunch. Då fanns det information om att det var något slags rekord med det huset. Minns inte riktigt för det var många år sedan, men har för mig att det skulle vara största timmerhuset för något område. Men det spelar mindre roll för det var kul att återse huset och att det var sig ganska likt. Säger ganska för nu var det stängt och man kom inte ens in till parkeringen. Gissar på att det nyss har bytt ägare, av skylten på huset att döma.

Och så såg vi mera björk.

Stenvalvsbron i Enonkoski. Den byggdes i början på 1900-talet av skiffersten. Stenen är hämtad från åkrarna i närheten. Bron är byggd utan murbruk vilket gör det liknar 1700-talets stenbroar. Eftersom det stod på informationstavlan att det var hemmansägaren Antti Makkonen som fick uppdraget att bygga bron men att det var Sylvester Redsven som utförde arbetet och att han fick 300 mark i ersättning, så antar jag att det var viktig information. Även att en vanlig arbetares dagslön var en mark på den tiden, kan vara intressant att veta, men det stod inget om hur lång tid det tog att bygga bron så då vet vi ändå inte om det var bra betalt.

I ån som rinner under bron och även bildar en liten fors simmade två knipor omkring.

Och så såg vi mera björk.

Sedan kom vi till en färja. Trots att det är så många sjöar här så var det här den enda färjan vi träffade på under färden. Intressant att veta är kanske att det kostade inget att färja.

Dit över ska vi.

Det gick ju bra.

Och så såg vi ändå mera björk.

och björk igen.

och mera björk.

I Joensuu var det liv och rörelse på torget.

Här kunde man handla en hel del lokala specialiteter.

Å så lite godis.

Inspirerad av all lokal mat på torget så bestämde vi oss för att äta riktig lokal mat den kvällen....