Isle of Lewis och Callanish Stones

På vår resa har vi nu kommit till ön Lewis, vi är kvar i Yttre Hebriderna, men här är det inte så gungigt och sjösjukan har gått över. Man sover bra på åksjukepillren och då man sover märker man inte att det gungar.

Vi har äntrat gummibåtarna och är på väg iland. Målet för i dag är Callanish Stones, redan från havet  skymtar vi dem uppe på kullen där borta.

Vår guide Carol är nog den bästa man kan få här hon är arkeolog och bor dessutom på den här ön. Berätta och dela med sig av sina kunskper är hon duktig på. Det här är vår enda regniga dag på resan...och så säger de att det regnar hela tiden i Skottland.

Det vi nu ska besöka är en stensättning som påminner om Stonehenge i sydvästra England. De är från ungefär samma tidsålder mellan 2900 och 2600 f.Kr. Ingen vet exakt vad det är, det kan ha varit en begravningsplats eller så handlar det om astonomi, eller så är det något helt annat som vi inte kan gissa oss till.

Är du bra på gäliska så finns det många tillfällen att öva att läsa den här. Alla informationsskyltar är både på gäliska och engelska och gäliskan står först.

Tretton av stenarna står i en cirkel...

...och  i norr är det som en allé av stenar. I de andra väderstrecken finns det kortare stenrader.

 I mitten finns det en större sten och där finns också ett gravröse.Det som lyser gult vid stenen i bakgrunden är inget skräp utan någon har lagt dit en bukett påskliljor.

Vi vimlar runt bland stenarna och försöker känna in lite av stämningen och lyssnar på Carol som har så mycket att berätta om dessa stenar. Det finns många sägener om dessa stenar. Det sägs att det är jättar som levde på ön förr, förvandlades till stenar som straff för att de vägrade bli kristna. Det berättas också att stenarna får besök av en vålnad på midsommardagens morgon. En lysande skepnad sägs vandra genom cirkeln förebådad av en göks rop.

Vi får veta att det finns minst tolv stenformationer i området på en radie av fem km. En av dem ser vi härifrån och vi tar en rask promenad dit.

Därifrån ser vi hur stor den första som vi besökte är.

Bara några meter ifrån den här stencirkeln finns ytterligare en.

 Det har slutat regna och vi får en fin promenad tillbaka där vi kan njuta lite av landskapet.

Ser att det stundande valet, om hur det ska bli för Skottland i framtiden, är aktuellt. Här är någon som tänker rösta YES. Ja står för att Skottland ska bli självständigt, men engelsmännen som vi mötte på vår första landstigning de ville att det skulle stå för "Ja till England".

Axel och David står beredda nere vid zodiakerna för att köra oss tillbaka till fartyget.

Vi undrar lite nyfiket vad eftermiddagen har att bjuda på.

Föregående inlägg om Havssulorna. - Nästa inlägg om en järnåldersby.