Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Tidig morgonfågel...och björngrottorna.
Jag vaknade och såg att det var en fin soluppgång, klev upp och tog kameran med mig ut. Trodde klockan var sju men undrade var alla var, det var så tomt överallt.
Jag kan inte förstå det, varför sover alla när det är så fint ute. Tittar på klockan en gång till och upptäcker att den är faktiskt inte är ens fem, men det var ju tur att jag tog fel på tiden, annars hade jag kanske inte stigit upp. Under natten har vi gått så att vi är på Svalbards östsida och har nu gått in mellan Barentsöya och Edgeöya i Freemansundet.
Strax före halv åtta ropar vår expeditionsledare Axel i högtalaren att det finns isbjörn på land, då vaknade folk till slut.
Efter frukost så dar vi ut på isbjörnsspaning med gummibåtarna, vi har ju sett med kikare att där finns flera stycken björnar. Får med minst en, med kameran.
Vi gör en zodiaktur för att se om vi kan få se dem även från den.
Det märks att det finns björnliv på den här ön för vi ser en hel rad med björngrottor.
Det ser inte ut som om det är gamla och övergivna iden, för det är alldeles för mycket färska spår runt omkring. Den här med så många spår av björnfötter och även annan aktivitet, är den första vi ser.
Sedan upptäcker vi en till inte så långt därifrån...
...och en fjärde. Om det inte är samma björn som grävt alla grottorna och inte varit nöjd med platsen så verkar det nästan vara en plats för isbjörnsradhus på den här ön. Vi såg flera björnar då vi tittade med kikaren så teoretiskt kan det vara flera björnars iden, men jag vet inte om det är så. Alla fyra grottorna ligger ganska nära varandra.
Vi lämnar platsen med grottor och åker vidare. Då ser vi en till björn, den här är i full aktivitet med husbyggande.
Den gräver så snön sprutar om baken på den.
Den försvinner in i sin grotta, men det dröjer inte länge innan den kikar ut igen.
Den har tydligen upptäckt oss nere på vattnet och anar kanske att det finns lite frukost där...
...men inser att det inte är mödan värt att gå ända dit ner...
Den går tillbaka till sitt husbygge.
Ingen ville frivilligt agera björnlockbete, så vi återvänder till vårt fartyg.
Packisen.
Vi har styrt kosan norrut och tänker ta oss upp till packisen.
Nu gäller det att spana efter isbjörn.
Vi ser att det finns isbjörn någonstans här för det finns spår efter dem på de isflak som flyter omkring.
Spåren blir fler och fler, vi är beredda och skjutklara.
Spänningen stiger. ismåsarna börjar dyka upp och det brukar vara ett tecken på att det finns isbjörn i närheten.
En tretåig mås landar på ett isflak.
Vackra isflak flyter förbi vårt fartyg.
Vi passerar 81:a breddgraden N och ser på skärmen att vi är långt ifrån land nu.
Fast inte bara is. Där långt borta på isen syns en lite gulvit fläck.
Vi har siktat resans först isbjörn.
Han verkar inte vara så nyfiken av sig eller så är han redan mätt.
Han kommer inte närmare utan traskar iväg.
Fast jag tycker att det är fint, för det är så här isbjörnarna ska leva. ute på isen och egentligen inte vara intresserad av oss som kommer för att se dem.
Isbjörnen är ett vandrande djur och det är ju just det som den här bamsen gör.