Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Vildmarkståget 2023. Vilhelmina - Arvidsjaur.
Ny dag på Vildmarkståget, vi vaknar upp i Vilhelmina med fin utsikt mot Volgsjön.
Efter en stärkande frukost är det en guidad vandring i Kyrkstaden. Min kropp är inte i bästa form för promenader än och jag har varit dit förr, så jag avstår men maken går dit för att få några bilder
Han hittar även en staty i naturlig storlek på Lapp-Lisa, hon hette egentligen Ann-Lisa Öst. Var född i Vilhelmina församling och blev mest känd för sången Barnatro.
Här kan vi tydligen välja väg, i Östersund har vi nyss varit och visst kan Hamburg locka, men nu vill jag norrut så jag tar min ryggsäck och går till tåget.
Vårt fina ånglok har återvänt till Östersund och i dag ska Järnvägsmuseets fina diesellok T43 235 från 1962 dra oss mot Arvidsjaur.
Personalen som tar hand om oss på tåget, står redo på perrongen. Så fina i sina uniformer.
Vi hoppar på tåget igen och undrar vad vi ska få uppleva den här dagen. Vi har en junior med på resan. Min goda väns barnbarn William, jag kände honom inte före resan, men är så glad över att få lärt känna denna fina lilla kille. Undrade i förväg om han skulle uppleva resan lite tråkig och långsam, men han verkade trivas och må bra.
Bland medpassagerarna fanns det några som gärna ville underhålla honom.
En i vår salong var trollkarl och innan resan var slut så var även Wille riktigt skicklig att trolla.
Margareta med konstnärliga talanger inspirerade honom att teckna.
Här försöker Wille rita av någon utan att titta på pappret eller pennan.
Så fanns det lite andra sysselsättningar också.
Blir man riktigt trött går det att sova också.
Får man en överraskning vid lunchen så piggnar man till, den snälla personalen ombord hade lagt fram ett fint lok och en nyckelring. Såg att det var några av herrarna som kastade lystna blickar och nog gärna hade velat få ett likadant tåg.
Tiden går fort och i dag hade vi fikastopp i Sorsele.
Vi pulsar iväg till det gamla stationshuset som innehåller Café, inlandsbanemuseum och även en liten shop.
Ett sympatiskt ställe som även respekterar människor och serverade en utsökt god apfelstrudel med lite annorlunda fyllning.
Före fikat hastade jag och maken iväg till bron över Vindelälven, blev lite snopna när det var snö och is över hela.
Så spanar vi lite extra på dagens lok innan det är dags att åka vidare.
All mat ingick i resan, även fika. Så gott som alla dagar var den mycket god, men ett bottennapp av all den mat vi fick på tåget var nog queneller gjorda på braxenfärs.
Vi var dock ganska eniga om den godaste middagen ombord var renskaven.
Fast nu har vi kommit fram till Arvidsjaur.
Spanandet efter ren gav inget resultat i dag heller men här får vi ändå träffa på en stor ståtlig älg.
Vårt lämmeltåg drar iväg till hotell Laponia. Väskorna behövde vi bara dra till bussen som transporterade dem till hotellet, vi själva gick.
Vi traskade genom byn och här hos Anna-Lisa hade vi kunnat handla lite souvenirer, men det var stängt.
Här hade vi lite längre väg att gå till hotellet, men fram kom vi.
Dag tre har gått mot sitt slut, vi kryper trötta och nöjda till kojs och drömmer om tåg, renar och snö.
I morgon drar vi vidare på vår färd.
Vildmarkståget 2023. Stockholm - Östersund
En dag i april samlades ett förväntansfullt gäng på Stockholms Centralstation för att resa med Vildmarkståget. Vi hade fått avgångstiden 10:58 men inte vilket spår det skulle gå ifrån. Gissar att alla som samlats vid Ringen på Centralen och stod där med samma lilla tagg på resväskorna var lite nyfikna på varandra.
Plötsligt dyker det upp på skärmen att vi skulle åka från spår 18, ett lämmeltåg av människor strömmade iväg. Upp på det som skulle vara spår 18 för att upptäcka att där pilen visade till spår 18 var egentligen spår 19 och i samma veva upptäcka att vårt tåg rullar in på spår 15.
Ja lite motion skadar inte, så lämmeltåget vandrade trappa ner och trappa upp och in på rätt perrong.
Loket måste förevigas också innan jag klättrade in till vår vagn. Loket är ett ellok RC6 1323.
Vi, som var min man och min väninna och hennes barnbarn, hade fått våra platser i en tjusig första klass vagn från 40-talet. För tågnördarna kan jag berätta att det var Ao 15b 3295 byggd av Kalmar verkstad. Den hade två salonger med fina röda öronlappsfåtöljer, teakväggar och björkfanértak. Den var i trafik ända in på 80-talets mitt. Självklart så var min lilla maskot Lilla M med på resan.
I de fåtöljerna satt vi skönt. Här kommer Tomas, en av våra reseledare och berättar lite om vad som ska hända.
Vår toppenduktiga och trevliga reseledare Heike kommer också och hälsar oss välkomna.
Vi får ett första stopp i Gävle där några nya passagerare stiger på.
Sedan är det dags för lunch, den serveras i vår restaurangvagn. Det är SJ:s första elektriska restaurangvagn, den har två kök och två matsalar. I dag blir vi serverade rostbiff med potatissallad av Yvonne och Mårten.
På ena väggen i matsalen är det ett intarsiakonstverk av Ewald Dahlskog, föreställande Göteborg och Malmö.
Vi har även en barvagn med, den är en "Salins vagn" S1 3607.
Där kan vi hämta kaffe så ofta vi vill i våra ny fina muggar.
Eller varför inte avnjuta en Irish coffee.
I Bräcke stannar vi för en liten bensträckare, där snöar det för fullt.
Vi känner igen oss där för när vi bilade norrut förra hösten hade vi en övernattning i Bräcke, då snöade det inte.
Klart vi måste passa på att ha snöbollskrig där.
Sedan var det mat igen, mycket mat på den här resan.
Framåt kvällningen var vi framme i Östersund. Där var vår första hotellövernattning.
...och firade med lite gott att dricka före sänggående.
Så var vår första dag på Vildmarkståget till ända, i morgon tuffar vi vidare norrut.
Svaga vägrenar.
Innan vi vinkar farväl till Dalarna för denna gång tar vi en liten titt på Inlandsbanan och något som jag tror kallas för vattentorn med vattenhäst.
Färden går norrut och i Sveg står världens största träbjörn, den måste vi ta en titt på.
Den här björnen har t.o.m slips, jag räknade och det ser ut som det är 22 st.
Här skulle det ha varit bra att fått tanka, senaste priset på premum var 5 kr.
Så är det dags för en liten varning, norrut finns det renar och en del av dem är väldigt svaga.
Träffade faktiskt på en ren också trots att vi inte kommit fram till Östersund ännu. Den verkade inte alls så svag. Den sprang iväg tämligen snabbt när den fick syn på kameran, såg väl att det var en Canon.