Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Hem ljuva hem
De flesta, om inte alla resor, har ett slut på något sätt. Även resan i Sydkorea hade ett slut och det var dags att åka hem. Lika bra det kändes det som eftersom vi nu vaknade till den fjärde dagen med regn.
Vi lämnade hotellet innan frukosten serverades, då var det skönt att komma till loungen och få lite att äta.
Fastnade till slut för en liten lätt frukost.
Även lite glass till efterrätt frestade de med.
Var ju bara tvungen att testa åtminstonde en sort.
Sedan var det dags att leta sig fram till rätt gate. Det var ju en lätt match med så stora och informativa tavlor. Ser man ju på en gång att det är gate 113 vi ska till.
Vi lämnar ett regnigt Sydkorea från Incheon Airport.......och landar efter en behaglig flygtur på 11 timmar på London Heathrow Airport.
Här var det full service, redan vid flygplansdörren stod det en person med rullstol och väntade på mig.
Full fart genom korridorerna...
...och fram till en liten bil, som vi flyttade över till. Tut, tut!!! Folk hade lite svårt för att flytta på sig.
Hissen förde oss ner till underjorden och kulverten. Kul för där hade jag aldrig varit.
Upp igen till alla människor, som hade fått tagit tåget.
Kul med en liten kamera ibland.
Naturligtvis så ville de gå igenom min lilla handbagageväska och topsa stora kameran.
Sedan var det full fart genom terminalbyggnaden med alla sina butiker.
Hmm! Där hade jag velat stanna en stund och botaniserat bland kameror. Det får bli en annan resa.
Vi tränger oss fram igenom folkhopen...
...och hamnar till slut i Concord room. Ett trevligt ställe där man kan sitta och vänta på nästa flyg. När det var dags att gå till vårt anslutningsflyg så dök rullstolen upp igen och strax var vi på väg hemmåt. Först måste vi tanka.
Det var några plan före oss i kö.
Sedan bar det iväg upp mot solnedgången.
Ser nästan ut som om planen står kopplade där ner.
Vi lämnar ett London som försvinner i skymning.
Ser en himmelsk landningsbana innan mörkret sänker sig.