21. Mera djur i Chobe National Park.

I en så här stor park som Chobe är (lika stor som hela Skåne) skulle det behövas flera dagar eller veckor för att kunna se allt. Trots den begränsade tiden vi hade här så var det ganska många djur som ville visa sig för oss.

Ibland kan man nästan tycka att djuren var lite för närgångna, som den här elefanten. Även om jag zoomade ut allt som gick, på mitt 100-400mm objektiv, så blev det inte mer än ögat på bild.

Förra gången jag var i Afrika sa de till oss att ni kommer inte att se några flodhästar för de är bara aktiva på natten, när vi sedan såg flodhästar sa de att i vattnet kan man få se dem och då bara hur de sticker upp huvudet lite.

Förmodligen visste inte flodhästarna här att de bara ska vara aktiva och uppe på land på natten.

För här såg jag många som var uppe och betade. Vår svenska guide, som varit på safari massor av gånger, hade inte heller sett flodhästar på land förut.

Det finns många olika arter av antiloper, det här är en kudu.

Den här impalan verkar tycka. "Kan man inte få vara ifred på toaletten heller".

Så finns det små, små antiloper också som den här, som är den minsta i Afrika.

Det finns en art av antiloper som inte är god att äta, den både luktar illa och smakar illa. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den arten heter. Men den är vacker att se på.

 Några som både är eleganta och vackra att se är giraffen. Så ståtliga de är och så graciöst de rör sig.

Ofta har de sällskap av Oxpecker. Namnet har de fått av sin vana att sitta på stora däggdjur och äta parasiter.

Såg några små djur också. Den här trollsländan är jag glad att jag tog en bild på, för då den flög omkring såg det mest ut som om den hade fyra landningställ. Nu på bilden ser jag att den har genomskinliga vingar med bruna ränder på. Vingarna såg jag inte där på plats utan bara de bruna strecken.

Min drömbild på sebror är att få en flock som rusar fram över steppen med sanden yrandes omkring dem. De sebror jag träffar på vill inte vara med på det scenariot utan de står bara stilla och lungt och  betar.

Då är det mer fart på vårtsvinen som rullar runt i gyttjan.

Eller badar i det leriga vattnet.

Även aporna är ganska livliga.

Även bland aporna är det strid om vem som ska bestämma i flocken, ibland går man sårad ur striden och får sitta i skuggan under ett träd och begrunda sina svagheter.

Även en solig dag bland alla djur tar slut och vi åker mot gränsstationen för att återvända till Zimbabwe. Lastbilarna köar fortfarande där vid gränsen.

 Ja, noshörningen....den fick jag inte se nu heller. Fick höra att de noshörningar som hade funnits i den här parken, nu var flyttade till ett annat ställe för att skydda dem från tjuvskyttar och någon sjukdom som tydligen hotade här.