Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Imjingak - En tröstande plats.

Den här platsen eller parken byggdes för att de som inte kunde återvända till sin hemorter skulle ha en tröstande plats att komma till. Förutom det jag har med på mina bilder finns också ett nöjesfält. Tanken med det är att de sörjande ska få en stund av glömska och nöje. Imjingak Village är den längst norrut belägna platsen i Sydkorea där sydkoreanerna kan gå omkring fritt. För att få komma längre norrut måste man ansöka och få tillstånd.

Innan jag kom hit, som var som en slags bonus  i vår utfärd eftersom det inte fanns med i programmet, hade jag ingen aning om vad Imjingak var för något. Insåg strax att det var en viktig plats för koreanerna. Många hade tagit sig hit. På taket till huvudbyggnaden kan man gå upp och titta på Nordkorea. Eftersom det var en disig dag och det kändes som om regnet hängde i luften avstod jag från att gå uppför dessa trappor. Tror inte man såg så långt och inte så mycket mer av Nordkorea än vad vi redan sett.

Jag gick bort till "Bridge of Freedom" istället. Det är en bro där 13.000 krigsfångar utbyttes i slutet av Koreakriget. Det var också den enda bro som fanns över Imjinfloden och den byggdes för utbyte av krigsfångar.

Nu kommer man inte så långt på denna bro. I slutet är den spärrad med stängsel och taggtråd, det har blivit en plats för att sätta upp minnessaker och banderoller.

Såg att även kläder och skor fanns där. Får en att tänka till och sända en tanke till alla dessa familjer som blivit splittrade.

Här på bron kan man se tåget som går till slutstationen vid gränsen till Nordkorea.

Syd har byggt den järnvägssträckan med förhoppning om att den ska kopplas ihop med Transibiriska järnvägen någon gång. Tågstationen Dorasan som nu är slutstation ska symbolisera hopp.

Här på kartan kan man se hur de olika platserna ligger i förhållande till varandra. Panmunjon är platsen som vi var till i förra inlägget som går att läsa här.

Jag kollade på Google maps hur det ser ut vid den järnvägsstationen. Där ser man hur järnvägsspåren tar slut vid gränsen och hur bilvägen, inne på nordsidan, har flera stora avbrott (vid texten Dorasan-ri)

Det finns många statyer och monument här vid Imjingak och även en station där spåren tar slut. Förmodar att det också är en symbol. Här har flera återföreningsdagar ägt rum genom åren men i år ställer Nordkorea in allt utbyte med Sydkorea.

På perongen finns det en fotoutställning som jag tyvärr inte kunde läsa mig till vad den handlade om för all text var på koreanska men av bilderna att dömma så antar jag att den jämförde syd och nords delning med Berlin och muren där.

Det här är i alla fall en bit av gränsen sedd uppifrån.

Här på den uppbyggda hållplatsen står ett ånglok som användes under koreakriget för att transportera krigsmaterial.

Det är hitflyttat efter att ha stått bortglömt i många år och står här som en symbol över den tragiska uppdelningen av Korea och är numera registrat som ett koreanskt kulturarv.

Mer än 1.020 kulhål finns det i loket.

Runt omkring loket är det stängsel och taggtråd, visserligen är det fortfarande Sydkorea bakom dessa stängsel men dit får man inte gå utan tillstånd.

Här vid hållplatsen finns en liten kiosk där man kan köpa band och skriva en bön eller en hälsning på för att sedan sätta upp på stängslet.

Det här sades vara en plats för tröst och även glädje men jag kände mig mest förundrad och sorgens då vi lämnade platsen.

Kan förstå  glädjen för de personer som för en kort stund får återförenas här men även sorgen då de sedan skiljs igen.

 

Postat 2013-09-22 10:12 | Läst 5983 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera