Strandpromenad.

Bor man vid havet för en gångs skull så är det klart att man måste ta en strandpromenad. Havet var så blått och vattnet så varmt och skönt, sanden så vit och mjuk. Det var nästan så man stämde upp i sången om att det är så härligt att gå i solen.

På stranden fick vi en bekräftelse på var vi var, tur det så att vi inte trodde att det var bara en dröm. För det kändes som om vi hade hamnat i paradiset.

Där nere vid stranden mötte och träffade man på lokalbefolkningen. På kvällen gick de ut med sina fiskebåtar med tidvattnet och på morgonen kom de åter med sin fångst.

En del hade mycket enkla båtar.

Båtar skulle dras upp...

...fiskeredskapen lagas...

...och fångsten tas till vara på.

För en del hade fiskelyckan varit god.

Frukost i solen.

Visst är det härligt att få sitta ute i solen och äta frukost, speciellt när sommaren  är över där hemma och man fått chansen att förlänga den med några veckor.

Vår frukost förgylldes av lite olika varelser, en del lite väl fräcka i sin framfart.  De här stora fåglarna som kallades för Iggo var extra fräcka. Var du inte uppmärksam så kunde nästan mackan försvinna ur handen.

Vad det är för sorts fågel vet jag inte, de liknade våra kajor men var större. På swahili kallades den för iggo.

De små fåglarna var lite mer försiktiga av sig.

De passade på först när någon lämnade bordet, men då lät de sig väl smaka av de godsaker som bjöds.

Den här var inte alls så framfusig av sig, höll mest till i rabatterna.

Nu ska vi ta en strandpromenad.

Även den längsta resan börjar med ett litet steg.

Vår resa började med ett litet stopp på Amex Lounge på Arlanda. Inte någon dålig start på en resa för där kan man gotta sig åt Pontus XXL räksmörgås och XXL var den verkligen för jag orkade inte äta upp hela.

Sex timmar senare hade vi hamnat i Doha där den jättestora nallelampan är ett bra riktmärke för att hitta rätt på den här stora flygplatsen.

Vi reser vidare och ser hur bojkotten mot Qatar har drabbat dem, eftersom de inte får flyga över Saudi Arabien och Förenade Arabemiraten så måste de ta en omväg.

Oman kan vi se från ovan, ser ut att vara mycket öken där.

De nu torra floderna har ritat ett fantasifullt mönster i landskapet.

Fast det är inte bara öken.

Nu börjar vi närma oss målet på vår långa resa.

Vi gör en lov över Stenstaden och strax ska vi landa på Zanzibars flygplats.

Där blir vi inte bara överrumplade över värmen utan av det fina mottagandet. Blir direkt lotsade in till VIP-loungen där en person tar våra bagagekvitton och hämtar våra väskor. En egen passkontroll för oss två. Lite dricka och snacks fick vi dessutom medan vi väntade.

Den här killen som jobbar där är så söt, han tycker att vi är så lika hans föräldrar.

Sedan känns det skönt att komma fram till hotellet och få vårt rum.

Vi njuter av ledigheten, mottagande och värmen. Även om värmen kanske är lite väl överdriven för oss nordbor.

Ikväll ska det bli beach party.