Blir inte alltid som man tänkt sig.

Även om det inte hela tiden blir som man tänkt sig, så får man göra det bästa av situationen. 

Förra sommaren var det tänkt att vi skulle bilat norrut, men då hamnade  jag i vårdsvängen och blev avrådd från att åka. I sommar har min fot spökat, men tänkte att varför sitta hemma och ha ont, så när vi nu skulle iväg och lämna hunden som vi passade, då passade även vi på att åka lite.

Boenden var bokade, jag hade bara ett läkarbesök kvar att klara av för att få svar på en magnetröntgen. Sedan bara packa väskan och åka.

Trodde jag, ja.

- Din fot är bruten säger min läkare.

-Men, säger jag, man ska ju inte kunna gå på en bruten fot.

-Du kan, svarar läkaren.

Inte så konstigt att jag har ont. Inte bara två ledband som gått sönder, foten var mer trasig. Nu blev det bråttom att få mitt nya stöd, vi åker ju i morgon. En stadig ortros sitter nu på foten och ska sitta där i fyra veckor till.     Lite knölig att gå med men nu gör det inte ont.

Lite rörig start blev det, men iväg kom vi. Första stopp blev i Hedesunda för att lämna hunden.  Här uppe avverkas det för fullt. Garnbarkborreangrepp sades det.

Sedan stod Gävle på tur. En stad vi besöker då och då så det blev inte mycket fotograferat där, men vi brukar titta på Mästerkockarna och de brukar ha tävlingar i Gasklockorna. Kunde vara kul att se var de fanns.

Vid Gävle Strand såg vi även Almagrundets fyrskepp. Det byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.

Även om man haltar omkring med en klump på foten så behöver man äta, jag lyckades ta mig ner till torget i Gävle och åt en god middag på Trattoria Basta, en liten snyltgäst försökte tigga till sig lite av min pasta.

Nästa dag tog vi en tur ut till Bönan, allt var stängt och för att komma ut till fyren var det för långt för mig att gå från parkeringen. Vi fick istället en liten fin tur i vacker natur.

Hittade även en skylt, en lite gullig en.

Vi tar lite Hedesunda också.

När jag pustat ut efter promenaden på Hälsans stig så for vi till Hedesunda.

Inte var det bättre väder där inte.

Jägarna hade tydligen haft jaktlycka. När jag ser jägarens jaktlycka kan jag  inte låta bli att tänka på den vackra Mickel räv som kommer var kväll och hälsar på vid vår tomt där hemma.

Sedan for vi och hälsade på svärmor som fyllde år och firade henne med tårta och blommor. Hon bor på Ängslyckan. Visst är det ett fint namn.

PS. Tårtan var god och kom från Södra brunn. DS.

Gävligt gott!

Åtta dagar kvar  och jag var lite nyfiken på Gävlebocken. Stod han kvar eller hade han blivit slukad av lågorna även i år? Det såg lite oroväckande ut när vi kom fram till Gävle. Är det inte bocken som ligger där borta?  Inte såg det där ut som den resliga bock som jag sett där i Gävle förr om åren.

Men som tur var, jag kom inte för sent. Det var Lillbocken som gått ett sorgligt öde till mötes. Se där i bakgrunden står han ju. Vi tar en runda runt torget.

Visst är han fin! Tretton meter hög och med egen blogg till och med.   Visst skulle jag få mycket finare bilder på kvällen, tyvärr så var jag inte där då men i bockens blogg kan man se hur fint han lyser på kvällen.

 Gävle är ju inte bara bocken, så jag tog en liten promenad i blåsten. Undrar om det var efterdyningar av Ivar som härjade. Men nu kan jag gå ganska skapligt och utan kryckor dessutom, även om jag inte går fort så går jag i alla fall. Fönsteshoppa är kul. Men undrar om det inte blivit något fel här. Kikade in och kunde inte se en enda soffa i hela butiken.

En ny butik har dykt upp sedan jag var  i Gävle sedan sist. Kul namn på den och den verkade riktigt populär för där inne var det så trångt och fullt av folk så det fick inte plats någon mer. Där kan man både äta och handla med sig av deras godsaker. En specialité som de har är Gestrike Cowboychips, vår tids snacks, en blandning av beef jerky och rotsakschips.  

Sedan promenerade vi tillbaka till bilen för färd mot Hedesunda. Mitt ute i skogen mötte vi en häst. En ny bekantskap även den.

I Hedesunda hälsade vi på svärmor på  Ängslyckan och fikade de ovanliga lussekatterna vi köpte i Gävle. Jag har då aldrig förr träffat på lussekatter med vaniljkräm istället för russin. Goda var de. Det tyckte svärmor också.

Det är klart svärmor ska ha en stjärna till jul.

En kort resa är också en resa och rådjuren har det inte lätt nu.

Som sagt även en kort resa är en resa. Åkte i går till Hedesunda för att hälsa på svärmor. Solen lyste med sin frånvaro men det fanns desto mer med snö. På vägen upp stannade vi till i Gysinge. 

Dalälven är lika vacker på vintern som på sommaren, kanske ett snäpp finare så här års.

Jag slank in på hantverkshuset och slank ut med ett nyförvärv att ha på huvudet.

I Hedesunda var det också gott om snö och vallarna var höga och bra att kunna stödja sig mot för en gammal och lite vinglig hund. Hon tyckte det var lite läskigt att gå där och inte kunna se över snökanten.

Massor av snö, så mycket så det var svårt att se skogen för alla träd.

Rådjuren har det inte lätt nu. Den här lilla hinden försvann nästan i den djupa snön.

Inte lätt att hitta mat och den lilla mat den hittar förbrukar den nog genom att ta sig fram i snön.

Såg på TV att viltvårdarna lägger ut ensilagebollar, hoppas att den här lilla hinden hittar en sådan.