Dags för en resa.

Dags för en resa ut i vida världen.

Dagen började okristligt tidigt så frukosten fick bli på Arlanda.

Eftersom det var ett morgonflyg så blev det ytterligare en frukost på flygplanet.

Mellanlandning på London Heathrow och där blev det dagens tredje frukost. Ägg Benedict och ett glas champagne var ju inte så dumt att avsluta dagens frukostar med.

Med flaggan i topp så lyfter vi för en flygtur på elva timmar.

Lite ost, portvin och en film kan vara bra avslutning innan det är dags att försöka sova lite.

Ganska skönt att kunna sträcka ut sig och försjunka in i en god bok före landning. Nio timmars tidsskillnad till där vi ska landa gör att man inte riktigt vet om det är morgon eller kväll.

Vår taxi körs fram och nog blev vi lite snopna när den här bilen uppenbarade sig.

Ibland kan det vara kul att få känna sig som en filmstjärna, fast barskåpet var mest till lyst och med en massa glas. Men man fick verkligen plats att sträcka ut benen.

Utsikten från vårt hotellrum, var ut över en välkänd profil för den staden vi hamnat i.

Tidsskillnaden gjorde att det fortfarande var samma dag som när vi lämnade Sverige och för att försöka komma in i dygnsrytmen här tog vi en liten promenad innan det var dags för att krypa till kojs.

Lejonön

Det var en dag i september, hösten började ge sig till känna och likaså reslusten. Väskan packades och färden gick ut till Arlanda.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så var resan planerad för länge sedan, så riktigt så där spontant var det inte.

Första stoppet blev i London och eftersom vi både hade flera timmar att slå ihjäl och även tillgång till Concorde room så smakade det gott med en smarrig hamburgare där.

Satt där och slappade och undrade om det bara är jag som tycker att den där konstruktionen som är till för att bära upp byggnaden ser ut som Bart Simpson.

Men det är ju klart det var inte till Heahtrow vi skulle den här gången, vi flög vidare och efter 13 timmar damp vi ner i ett betydligt varmare land. Temperaturmässigt skilde det ungefär 30 grader mot där hemma och luftfuktigheten gjorde det även lite tungt att andas. Vi var nu i Singapore.

Det var inte bara temperaturmässigt som det skilde sig även tidsmässig så var det en skillnad på sex timmar. Hemma var klockan 13.00 och här var det kväller. För att försöka komma in i nya tidsrytmen tog vi en kvällspromenad. Där såg vi att Formel 1 tävlingen som nyligen avslutats, ännu hade lite spår kvar.

Såg även den minsta lilla McDonalds som jag någonsin sett.

Något som var skönt var att slinka in i någon av alla luftkonditionerade butiker som kantade trottoarerna. De hade sådan fart på sin kylning så ofta räckte det att stanna utanför dörröppningen och svalka sig. Mycket energi som förbrukas där för att slippa svettas.

Från träden som kantade gatan var det nästan ett öronbedövande ljud på kvällen, där hade alla fåglar slagit sig ner för sin nattvila, Ganska bryskt lärde jag mig att där under träden skulle man inte gå på kvällen. Blev lite tvätt efteråt.

Förstår att arbetarna var aktiva långt in på kvällarna, det var ju liiite svalare då.

Utanför hotellet hade de lite finare bilarna en alldeles egen VIP-parkering. Enligt vår taxichaufför så kostade den här modellen ungefär 4 miljoner skr här i Singapore.

När det är varmt ska man ju dricka mycket så vi drar oss tillbaka och lyder det rådet.. ;)

Någon vän av ordningen undrar kanske över rubriken, Lejonön. Jo det var så att 1390 var det en avsatt prins vid namn Iskandar Shah som utnämnde sig som själv som härskare över ön Temasek som ön hette då. Han tyckte sig se en lejonliknande varelse, en varelse som ser ut som en blandning mellan lejon och fisk och gav då ön sitt nya namn Singapura eller Lejonön som det betyder.

Ut och resa.

Dagarna innan jag tog en vilopaus på S:t Görans sjukhus för att få en operation gjord, kom jag hem från en resa. Hade inte tid eller ork att gå igenom bilder och blogga om den då, men nu har jag både tid och ork och tänker skriva lite om den resan.

Att resa kan vara både avkopplande och vidgande av vyer, men innan man kommer till ro på sin plats i flygplanet och senare till sitt resmål så har vi det obligatoriska flygplatsbesöket. Kan vara lite stressande ibland. Passa tider och hitta rätt på nya flygplatser.

Undrar från vilken gate mitt plan går!

Sedan ska man hitta och skynda mellan säkerhetskontroller och passkontroller. Kan vara stressigt ibland.

Mycket folk som kommer...mycket folk som åker.

Tåg som ska passas och som åker under jorden mellan de olika byggnadena. Skynda, skynda.

Till slut kunde jag  slå mig till ro i flygplansfåtöljen och invänta avgång. Fast innan avfärd fick jag en alldeles egen mekaniker. Han kom, inte som ett yrväder en aprilafton utan mer som en lugn engelsman en novembermorgon, och slog sig ner framför mina fötter, halade upp sin skruvmejsel och började skruva. Med sig hade han två assistenter som räckte fram skruvar och olika verktyg. Fick nästan en föraning om vad som skulle komma ske, efter den här veckan på främmande ort. Fast läkarna på sjukhuset hade som tur var lite finare verktyg och jag slapp vara vaken och se dem mecka.

När min bildskärm satt stadigt fast och alla mekaniker lämnat planet kunde jag plocka fram nödvändiga tillbehör och luta mig tillbaka och njuta av resan till _ _ _ _ _ _.