Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Haväng
Eftersom vi ändå var uppe på benen och ute så passade vi på att åka till Haväng också. Det var så svalt och skönt så det gällde att passa på. Solen hade hunnit upp en bra bit men ljuset kändes fint ändå.
Vi parkerar bilen och hittar en spångad stig som för oss ut mot havet.
Ser att vi inte är först på plats, en ensam fotograf står nere vid strandkanten och lite längre bort ser vi en person som brer ut sin handduk och försvinner ner i en sandgrop. Gissar att han kommer få en fin dag där på stranden.
Solen har tagit sig en liten bit ovanför horisonten och brer ut sin solgata över vågorna.
Den lågt stående solen målar även resterna efter beredskapstiden i guldskimmer.
Borta vid "backarna" var det bara kornas råmande och fågelkvitter som störde tystnaden, jo jag hörde och såg en GB-glassbil som for förbi också. Den extrema värmen då gjorde väl att det behövdes fylla på i glassförråden lite varstans. Här är det mer ljud, vågorna brusar in och rasslar rytmiskt omkring i stenarna på stranden.
Vågornas avslut slätar ut sanden och polerar stenarna mjuka och rundade, lite lockande att ta av både skor och strumpor och vandra i vattenbrynet. Men havet är kallt och solen värmer inte så mycket så jag avstår.
Även här ser jag en del fåglar som flyger över ängarna, fast de är långt borta.
De söker kanske sällskap med tältarna där borta, eller har de spanat in deras matförråd.
Solen lyser upp ängarna alltmer och det är spännande att se hur ljuset förändras i de olika fälten. Åt ena hållet ser gräset gult ut och åt andra hållet skiftar det mer i rött.
Vi spanar också in Havängsdösen.
På många ställen finns det informativa skyltar om vad det är man ser och så även här. Visst är det trevligt att få veta lite historik om platser man aldrig varit på. Här är skylten också välbevarad och helt fri från klotter.
Morgonen börjar nu övergå i dag så vi beslutar oss för att återvända till vårt gästis.
Just som vi tänker åka därifrån får vi syn på att det rör sig på ängen, först ser man en och när man tittar närmare så vimlar det av kaniner på ängen.Finns minst elva stycken på den här bilden.
Står man alldeles stilla så kunde man efter ett tag se dem kika upp ur hålen för att speja om kusten var klar.
En alldeles vanlig häst...som är alldeles ovanligt vig.
Sedan åkte vi tillbaka till Brösarps gästis, vilade en stund innan det serverades en riklig frukost.