Någon hästfotograf blir jag nog inte.

Jag fick äran att följa med en god vän in i hästhagen för att fotografera hennes häst. Jag kan inte påstå att jag är hästrädd men inte hästvan heller. Jag har stor respekt för dessa stora djur.

För att vara på säkra sidan satte jag på långzoomen på kameran men tänkte inte på att närgränsen skulle vara något hinder. Den här hästen som jag skulle försöka få på bild var extremt sällskaplig och troligtvis även kameraintresserad, för jag tror inte det var jag som var det intressanta objektet. Men hästen ville vara väldigt nära mig.

Gick jag till höger, så gick hästen till höger.

Gick jag till vänster så gick hästen till vänster.

Det blev lite följa John där i hästhagen. Jag hade tänkt mig ett stiligt porträtt i helfigur men hästen ville ha närbilder.

Närmare ändå.

Riktigt nära ska det vara.

Sa du helfigur? Ja men skynda dig på då, ser han ut att säga på den här bilden och sparkar lite otåligt med bakhoven. Jag fick hästen i helfigur men inget bra ljus på den bilden.

Hästen hade viktigare saker att göra än att posera för en fotograf.

Som att mumsa i sig lite mat.

Eller att kela med matte.

Tack Lina för en trevlig stund i hästhagen, jag återkommer gärna och för fler försök, för träning på att fota häst behöver jag.

Fick träffa ett betydligt mindre djur också. inte mycket större än hästen öra. Hon ville också kela med sin matte.