Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Järvsö, ICA och tuffa killar.
Eftersom vi hade avbokat middagen på Järvsöbaden så tog vi en promenad ut på stan för att se de om det fanns något alternativt matställe.
På promenaden hamnade vi bakom några tuffa killar som såg lite sökande ut.
Till slut stannade de och undrade om vi var från trakten. Det var vi nu inte, men den ena av killarna hade bott i Järvsö och hade på det bestämdaste för sig att det fanns en ICA-butik i byn. Det hade han förvisso rätt i med betoning på "fanns", trots att vi nu inte var från byn så kunde vi upplysa honom att han stod precis där ICA funnits. Tyvärr så brann den ner i oktober 2020 och än så länge finns bara ett stålskelett av den nya butiken.
Fast vi kunde upplysa dem att det går ändå att handla på ICA, i det som jag tror är världens minsta supermarket.
En bra lösning då järvsöborna annars hade varit utan butik och fått åka flera mil för att handla.
Dessutom så kan de beställa varor via internet och hämta dem i den här vagnen som står intill butiken.
Förutom ICA så såg vi att det fanns många fina hus i Järvsö, ett exempel här.
Kärleken finns i Järvsö, i alla fall tillfälligt. Ser ut som om någon ångrat sig här och försökt sudda ut.
Vi tog oss en sväng upp på Öjeberget, tyckte förra gång vi var här att det byggdes enormt mycket där. Den verksamheten hade inte stannat av och det byggdes än mer nu.
Nya hus växte upp som svampar ur jorden och vägen slingrade sig högt, högt upp på berget.
Men hur gick det med kvällsmaten kanske någon undrar. Ingen fara vi hittade ett trevligt ställe med mycket god mat.
Jag brukar testa hamburgare på nya platser och den här gången blev jag minsann inte besviken. En av de godaste jag ätit och dessutom kunde de göra krispig pommes frites. Makens älgfärsbiffar var också riktigt goda. Kommer vi till Järvsö fler gånger så blir det middag där igen.
Testade en lite ovanlig G&T på ett lokalt gin. Havtornssmaken passade bra där.
Nästa morgon for vi hem, vi har ett dop av ett litet barnbarnsbarn i vår trädgård att förbereda.
Vi pausade utanför Sandviken vid Storsjön och åt en liten lunch till vågskvalp. Fast naturligtvis höll vi på tvåtimmarsregeln och en av dessa stopp blev i Kilafors där garnlagret fylldes på. Så nu har jag sysselsättning i vinter om pandemin inte skulle släppa sitt grepp över landet.
Klart också att vi tog ett stopp bland myggen i Gysinge, maken märket inte att det fanns några men jag var ett attraktivt byte.
Såg att det varit många här före oss, som verkligen ville att vi skulle veta att de också varit där.
Kunde inte låta bli.
Var i Gysinge den sista lördagen i mars, solen sken och det var varmt som en sommardag. Efter att ha gjort den vanliga rundan inne på Naturrum så tog jag en promenad i parken. Jag tycker att den brungula marken så här års ser så förväntansfull ut. Snart, snart skall där spira av både nytt grönt gräs och olika sippor. Den ligger där och liksom bara väntar.
Det är kanske inte guld som glimmar där nere i vattnet men en sådan här vårdag är guld värd.
Dalälven låg spegelblank och jag kunde inte låta bli att ta några bilder.
De kala träden speglade sig i vattnet och till och med bristen på grönska var vacker.
Ser du vad det här är? Gissa gärna.
Det här är inte så svårt att se vad det är. Den lyste så röd och drog till sig uppmärksamhet.
Här var det de grå buskarna på andra sidan älven som jag fastnade för.
Skyltar kan vara kul ibland och här är det någon som verkligen hittat en passande parkeringsplats.
Baksidan av Gysinge. Fast det beror väl förstås på från vilket håll man kommer dit.
Tog en sväng.
Tog en liten tur och hamnade i ett vintervitt landskap och bilväg. Vädret var inte lika vintervitt utan mest grått men det var en skön avkoppling från ett grått och slaskigt Stockholm.
Visst är det bra med valfrihet.
Solen lyste med sin frånvaro men vi hittade en glad sol ändå. Trevligt när någon vill lysa upp tillvaron för sina medmänniskor.
Färg eller svartvitt, ja det är frågan en sådan här dag. Allt ser mer eller mindre färglöst ut ändå.
En kort resa är också en resa och rådjuren har det inte lätt nu.
Som sagt även en kort resa är en resa. Åkte i går till Hedesunda för att hälsa på svärmor. Solen lyste med sin frånvaro men det fanns desto mer med snö. På vägen upp stannade vi till i Gysinge.
Dalälven är lika vacker på vintern som på sommaren, kanske ett snäpp finare så här års.
Jag slank in på hantverkshuset och slank ut med ett nyförvärv att ha på huvudet.
I Hedesunda var det också gott om snö och vallarna var höga och bra att kunna stödja sig mot för en gammal och lite vinglig hund. Hon tyckte det var lite läskigt att gå där och inte kunna se över snökanten.
Massor av snö, så mycket så det var svårt att se skogen för alla träd.
Rådjuren har det inte lätt nu. Den här lilla hinden försvann nästan i den djupa snön.
Inte lätt att hitta mat och den lilla mat den hittar förbrukar den nog genom att ta sig fram i snön.
Såg på TV att viltvårdarna lägger ut ensilagebollar, hoppas att den här lilla hinden hittar en sådan.