Mot Geiranger.

Efter Trollstigen fortsätter vår resa mot Geiranger. Det är mycket snö på fjällen och eftersom det bara är en knapp vecka sedan vägen öppnades så är det ganska höga plogvallar. Intressant med de höga pinnarna som visar plogbilen var vägen finns.

Det finns en film som visar hur det kan se ut då Trollstigen snöröjs, ser man den så förstår man att den längden på pinnarna behövs. En länk till filmen här.

Det är genom ett snöigt men vackert landskap vi åker.

Landskapet växlar fort, lite svårt att tro att det bara är någon kilometer mellan dessa bilder.

Vi stannar vid Gudbrandsjuvet  och tittar lite på forsande vatten.

Inget stort och mäktigt vattenfall, Klyftan är fem meter bred och 20-25 meter djup.

Klyftan har enligt vad en sägen från 1500-talet fått sitt namn efter en man vid namn Gudbrand, som rövade en brud och räddade sig från sina förföljare genom hoppa över klyftan på dess smalaste plats. Gudbrand blev fredlös och bodde resten av sitt liv i en hydda av sten i en sidodal.

Här har man gjort promenadvägarna till ett eget konstverk. 

Vatten är alltid fascinerande att titta på.

Allt är tyvärr inte vackert, inte ens här uppe på fjället.

Inte ens om kalhygget ser ut som ett hjärta kan man tycka att det är vackert.

Men när vi kommer ner till fjorden och färjan är det desto vackrare. Sista färjeturen på vår resa, så vi får passa på och njuta lite vid överfarten.

Vi hade tur och kom som sista bil innan färjan la ut.

Vi är på väg över till Eidsdal.

Fortsätter sedan färden på slingrande vägar och njuter av den fina naturen.

En skylt berättar att vi befinner oss i Vestnorskt fjordlandskap och att det är ett världsarv.

Vid Korsmyra får vi fin utsikt ner i dalen och kan börja skymta Geiranger.

Minst ett kryssningsfartyg ligger inne fjorden.

När vi kommer fram till Örnesvingen, serpentinvägen som leder ner till Geiranger, ser vi att det är två stora kryssningsfartyg som kommit till Geiranger.

Tittar vi åt andra hållet kan vi se att De sju systrarna har rikligt med vatten nu, men friaren mittemot syns inte härifrån.

Med två stora kryssningsfartyg inne och ett vimmel av turister, så lockar det inte till att stanna i själv stan.

Vi rullar förbi, rundar Hotell Union...

...stannar till vid Hotell Utsikten. Där har vi bott en gång för länge sedan.

Härifrån ser man hur Örnesvingen ringlar sig ner till dalen.

Vi ser även vägen som vi åkt upp till Utsikten och konstaterar att Geiranger fått Hop-on-hop-off-bussar.

Tar en sista blick ut över Geiranger innan vi far vidare.