Visingsö och lite mera Gränna.

En resa över till Visingsö kan vara solig, vacker och alldeles underbar, som den var förra gången jag for över dit. Den här gången hängde regnet i luften och det gungade en hel del, inte läge att stå ute på däck och titta.  Vi körde ombord på Christina Brahe.

Hamnade längst fram bredvid en stor traktor och stannade inne i bilens trygghet och såg på hur det stänkte in över relingen.

Tur var det för det inte bara stänkte, det fullkomligt sköljde in vatten.Kändes ibland som om vi var ute med ubåt.

När vi så nästan var framme kom vi upp till ytan igen och kunde sikta ruinen efter Per Brahes slott.

Trots sjögång och vattenstänk så gick färden över till Visingsö bra. Första stoppet blev vid Kumlaby kyrka. Den ser lite lustig ut med sin avkapade topp av kyrktornet. Där var från början en hög spira men Per Brahe lät kapa toppen, då kyrkan användes som skola, för att eleverna skulle kunna studera stjärnorna därifrån.

Då det var skola här var väggarna i kyrkan vitkalkade och de fina målningarna osynliga.

Fågeltornet på norra sidan av Visigsö kom vi inte fram till i dag eftersom vägen dit höll på att rustas upp. Såg några vilsna fågelskådare som blivit hänvisad till stora vägen istället. Vi for så långt norrut som man kom istället.

Hittade en fin sandstrand.

Visingsö ser ine så stort ut när man står på fastlandet men nog finns det vidder även här.

Även vind finns det gott om, August ser till att omvandla den till el. Sekunden efter att jag tagit den här bilden flög det förbi tre stor fåglar som skulle ha gjort sig bra på bild men tyvärr så hann jag inte med.

Bortåt Hjo regnar det redan.

På Visingsö ska man åka Remmarlag, det gjorde inte vi. För det såg ganska blött ut.

Blött, blåsigt och regnigt var det på Visingsö och gårdsbutiker och många serveringar var stängd så vi tog färjan över till fastlandet igen och gick på Gränna museeum och polarcentret. Där kan man beskåda många av de föremål som man hittade på Vitön och även en kopia på gasballongen Örnen som Andrée, Strindberg och Fraenkel använde vid sin Nordpolsexpedition.

Numera finns det även bilder som Strindberg tagit men ack så synd att de inte förvarade dem på ett bättre sätt. Lång tid låg de i ett fuktigt bergrum.

Här kan man också bli Polarhjälte på ett väldigt enkelt sätt.

Vad vore Gränna utan polkagrisar.

Även blommorna går i polkagrisens tecken.

Hittade en fin brevlåda.

Nere vid den blåsiga hamnen växte de här vackra blommorna. Om jag inte är helt felunderrättad så är det cikoria. Roten användes förr till kaffesurogat och lär vara bra mot gikt också..