Allt har ett slut...

...även en resa i Bhutan tar tyvärr slut.

Vår sista natt i Bhutan bor vi i så här små charmiga stugor.

När vi tittar ut så ser vi åter igen vilken tur vi hade dagen innan för det har snöat under natten. Bergen är vackert vitpudrade med nysnö. Hade vår dag varit i dag för besök vid Tigernästet så hade det blivit en besvärlig och även lite farlig vandring och ritt. Att gå på den stigen i blöta och snömodd kan inte vara kul och rent utav farligt. Men vi har bara några timmar kvar här i detta vackra och speciella land, vi ska resa tillbaka till Indien.

 Bussarna packas och sedan bär det iväg till flygfältet.

På väg till flygfältet blir det lite oroligt en stund för plötsligt är vägen helt blockerad av en stor cementblandare.

Men i Bhutan är inget omöjligt, hela byn verkar plötsligt dyka upp för att hjälpa till med att flytta på kolossen. När det byggs i en by så är det brukligt att alla hjälps åt så det är nog ingen ovanlighet att alla hjälper till.

 På några minuter är vägen farbar igen.

Vi vinkar farväl till den lilla byn...

...och fortsätter mot flygfältet.

Incheckningen på flygplatsen går utan problem även om ordningen är lite omvänd än den vi är vana vid från andra flygplatser. Bagaget röntgas innan du kommer in i själva flygplanshallen. Sedan flyter det på som vid andra platser.

Efter incheckning är det passkontroll men sedan blir det lite annorlunda, för att komma till loungen så får man vända tillbaka igen och när det sedan är dags att gå till planet så är det bara en person som kollar om man har varit vid passkontrollen.

 Jag kikar ner på plattan och där står vårt plan och väntar.

En sista blick ut mot bergen som nu är snöpudrade.

Så är det dags för oss att lyfta.

Vi taxar ut och jag ser att uppe vid utsiktsplatsen över flygplatsen så står det några bussar som vill se planen lyfta.

Även när flygplanen ska lämna flygplatsen så är de tvungna att passa in flygrutten efter bergen så det svänger en hel del när vi ger oss iväg.

Vi följer dalen ut...

..tills vi kommer upp till marschhöjd.

Stråk av snö täcker bergen ner mot dalen.

Även på platser nere i dalen har det kommit snö under natten.

Jag är fascinerad av dessa vägbyggen, hur vägarna slingrar fram utefter bergssidor och över bergskrön.

Här uppifrån kan man verkligen se hur oländig terrängen är och att det ändå har lyckats bygga vägar.

Under oss har vi nu hela Himalayamassivet. Berg så långt ögat når.

Även här uppe på bergskrönen slingrar det sig vägar fram.

Det finns så mycket vackert under oss så det är svårt att slita sig från den utsikten och ägna sig åt något så trivialt som mat.

Fast en GT kan man väl unna sig.