Hälsostig med personligt rekord.

Det var en riktig gråvädersdag i Gävle, solen lyste med sin frånvaro och det kändes inte som en dag man vill ut och lufta kameran på, men det var den dagen jag var i Gävle och då fanns det inte så mycket val. Kameran fick följa med ut på en promenad.

Inte så långt från vårt hotell och alldeles bredvid järnvägstationen ligger den här pampiga byggnaden. Det är sjömanskyrkan som byggdes 1890-91. Namnet ger en liten ledtråd till vad byggnaden var tänkt till, en tillflyktsort för gästande sjömän. Där fanns förutom gudstjänstlokal även bostad för kyrkans pastor och lokaler för sjömansmissionen, läs- och skrivrum samt bibliotek.

En period under 60-70 talet skulle kyrkan rivas för att ge plats åt en ny trafikled. Som tur är blev det ändrade planer för jag tycker det är en pampig byggnad och väl värd att bevara. Sedan 1981 är den ett byggnadsminne. Numera används det som ett allaktivetitetshus och kallas för Musikhuset.

Vi promenerar åt samma håll som kvällen innan men går nu på andra sidan om Gavleån och kommer fram till Rådhuset. Det var kung Gustav III som både lämnade ett bidrag på 4.500 riksdaler och gav till uppdrag att bygga ett rådhus här. Efter den stora stadsbranden 1869 återuppbyggdes rådhuset igen och fick några förändringar därför har rådhuset en blandning mellan olika stilar nu.

Mellan ån och Rådhuset är det en liten park som heter Kung Kristoffers park, det namnet är en hyllning till kung Kristoffer av Bayern som gav Gävle stadsrättigheter 1446. Här ser vi en fin staty men jag hittar ingen information om vem det föreställer. Den lättklädda damen som inte ser ut att frysa i snön bär i alla fall ett ymninghetshorn. Jag har googlat och letat runt men kan inte hitta någonstans vem hon är.

Vi kommer ner till Kungsbron och ser att det är någon form av räkning på gång där. Kvällen innan stod det "IDAG 17" men nu idag är det 59 som är räknade. Gissar och tror att det har något med cyklister att göra och att det är de som räknas men vet inte. Kanske någon gävlebo vet.

Då vi kommit över till andra sidan om ån hittar vi en pampig skylt om att vi nu befinner oss på "Hälsans stig". Det låter hälsosamt så jag föreslår för min make att vi ska ta och gå den. Han ser lite tvivlande ut för rundan är 6 km och sååå långt har jag inte testat att gå efter min fotoperation ännu. Men jag kan gå nu, även om jag linkar lite och inte går så fort, så jag är villig att testa min förmåga. Vi kommer fram till att om det inte fungerar så kan jag stanna dit där jag klarat att gå så kan maken hämta mig med bilen om det inte skulle fungera.

Sagt och gjort vi traskade iväg.

Åt det här hållet var det vi gick..

Strax kom vi fram till en skylt med information om slottet. Intressant att läsa men eftersom vi var på baksidan av slottet så var det inte lika intressant att fotografera det. Men bra att de har skyltar som berättar  att "Du är här".  Då behöver man inte vara tveksam om var man är om man känner sig lite vilsen i tillvaron. 

Vi kommer till Gammelbron där änderna tror att det är mat på gång.

Så här ser villorna vid ån ut i dagsljus, fast dagsljus var kanske lite att överdriva gråljus är mer med sanningen överenstämmande.

Vi går förbi en vacker blå dörr. Den tillhör någon av de fina villorna vid ån.

Enda stället där det är lite svårt att hitta är då man passerar under Kvarnbron och kommer fram till konserthuset, där hamnade vi på fel sida av huset och fick lite extra träning i backen upp bakom huset. Såg på spåren i snön att vi var inte de första som gått fel där. På alla andra ställen fanns det sådna här tydliga skyltar som visade var man skulle gå.

Nästa intressanta plats vi kommer till är Strömvallen. Den är från 1903.  Då Adolf Ahlgren, (han med Läkerol) som var bror till Fredrik Ahlgren (han med Ahlgrens bilar) hänger ni med?, skänkte ytterligare mark kunde Strömvallen  byggas ut. Ytterligare bidrag till bygget  fick man genom att skolbarn sålde "tegelstenar", kuponger tryckta som tegelstenar, för 25 öre.

Skulpturen framför Strömvallen heter Löparen sattes upp 1947 för att hedra Gunder Hägg.  Gunder Hägg var ett naturbarn som kom från en liten by i Jämtland. Han började han träna löpning på skogsstigarna hemma  i Albacken där pappa Nils Henrik skötte tidtagningen med familjens väckar­klocka. Hoppas de hade sekundvisare på den klockan. I 1940-talets Sverige var det strängt förbjudet att tjäna pengar på idrott, lite svårt att tro i dag. Gunder Hägg fick några hundra­lappar i en tävling i  Eskils­tuna och det blev ett himla liv.  Han stängdes av från allt tävlande i åtta månader. Ingen trodde att han skulle komma tillbaka efter den avstängningen men tji fick de för han kom tillbaka och redan i första tävlingen efter slog han nytt världsrekord på en engelsk mil. En stor idrottsman som trots att han slutade tävla innan jag var född så minns jag att hans namn levde kvar i många år.

Nästa hus som vi kom till på vår promenad är Silvanum. Det är ett skogsmusseum. Ser att Marie-Louise Ekman har en utställning där just nu men tyvärr, det är stängt. Kanske lika bra det för då hade jag inte testat min förmåga på att gå.

Inte så långt ifrån Silvanum ser vi en vit vacker byggnad det är Hälsinge regementes soldathem.

Den är så vacker så den får vara med från andra hållet också. Den som är intresserad och vill veta mer om det så har de en egen hemsida här.

Klockstapel har de också.

Nu viker Hälsostigen av från gatorna och vi kommer in på mer parknatur. Vi är inte helt ensamma ute och går trots det gråa vädret.

Någon ville tydligen rosa området.

Se där vilken fin bro.

Vi ska tydligen över den. Lite knepigt med de hala trapporna ner till bron, med det gick bra.

Mycket bilder? Javisst men håll i er, vi har bara kommit halvvägs ännu.

En del fuskade och tog cykeln istället för att gå.

På andra sidan ån ser vi ett till vackert och pampigt hus. Hittar en skylt som talar om att det är Vall som var Valbo sockens prästboställe. Intressant för i mitt pass står det att jag är född i Valbo trots att jag aldrig bott i själva Valbo utan i Forsbacka. Fast det här huset övergick redan på 1600-talet att bli Kungsladugården Vall. Det här huset är tydligen byggt på 1800-talet och var en lantbruksskola tills regementet tog över området och översten bodde här. Tyvärr finns det ingen information om vad huset används till i dag.

Kan tänka mig att det är många som slår sig ner här med en picknick på fina sommardagar, i dag är det tomt och bara grått. 

Promenaden fortsätter och vi kommer till Gustafs bro.

En pampig minnessten står mitt på bron. Det är okänt när den första bron på platsen byggdes. Man vet att Valbo sockenmän och stadens borgare hade att gemensamt svara för underhållet av var sin brohalva och att en äldre träbro hette Gavelbron. Det kan även ha funnits en bro här redan under vikingatiden.

Stilla flyter ån.

Det är en fin gammal stenbro, så bra att den fått stå kvar.

Nej, ditåt ska vi inte, det var därifrån vi kom.

Åt det här hållet ska vi. Gävleborna är tuffa människor, de skyr inte en gråvädersdag utan är ute och promenerar ändå. Det kanske är en hundvädersdag.

Även om man kan tro sig ha hamnat i Paris så är vi kvar i Gävle och vi har kommit till Boulognerskogen. Många gånger har jag åkt förbi och tänkt ta en promenad där men det har aldrig blivit av.  Som mest har det funnits fem stycken kaféer här nu finns bara Sommarro kvar. Läge för en fika men det är stängt.

Träffar på ett par som tar sig en svängom i snön.

Kan det vara deras blåa cykel som står parkerad där?

Vid en brokant sitter näcken och spelar. Lite svårt att få ögonkontakt med honom eftersom jag inte klarar av att klättra ner i slänten framför honom. 

Nu har vi gått ungefär fem km och jag börjar bli rejält trött men ännu har inte övervägt att be om bilhämtning. Jag SKA klara hela rundan men jag märker  så här efteråt att det blev tunnsått med bilder sista biten.

 Jag klarade HELA rundan och innan vi var tillbaka på hotellet hade jag gått sex och en halv (6,5) km. Känns så skönt att kunna gå igen och hade bara Skeppet varit öppet som förr i tiden hade det suttit bra med deras "Biff Greta" och något rött i glaset därtill för att fira.

Där min vagga en gång stått!

Det var Gävle som var dagens mål. Norrlands första stad.

Tro det eller ej men i Gävle är det sant!

Vi hamnade här på CH.

Ingen fantastisk utsikt från vårt rum men vad kan man begära mitt i stan.

Det händet något i alla fall.

Kan det här vara våren som är på G.?

Efter middagen tog vi en liten kvällspromenad. Jag vet, jag borde ha haft stativet med mig men det ligger kvar hemma.

Jag ska ta och fundera på den uppmaningen.

Vi traskade runt lite och kollade in omgivningen.

Vi går över Gavleån.

På det här hotellet ska jag nog bo nästa gång.

Länsmuseet står öde, men det lyser ju i en del fönster. Kan det vara så att det inte bara är i New York som museieföremålen lever upp på natten.

Kommer till Gammelbron. Här har det funnits en bro sedan 1400-talet och ända fram tills Drottningbron byggdes så var det den enda förbindelsen med landsvägen söderut.

Slänger ett öga från där vi kom...

...och åt andra hållet på bron beundrar vi de fina villorna vid åkanten.

Nu börjar det bli lite sent och vi återvänder över Drottningbron in mot stan igen. Den bron kom till då Hälsinge  regemente flyttade hit till Gävle och den invigdes 1911. Då ansågs det att det behövdes en ny, kapacitetsstark, förbindelse över Gavleån eftersom Gammelbron var helt otillräcklig.

Heliga trefaldighetskyrkan Den har stått där sedan  1654. Om det ser ut som om tornet lutar så är det inte fel på bilden , för tornet lutar. Marken där kyrkan står är ganska instabil och det var först på 1930-talet som man lyckades få ordning på kyrkan och det var väl tur, för det är en vacker gammal kyrka.

 Nu är det dags att sova för i morgon ska jag se vad min fot går för.

Vart är vi på väg?

Vi lämnar Gästrike-Hammarby och letar oss vidare på vår färd. Gör lite som vi brukar göra och undviker de stora genomfartsvägarna och får se mer av landet än det man gör då man susar fram på motorvägar.

Hamnar i Storvik och kan inte låta bli att imponeras av det här stora huset. Det är missionskyrkan som är byggd 1920 då frikyrkovågen drog fram genom Sverige.  

 När missionsförsamlingen bestämde sig för att inte länge  behålla kyrkan passade kören Lyran på att lämna in ett anbud som antogs så nu har de en hel kyrka med  500 sittplatser. 

Läser ovanför dörrarna att här håller tydligen Bro manskör Lyran till och varför de heter lyran är inte så svårt att förstå.

Undrar om de eldar för kråkorna här i huset...eller duvorna!

Vi åker inte så lång innan detta fina hus dyker upp i Kungsgården. Det är det gamla tingshuset men som skylten på huset visar så har även Ovansjö sockens sparbank hållit till här.

Snygg skylt och är det en antik bankomat eller en egen sedelpress som står utanför dörren. Där kan man kanske mangla fram sin egen valuta.

Mitt emot tingshuset är ett till fint hus ovanför dörren läser jag att det är en vävstuga.

Sedan hade jag tänkt mig en runda inne i Sandviken och titta på de hus som Erskine skapat där men vädret ville annat. Det regnade och var ganska halt så jag avstod från en promenad, går inte alltför stadigt ännu så Sandviken får vänta till nästa besök.

Vi for vidare mot resans mål, var det nu är, men mer om det i nästa inlägg.

Erskineland

På vår lilla tur i Gästrikland kom vi till Gästrike-Hammarby. Orsaken till att det var målet på dagens tripp var att där hade arkitekten Ralf Erskine, i slutet av 1940-talet, mer eller mindre fått fria händer att skapa ett helt samhälle. Orsaken till det var att massafabriken här behövde bostäder till den växande arbetsstyrkan och  nog borde det ha känts som en  Sim City-dröm för Erskine att få skapa ett helt samhälle. Han var bara 32 år då han fick uppdraget.

Här skulle folkhemsdrömmen i ett miniformat skapas. Gästrike-Hammarby ligger två mil sydväst om Sandviken    

Tänk en sådan dröm för en ung arkitekt att få skapa allt från grunden, kedjehusen, fabriken, radhusen, pensionärsbostäderna, tjänstemannavillorna, vattentornet, hyreshuset och bensinmacken - rubb och stubb har samma arkitekt.

Även lekplatsen är hans skapelse. Längst där borta på andra sidan Gavlehytteån kan vi se herrgården från 1870-talet.

Radhusen har i dag fått en flagga med internationell prägel.

Många hus här ser ut att behöva lite uppfräschning, men inga hus har fått stå och förfalla trots att fabriken är nedlagd och byn inte har någon butik kvar.

Se där ett Erskins Café, det måste vi leta reda på.

Vi följer pilen och letar oss in mellan husen.

Cafet verkar vara öppet.

Är du i närheten så tycker jag att du ska passa på att ta en fika här hos de trevliga damerna. Mycket gott hembakat hade de och min leverpastejsmörgås var både mättande och god.

Tittar runt lite mer och det finns gott om hus i varierande stilar att titta på.

Det är bättre sparkföre så cykeln får nog stå tills det töar.

Någon är ute och luftar både spark och hund.

Snygga gavlar.

Vi åker över ån

Undrar hur det nappar här?

Det syns i alla fall att det fiskas i ån. Förstora bilden ovanför så syns kanske  flötet i grenarna.

Kyrkan eller snarare kapellet har inte Erskine skapat. Trots att det ser väldigt modernt ut så är det av äldre årgång.

Bostäderna intill kyrka ser också ut att vara moderna radhus men tittar man lite närmare på dem så är de nog också från samma tid som kapellet och herrgården.

Fast nu har vi tittat färdigt på hus och åker vidare mot nya upptäckter och eventuella äventyr.

Tog en sväng.

Tog en liten tur och hamnade i ett vintervitt  landskap och bilväg. Vädret var inte lika vintervitt utan mest grått men det var en skön avkoppling från ett grått och slaskigt Stockholm.

Visst är det bra med valfrihet.

Solen lyste med sin frånvaro men vi hittade en glad sol ändå. Trevligt när någon vill lysa upp tillvaron för sina medmänniskor.

Lite närmare.

Färg eller svartvitt, ja det är frågan en sådan här dag. Allt ser mer eller mindre färglöst ut ändå.