21. Mera djur i Chobe National Park.

I en så här stor park som Chobe är (lika stor som hela Skåne) skulle det behövas flera dagar eller veckor för att kunna se allt. Trots den begränsade tiden vi hade här så var det ganska många djur som ville visa sig för oss.

Ibland kan man nästan tycka att djuren var lite för närgångna, som den här elefanten. Även om jag zoomade ut allt som gick, på mitt 100-400mm objektiv, så blev det inte mer än ögat på bild.

Förra gången jag var i Afrika sa de till oss att ni kommer inte att se några flodhästar för de är bara aktiva på natten, när vi sedan såg flodhästar sa de att i vattnet kan man få se dem och då bara hur de sticker upp huvudet lite.

Förmodligen visste inte flodhästarna här att de bara ska vara aktiva och uppe på land på natten.

För här såg jag många som var uppe och betade. Vår svenska guide, som varit på safari massor av gånger, hade inte heller sett flodhästar på land förut.

Det finns många olika arter av antiloper, det här är en kudu.

Den här impalan verkar tycka. "Kan man inte få vara ifred på toaletten heller".

Så finns det små, små antiloper också som den här, som är den minsta i Afrika.

Det finns en art av antiloper som inte är god att äta, den både luktar illa och smakar illa. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den arten heter. Men den är vacker att se på.

 Några som både är eleganta och vackra att se är giraffen. Så ståtliga de är och så graciöst de rör sig.

Ofta har de sällskap av Oxpecker. Namnet har de fått av sin vana att sitta på stora däggdjur och äta parasiter.

Såg några små djur också. Den här trollsländan är jag glad att jag tog en bild på, för då den flög omkring såg det mest ut som om den hade fyra landningställ. Nu på bilden ser jag att den har genomskinliga vingar med bruna ränder på. Vingarna såg jag inte där på plats utan bara de bruna strecken.

Min drömbild på sebror är att få en flock som rusar fram över steppen med sanden yrandes omkring dem. De sebror jag träffar på vill inte vara med på det scenariot utan de står bara stilla och lungt och  betar.

Då är det mer fart på vårtsvinen som rullar runt i gyttjan.

Eller badar i det leriga vattnet.

Även aporna är ganska livliga.

Även bland aporna är det strid om vem som ska bestämma i flocken, ibland går man sårad ur striden och får sitta i skuggan under ett träd och begrunda sina svagheter.

Även en solig dag bland alla djur tar slut och vi åker mot gränsstationen för att återvända till Zimbabwe. Lastbilarna köar fortfarande där vid gränsen.

 Ja, noshörningen....den fick jag inte se nu heller. Fick höra att de noshörningar som hade funnits i den här parken, nu var flyttade till ett annat ställe för att skydda dem från tjuvskyttar och någon sjukdom som tydligen hotade här.

18. Kvällstur på Zambezifloden.

En stilla tur på Zambezifloden är ingen dum avslutning på dagen.

Vi blir avvinkade av ett gäng dansande och sjungande killar.

Vi beger oss ut på en mysig tur på floden, som så här års har ganska mycket vatten.

Vi är inte de enda som kommit på att en flodtur är en bra idé. Floden är gräns mellan Zimbabwe och Zambia, den är 2 660 kilometer. Långt där borta ser vi hur det ryker från Victoriafallen, molnen syns på långt håll.

Det dröjer inte så lång stund innan vi träffar på det vilda Afrika, i form av ett gäng flodhästar.

Flodhästen kan vara ganska aggresiv och farlig.

De lever i flock, kan inte simma utan går på botten. Ofta ser man bara att det sticker upp ett par öron och några strån ur vattnet.

Inte tillrådigt att gå för nära med båten för en flodhäst kan lätt välta en stor båt. En vuxen flodhäst är i genomsnitt 4,50 meter lång, inklusive en cirka 50 cm lång svans. Mankhöjden ligger vid 150 cm och vikten mellan 2700 och 4500 kg.

Det är inte bara flodhästar man ska akta sig för, här finns också en hel del krokodiler.

Det är förståss inte bara farliga djur vid floden, såg även en hel del fåglar.

Nilgås.

Vad det här är för art vet jag inte, kan det vara Neptunus barnbarn? De var i alla fall glada och såg ut ha roligt.

Kvällen går mot sitt slut och solen börjar gå ned. Det som ser ut som tre stenar framför vassen, är inga stenar utan några flodhästar.

Det är inte ofta man får se flodhästarna på land eftersom de oftast går upp för att beta då det är mörkt. Vi har tur och får se en familj som är uppe på land. Fast det börjar bli ganska mörkt nu och svårt att fotografera dem.

De är växtätare och även om jag inte fick någon skarp bild, så visar den här hanen vad han han gillar att äte.

Bättre porträtt på den här bjässen.

Tips på lämplig fotbeklädnad om man ska ut och åka båt. Den här ryska damen hade lite svårt med balansen då det gungade.