Rinpung Dzong - Little Buddha.

Som sagt så hade vi tur med vädret då vi skulle upp till Tigernästet, för resten av dagen regnar det och det regnar även när vi ska besöka klostret där filmen Little Buddha spelades in. Det ligger vackert och högt placerat.

Trappor är de bra på vid klostren, tappa upp och trappa ner för att komma in i klostret.

Ingångarna till ett kloster är ofta byggda så att man känner sig som att gå i en labyrint innan man är inne på själva klostergården. Inte så konstigt eftersom dessa kloster ofta var fästningar också och den vindlande ingången skulle förvirra fienden.

På väg in finns det en hel del vackra målningar, som den här som speglar livets olika skeenden.

Det regnar så munkarna hastar fram och åter över gården.

Jag hittar en sliten trappa.

Utsikten är magnifik här uppe.

Regnet fortsätter att strila ner.

En guldig dörr.

Fler munkar som har bråttom i regnet.

Hjulet, som är buddhistisk symbol.

 Runt om i klostret finns det många symboliska målningar.

Regnet verkar hålla i sig, så jag återvänder till bussen.

Där väntar vår bhutanesiske guide Tintin och jag lyckas få en "grupie" genom hans glasögon. Både jag, maken och vår chaufför kom med och ovanför kan vi ana kungen i en dekal.

Skolan har slutat för dagen och några spralliga skolbarn kommer studsande nedför trappen. Barn är sig lika världen över.

Jag har kvar några av mina stickade och virkade alster och frågar om de vill ha och det ville de. Den här lille killen kom lite senare och står där lite fundersam utanför bussen. Jag har ett par vantar kvar i min väska och jag frågar lite tveksamt om han vill ha dem, det är ju liksom "tjejfärger" på dem ;).

Han vill gärna ha dem och det var roligt att höra honom sedan. Vantarna åkte på och han gick runt och smekte sina kinder med dem och sa:  They are so soft. De läser de flesta ämnen på engelska i skolan så det var inte så konstigt att han sa det på engelska.

Sedan dök det upp fler barn och jag ångrade att jag inte hade väskan full, men tyvärr så var det slut nu. Alla barn var så försynta och inga som var påflugna eller tiggande.

Det här är vår sista dag i Bhutan och på kvällen åker vi iväg för att titta på traditionell dans.

Det är ungdomar som uppträder och vissa danser går i ett livligt tempo.

Dansarna virvlar fram över golvet.

Andra danser är i ett lite lugnare tempo.

De här har lite speciella hattar.

De sjunger så vackert och det är kul att få se lite av de olika folkdräkterna.

Sedan blir det middag med de traditionella tacktalen.

Så här kan en festmåltid i Bhutan se ut.

Långt borta men nära.

Var på en överraskningsfest häromdagen. Hela festen gick i bolovianskt tema. Det var inte jag som var föremål för överraskningen men var en av de överraskande och hade trevligt.

 Tysta, tysta står vi ett förväntansfullt gäng och väntar på festföremålet som fyller år i dag.Elias kikar i dörrspringan så att vi ska kunna vara beredda.

Hon har inte en aning om att det ska bli fest för hon ska bara in här för att hämta ett papper som sonen glömt kvar. Den stackars sonen fick lite ovett i bilen på vägen hit för att han var så slarvig och glömde saker, men han tog det med jämnmod eftersom han visste om festen. Men som synes överraskningen blev stor då hon öppnade dörren.GRATTIS SELVA!

Välkomstdrinken var Chuflay, det uttalas tjoflaj så jag trodde det var så den hette. Chuflay är namnet på en traditionell bolivianska drink. Chuflay görs med Singani, en boliviansk druvlikör, och blandas ut med Sprite och lite citron. Lite farligt att dricka eftersom det smakar som saft, men Singani är ganska stark. 

God bolivansk mat serverades också. Den här rätten är en typisk bolivainsk rätt och heter Pique macho. Det varnades för att såsen till skulle vara stark men den var mera god än stark. Den heter  just Pique macho, på grund av det är en stor portion och att den är så stark i smaken. Om man klarar att äta upp den så är man macho. Det är en rågad tallrik bestående av lagom stora bitar av nötkött ,korv,kokt ägg och pommes frittes.  Pommes frittesen ska ligga underst. Den maträtten skapades av Mr Honorato Quinones och hans hustru Evangelina Gomez Quinones, ägare av "Restaurante Miraflores" i Cochabamba, Bolivia.

Efter maten blev vi trakterade av bedårande söta dansare. Synd att jag inte kan låta er få lyssna på den medryckande musiken här.

Sedan blev det svängande vida kjolar.