Deception Island 2

 Det är vår här, istapparna hänger på husen.

Så mycket snö så att det finns pingvinspår på taket. Bara att traska upp utan problem.

En bit från husen står det tre vita kors. Vi går dit och tittar.

Det är tydligen ganska så mycket snö här i år. Jag har sett bilder på de här korsen då det är barmark och då ser man att de står med  stora stenarbumlingar och stenhögar runt korsen. Nu kan man bara ana stenarna.

En liten bit bort finns det ett till hus, vi pulsar dit.

Vi tar och kikar in.

Det här ser ut att vara köket, spisen ser ganska så fräch ut och frys och kylskåp känns lite överflödigt.

Ganska mycket snö där inne, men en hyfsad utsikt är det.

Om man hade en massa överskottsenergi så kunde man klättra upp till den här  öppningen i vulkanväggen titta ut över Bransfieldsundet. Öppningen kallas för Neptuns öga.

Fortsättning följer...

Deception Island - Whalers' Bay

Nu ska vi besöka en vulkanö. Ön är nästan rund med en diameter på omkring 12 km.

 I mitten på ön är det som en kittel, som bildades vid ett stort vulkanutbrott. Nästan som vid Santorini i Grekland fast där har öppningen blivit mycket större än här. Bukten här inne kallas för Port Foster och öppningen in dit är bara 230 meter bred.

Det är där vi ska in med vårt fartyg nu.

Lite busväder är det och snön yr ordentligt uppe på berget.

Där innanför finns det en lugn och skyddad vik och det upptäckte av valfångstmännen redan på 1800-talet.

Ser ut som infarten har fått en egen portvakt nu när vi kommer. Men vaktposten är inte speciellt aktiv, den sover så sött på sitt isflak.

Ända tills kaptenen tutar med mistluren på den. Då lyfter leoparsälen lite föstrött på huvudet och undrar lite sömnigt vad som står på. Mer orkade den inte med, var säkert mätt efter någon pingvinjakt.

Vi kommer in i öns innersta och i diset framträder det lite byggnader och berg.

Chile är med och gör anspråk på ön och det vill man tydligt visa besökarna.

Det fanns en forskningsstation här förr men en vulkan som fick utbrott 1967 och 1969 orsakade kraftiga skador på forskningsstationerna 0ch till slut lades de ner.

Vi går runt och tittar lite.

Busvädret stannade utanför lagunen och det dis som skymde sikten när vi kom in har försvunnit. kallt är det men det ska det vara här.

Det finns så mycket historia i dessa byggnader så jag önskar, då jag går omkring här, att de kunde tala och berätta för mig. Det här huset se ut som ett envåningshus på den här sidan.

Men går vi runt till andra sidan så ser vi att det är på två våningar. Kan föreställa mig hur det var att bo här på vintern då allt drev igen och det inte ens gick att se ut genom fönstren på nedrebotten.

Fortsättning följer...

Reste söderut...till sol och värme.

Den sommaren som jag hade varit till Nordpolen hade jag en utställning med isbjörnsbilder, tog även med några utskrifter av bilder från Nordpolen. En besökare tyckte att det såg fint ut men sa att hon reste hellre söderut till sol och värme.

Aha tänkte jag, det är söderut man ska åka, så sagt och gjort jag bokade också en resa söderut. Lika bra att ta i ordentligt och åka långt söderut. Där måste det vara varmt och soligt.

Men inte var det så mycket sol och inte alls någon värme.

Men vi passade på att bada, för det har jag hört att man ska göra då man åker söderut.

Lite sol var det men var var värmen?

Hade jag inte rest tillräckligt långt söderut?

Vad tror ni, hur långt söderut måste jag åka för att hitta den där omtalade solen och värmen i november?