Isabella, saltvattensjö och pingviner.

Vi har ankrat vid Targus Cove som är en naturlig hamn där valfångstmän och pirater genom tiderna sökt lä. De klättrade ofta upp på klipporna och ristade in skeppens namn.

Vi ska göra en landstigning på ön Isabella vid Urbina Bay för att göra en vandring upp till Darwins saltvattensjö.

Sjön har underjordisk förbindelse med havet.

Promenaden upp till kraterkanten här var inte så lång,  vill man se hela sjön och även få den med utsikt ut över havet så finns det en fin vandringsled som leder högre upp. Halva vår grupp fortsatte stigen uppåt, men jag hade hört att det kunde vankas pingviner vid den här ön så jag valde den korta vandringen och tittade på sjön härifrån.

Här vid kraterkanten ligger det en mängd små runda stenar som mest ser ut som något haren har lämnat efter sig. Fast det är lava, lava som träffat på regn eller fukt och bildat små runda kulor.

Men nu går vi ner och tar en gummibåtstur innan det blir för mörkt. Det första vi träffar på är en skarv som sitter och torkar sina små förkrymta vingar.

Ett sjölejon ligger på klippan och ser ut att ha det rejält tråkigt.

Men får något att titta på då vi kommer sakta gungandes förbi, kikar lite nyfiket upp på oss.

Strax efter får jag bevis för att jag valde rätt som tog gummibåtsturen, för vad har vi där uppe på klippan om inte tre stycken galapagospingviner.

Även de tycker att det är lite intressant med besök.

-Kolla, vi har besök.

-Bäst att göra sig lite fin då.

-Så där, ta en bild nu då.

Vi lämnar pingvinerna och gungar vidare.

Har man skarp blick kan se att det finns en hel del djurliv vid bergväggen, till höger några häckande skarvar och framför gottöppningen tre pingviner.

Vi tar oss försiktigt närmare. En av skarvarna ligger på ägg.

Även pingvinerna kommer vi ganska nära.

Kvällen sänker sig och snart är det dags att återvända till vår båt, men än silar solen sig ner mot havet.

Men innan vi återvänder så träffar vi på ytterligare några pingviner, vilken härligt lyckad tur det blev.

Fast nu börjar det bli lite för mörkt,  solen sänder iväg sina sista strålar mot klippkanten...

...där en ensam pelikan sitter och njuter av den lite svalkande kvällsbrisen.