Återresan.

Åker man bort så är det lämpligt att åka hem också. Men varför skynda hemmåt när det finns så mycket att se. Som sagt så väljer vi oftast de små vägarna.

I Sevallbo fick jag syn på en lite speciell kyrka. Tornet på kyrktaket var något som jag aldrig sett förut. Googlade på kyrkan som heter Ansgariikyrkan och fick veta att det var ortsbefolkningen som byggt den eftersom de tröttnat på att ro kyrkbåt över till Hedesunda kyrka.

Ser att våren är ordentligt på gång för tranorna har kommit till trakten. 

Men inte bara en utan det är två tranor. De dansade inte, behövde väl inte imponera på någon för de hade ju redan funnit varandra.

I vassen i Dalälven vilade två sångsvanar och änderna bråkade.

Fick tips om en liten omväg av damen i Naturrum i Gysinge. Vi tog den vägen som ledde oss ut på en rullstensås, det här är Ockelboåsen som korsar Daläven och man kan köra bil nästan ända ut där åsen övergår i vatten. Ungefär mitt på sträckan finns Gästrikslands största gravfält. Det lär finnas över 130 gravar här. Man är lite osäker på från vilken tidsålder de är ifrån men har gissat på järnåldern.

Jag hade hoppats på att få se lite sångsvanar här. Enligt informationen i Naturrum så kom de i tusental förr om åren, så jag tänkte att kanske några förirrat sig hit, men det enda i fågelväg jag såg var en hackspett. Men det finns nog mycket intressant i fågelväg i området om man tar sig tid att titta ordentligt, för då vi åkte därifrån träffade vi på en liten grupp fågelskådare.

När vi senare kom hem så hängde solen som enstor  blodapelsin över trädtopparna.

I Söderfors får man passa sig var man går.

Samma soliga dag som i förra inlägget kom vi till Söderfors. En fin herrgård har de där och där tänkte vi övernatta en natt.

Det började med Afternoon tea på herrgården. Mums så gott. Sedan tog vi en promenad i bruksmiljön.

Går man ut genom huvudingången och kikar till vänster så syns kyrkan där borta i slutet på gatan. Har bott i Forsmark en gång i tiden och det blev lite igenkännande här, fast där ligger kyrkan i ena änden av bruksgatan och slottet i den andra.

Vi gick bruksgatan frammåt där de vita husen kantade gatan. Om jag inte mins fel så heter den Storgatan.

Vänder mig om och där borta avslutas gatan med herrgården.

Men hur har de tänkt här. Gång- och cykelväg rakt ut i Dalälven. Kanske något för de äventyrliga speciellt med tanke på den gula skylten som står till höger.

Här är skylten som står till höger.

Tror jag avstår den promenadvägen. Går en sväng utefter ån mitt i byn istället.

Sedan var det dags för middag i Herrgården, den tänker jag inte rekommendera. Men det var fint där.