I vår Herres hage!

När jag vaknade i morse och tittade ut så trodde jag först att det var räven som brukar besöka vår tomt som stod precis utanför staketet. Hade inte fått på mig glasögonen ännu och tyckte att den såg lite annorlunda ut.

För två år sedan föddes ett litet rådjur på vår tomt, det lilla kidet skadade sig senare och bröt benet. Troligtvis hade hon varit i närkontakt med en bil, viltvårdaren var här och sökte efter henne men då höll de sig undan, men vi såg henne halta omkring här många gånger. Stundtals hoppade hon omkring på tre ben. Det blev som viltvårdaren trodde, benet läkte ihop och hon kunde gå på alla fyra, men hon fortsatte att halta lite så därför känner vi igen henne. Finns ett inlägg om det här.

När jag fått på mig brillorna och även hämtat kameran så såg jag att det här var varken räven eller ett rådjurskid utan vårt lilla halta rådjur hade fått tvillingar.

Hon verkade vara en fin och omtänksam mamma.

-Vänta, du har en fläck till där.

Den lilla familjen upptäckte att vi röjt en hel del busk och vildvuxet och trodde nog att vi lagt ut lite mat till dem, dit tågade de nu iväg.

Mums vad gott.

Den lilla familjen stannade kvar vid vår tomt ett bra tag så vi tog vår frukost inne i köket och inte ute på altanen, så att de fick äta i fred.

Vi får ofta besök på tomten av rådjuren det syns ganska tydligt om  man tittar på våra odlingar, eller brist på odlingar. Vid ett tillfälle hade vi alla fem rådjuren på besök samtidigt på tomten så om alla håller ihop i fortsättningen så kan det bli sju rådjur samtidigt. De fem finns att se här.

Visst är de söta...

Bedårande och riktigt söta är de, de små ekorrarna. 

För visst kan det vara dekorativt med en liten ekorre i blomkrukan då blomman gett upp.

De skuttar runt i trädgården och ser allmänt söta och gulliga ut....eller?

Men de där små söta liven är ganska hungriga och energiska av sig också. Den här fågelmataren i trä blev kortvarig här hemma. Det här var tidigt vår och den hade redan blivit rejält naggad i kanterna.

Så nu sitter där en i plåt istället. Hacke har lärt sig att knacka på den då den är tom, det ekar i kvarteret och då vet jag att det är dags att fylla på.

Jag har tidigare berättat om vår fyndiga ekorre som klarar av att lyfta på lock och förse sig med frön från förrådet på altanen.

Ibland blir den tagen på bar gärning.

I år har jag solrosfröna i en större tunna och för att ekorren inte ska kunna lyfta på locket så hade jag lagt en säck med 18 kg blomjord ovanpå. I går morse när jag kom ut så hade ekorren lyckats flytta på säcken och ta sig ner till solrosfröna. Det är mig en gåta hur den klarade av att maka undan säcken på 18 kg? Numera heter den ekorren Arvid, som i Starke Arvid.

Men tydligen fick den träningsvärk för i morse när jag kom ut så fick jag se att den jobbat på ett nytt sätt. Kan gissa att den har en del jord i munnen, så ser ni en ekorre här i Bromma som ser lite jordig ut och tämligen rund om magen så vet ni var den varit.

Kan inte annat än beundra den för sin kämpaglöd och idoghet. Skulle faktiskt ha varit intressant att se hur den jobbade. Jag vaknade vid fyratiden och då hade den redan jobbat klart.

-VA? Beskyller du mig för det där, kan aldrig vara sant.

Ett litet tips också. Jag har inte hittat någon bra pryl för att fylla på fågelmaten med, har en manick som är som en slags vid tratt med spärr men den fungerar dåligt så när rapsoljan var slut så fixade jag till den här. Skar av toppen och värmde plasten lite för att forma till en pip. Öser nu lätt upp fröna i den och det går fort att fylla på i matarna.

Smutsig? ja det är ekorrens fel, den blir så av att ligga i en massa jord.

Gick en sväng.

Äntligen normaltid och dessutom en solig höstdag, så jag och maken tog och gick en sväng på morgonen. Tog med mig kameran, men kände mig lite hemmablind i början på promenaden, fast när jag i Äppelviken stötte på den här skylten så vaknade kameran till liv och jag fick en ny skylt till min skyltsamling.

Undrar vem det är som går omkring i Bromma och skriver Helg lite överallt, visserligen är det helg i dag men texten står där även på vardagar och på många olika ställen.

Redan på 1910-talet började Äppelviken bebyggas av villor och vissa detaljer från den tiden finns kvar, som det här gamla staketet på Rundavägen.

Inget som man verkar vilja bevara eller vara rädd om, ser inte så säkert ut länger.

Vi slinker ner till det väldigt nya Alviks strand.

Här vid Alviks strand har det byggts massor så jag känner inte igen mig.

Här står en Havsvind, skapad av Kent Ullberg.

Fast när vi kommer ner till strandpromenaden så ser det sig ganska likt ut. Barnängens fabrik är sparad men är mer ett kontorshus nu än fabrik.

Här nere vid Mälarens strand träffar vi på "Den unge Strindberg i skärgården" av Carl Eldh, som sitter och gottar sig i solskenet.

Så här ser han ut framifrån.

Här är det fint att promenera.

Blir man riktigt hungrig på sin promenad kan man slinka in på Sjöpailjongen, fast vi är lite väl tidiga för det och har nyss ätit frukost, så vi fortsätter.

Tittar lite på speglingarna i vattnet.

Undrar hur det är att bo i det nya huset som mer ser ut som det staplats skokartonger på höjden. Det lär vara så väl isolerat att man får gå ut på balkongen för att ringa.

Vi fortsätter promenaden hemåt och konstaterar att det är Hallowe'en i morgon den 31 oktober.

Några firade det redan i går.

Stadspromenad.

Ibland blir bilderna bara kvar i kameran och upptäcks först när det är dags att använda kameran igen och jag tänker formatera minneskortet. Tog en promenad inne i stan en skön augustimåndag och dessa bilder kan ju få vara med som ett blogginlägg, inte så ofta jag har kameran med mig inne i stan.

Det här är ungefär vad jag såg.

Det byggs en hel del och en byggjobbare kan behöva en liten paus ibland.

Flaggallé fram till slottet.

Övergångsstället framför Grand hade en egen ordningsvakt, undrar vad som händer om man går mot rött.

Några kryssningsfartyg har anlänt.

Passade på att titta på Tullhuset innan det byggs och förändras där.

Ett Nobelcenter är tänkt att byggas här och byggstarten var planerat till 2016 men efter protester så har ännu inget hänt.

Ser att ett tyskt segelfartyg i modell större har lagt till vid Nybrokajen.

Folk flanerar i solen.

Andra sliter lite extra för kropp och kondition.

Östermalmshallen renoveras.

Under tiden kan vi handla i den tillfälliga paviljongen.

Jag fortsätter mot Hötorget och ser att Nick Brandt ställer ut på Fotografiska.

Ser också att PUB är ett minne blott.

Kikar in innan vi åker hem.

På kvällen får vi en otroligt färgad solnedgång, så jag kilar upp på översta balkongen och tar några bilder bort mot Nockebybron.

Efter en stund försvinner solen bakom skogen på Färingsö, som ett stort rött klot. en riktig augustimåne.

Från min altan 2

Skrev i ett annat inlägg om hur skönt det är att sitta på altanen och titta på fåglarna, fågellivet är ganska varierande och ibland kommer det även någon lite ovanligare fågel bland besökarna. Det här är en som inte kommer så ofta.

När den här dyker upp så brukar det bli ett förskräckligt liv bland de andra fåglarna. Fast en morgon då jag kom ut så satt den i granen vid tomten. Jag skyndade mig in för att hämta kameran och just då jag skulle ta en bild så flög den sin kos innan jag hann med att få någon bild.

Nu kom den tillbaka vid ett annat tillfälle så jag fick föreviga den så att jag kunde jämföra med fågelboken och konstatera att det var en sparvhök som var på besök.

Fast då vid första besöket så trodde jag att det var en duvhök, träffade på grannen och berättade för henne hur jag sett en (vad jag då trodde) en duvhök. Berättade att den satt i granen där borta och hur jag rusat in efter kameran men inte hann med att ta någon bild.

En svarade hon, det satt fem i trädet där borta häromdagen, sa hon. Utan att notera min tappade haka fortsatte min granne att prata om något annat, ända tills hon hejdade sig och frågade. Sa du hök?

Hon trodde att jag sett en duva och rusat in efter kameran, vad tror hon om oss fotografer. Visst är duvor charmiga men inte lika svårfångade och ovanliga gäster som hökar. De som brukar vandra runt på min gräsmatta ser mer ut som gemytliga små gummor.

Ganska så kärleksfulla kan de också vara. Turturduvor? ;)

Att det var en sparvhök som kom, hörde jag på lätet...

...och är det inte en sådan så finns det nog någon här som berättar för mig vad det är för sort.