Bratislava, statyernas stad

Vi fortsätter med lite till från Bratislava och nu nere i gamla stadsdelen.

Här upptäcker vi ganska snabbt att det inte bara är en massa fina hus utan det vimlar av statyer. En del är förstås av den gamla traditionella stilen men inte alla och de nya som kommit på plats efter kommunisttiden är de som får mest uppmärksamhet. 

Runt den här typen av staty var det ingen som flockades. 

Men lejonet på toppen var ganska fin. 

Ett förintelseminnesmärke fann vi på Rybnotorget. Det är ingen slump att det står just där. Det står på platsen där judiska synagogan fanns, den revs 1967, trots kraftiga protester, då Nya bron skulle byggas. Idag är den bara ritat på väggen bakom förintelseminnesmärke.

Men så kommer vi till de lite nyare statyer. Som den med Schöne Náci, han var en populär personer i Bratislava. Han var fattig tiggare, men trots sin fattigdom försökte han alltid vara propert klädd. Han blev känd för att gå på gatorna i en elegant frack med hög hatt och respektfullt hälsa förbipasserande damer, alltid ge dem  lite  uppmärksamhet eller sjunga en sång.

Vet inte hur många som kommer ihåg en staty vid Nybroplan i Stockholm. Den kallades för Kommunalarbetaren och det var en man som kom upp ur en brunn med brunnslock. Den hette egentligen Humor och var gjord som en hyllning till Hans Alfredsson. Jag vet inte varför den togs bort. 

Men hur som helst, den här statyn på Čumil påminner om den. Det slovakiska ordet Čumil betyder egentligen Bevakaren.

När det gäller Čumil finns det ett par teorier om hans namn. Kanske försöker han ta en titt under damernas kjolar eller kanske han är en typisk arbetare från kommunisttiden som arbetar lite och tittar mycket? Eller så kanske han vilar efter en hård dags arbete med att rensa avloppet. Hur som helst så verkar den här sympatiske mannen njuta av sin omgivning. Det finns slarviga förare överallt och Bratislava är inget undantag! Den stackars statyn tappade faktiskt huvudet två gånger.

Hittar också en Napoleonisk soldat, Hlavné námestie, han lutar underarmarna mot en bänk. Han är ingen spion utan han ser mer charmig ut. Kanske en förälskad soldat som väntar på en vacker flicka eller en förbipasserande turist som är redo att ta en bild med honom. Vi fixade lite sällskap till honom.

Vid det allra nyaste torget och vid stora köpteptemplet håller en del cirkusartister till.

Lindansdanserskan hittar vi inomhus, hon balanserar högt upp på sin lina. 

Hennes kompanjon nere på golvet ser lite orolig ut.

Jag förstår honom. 

Nu är det dags för oss att återvända till vår båt, det är dags för middag. Fast vi borde nog ha haft lite bevakning på båten istället för att roa oss på stan. Det verkar som om vi blivit bordade av pirater. 

Vet inte om jag vågar kika på matsedeln. 

Verkar som om piraterna har dansat på bordet efter dukning. Tur att tallrikarna stannat kvar på bordet.

Vet inte riktigt vad de gjort när den blodröda soppan skulle serveras.

Det var kanske inte så konstigt att jag inte var helt stadig på hand då servitören ser ut så här. 

Även vår reseledare ser bister och skrämmande ut.

Tur att vi slapp gå på plankan i alla fall. 

Bratislava med det vita slottet.

Vi lämnade Wien på kvällen och har under natten sakta förflyttat oss till Bratislava. Stilla flyter Don, i Sjolochov romansvit, men Donau flyter ganska stilla den med. Vi åker medströms och vår båt tar oss fram i max 20 km/h. Jag vaknar vid tretiden och just då passerar vi under Nový Most bron.

Ser inte så mycket av staden mer än en massa ljus.

När det ljusnar går jag upp på soldäck och det första jag då ser är slottet. Dit upp ska vi och jag är lite oroad över hur det ska gå till. Det är ganska långt och jag vet att det även är brant upp dit.

Men oron var obefogad, vi ska åka med tåg. Ett tåg på hjul.

På vägen ser vi förstås en massa fina hus och byggnader.

Helt smärtfritt har vi tagit oss upp till Bratislava slott. Lite uppförsbacke har vi kvar, men den besegrades galant.

Slottet har en historia från 900-talet. Då var det ett litet stenslott som senare byggdes om till gotiskt slott på 1400-talet för att under 1500-talet byggas om till ett slott i renässansstil. Inte nog med det för på 1600-talet blev det ombyggt till barockslott. Men drottning Maria Theresa av Österrike var inte nöjd med slottet så hon lät bygga om stora delar av slottet i rokokostil. 

Sedan på 1800-talets början, blev slottet bostad för 1.500 soldater, det var ingen höjdare för först bombade Napoleons trupper slottet och efter en blöt kväll  1811 lyckades soldaterna tända eld på slottet.

Så mycken möda för att skapa en ruin.

Slottet låg sedan i ruiner ända fram till 1950-talet då började man bygga upp slottet igen. 

Svätopluk som var kung av Stora Mähren står staty här. Stora Mähren var ett rike som grundades omkring år 830. Imperiets centrum låg längs floden Morava, i dagens Tjeckien och Slovakien, men det sträckte sig till att omfatta det nuvarande Ungern samt delar av Polen, Serbien, Ukraina, Österrike, Tyskland, Kroatien och Slovenien.

Här uppe måste man passa på att titta på utsikten. Den är storslagen man kan se både till Ungern och Österrike och, långt där borta på andra sidan den raka bron ligger vår båt och någonstans långt där borta är Ungern.

Här kan vi även kika in i restaurangen som ligger på toppen av brospannet till  Nový Most bron. Ser att det redan är folk där och även högst upp på utsiktsplattformen. Tornet är 80 meter högt och formen på restaurangen har gjort att bron kallas för Ufo-bron.

Om vi i dag ser till Ungern är jag osäker på, men de här vindkraftverken står i Österrike.

På baksidan av slottet finns en fin barockträdgård.

Tur jag har min fotoassisten med, som med raska ben kan springa uppför trappan och få en bild över trädgården och på köpet kom även jag med på bild. Står längst bort och kämpar med att få ordning på min röda krycka och kamera. Inte så lätt.

Vänder man sig om, som jag gjort på den här bilden...

...så ser man att trädgården fortsätter där bakom muren. 

Dags för oss att ta oss tillbaka ner till stan.