Lämnar Kapstaden.

Klart väder då vi lämnar Kapstaden och jag undrar lite hur det låter där under när de stora flygplanen lämnar startbanan.

Det ligger en hel del kåkstäder där flygplanen kommer in och lämnar flygplatsen.

Vi gör en sväng ut över det blå havet.

En sista skymt av staden.

Molnen verkar göra en sväng runt Robben Island.

Kort, men naggande god promenad.

Man får göra det bästa av dagen även om foten ömmar och värker. Inte så långt från vårt hotell fanns dessa rester från den tiden då det var en livfull hamn där dagens Waterfront nu ligger i Kapstaden. Det här, som nu är en gångväg, användes tidigare för att frakta varor från den forna hamnen.

Det finns lite information om den här.

En bro har byggts så man slipper korsa genomfartsvägen.

Går man över den så är man strax nere vid havet.

På de stora betongklumparna höll några grabbar på att träna parkour.

Kranarna såg lite kul ut med sina polkagrisrandiga spröt.

Vi slår oss ner där nere vid havet och njuter av det fina vädret och utsikten. Ljuset ute till havs var lite speciellt den här dagen.

Konstnärlig strandpromenad.

Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.

Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.

Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.

Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.

Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.

Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.

Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.

Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.

Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.

Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.

Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.

Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.

Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.

Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.

Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.

Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.

Vi traskar vidare.

Tittar på lite spontankonstverk.

Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.

Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.

Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.

De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.

Eller sitta hos en anka...

...eller en säl.

Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.

De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.

Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.

Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.

Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.

En tiondel över ytan.

De första isberget börjar anas i fjärran.

I isbergens rike.

Stora och vackert skulpterade isberg.

Den som hittar fågeln i den här bilden förstår hur stort isberget är.

När man sett sig mätt på isbergen, om det nu går att göra det, så kan man göra som vår amerikanske läkare Ethan och göra sig av med massor av överskottsenergi.

Eller ta en titt in på bryggan och se hur kaptenen har det.

Adam undrar hur nära man kan gå med det här objektivet...Svaret är, så här nära!

För att uppleva midnattssol här måste man komma söder om södra Polcirkeln och den är vid 67° S. Vi har nu kommit till ca. 57 °  och får istället en fin solnedgång.

Å så var det det här med svartvitt...När jag var barn fanns det de som satt och målade svartvita bilder för att det skulle se ut som färgfoto. Då ansågs den bilden vara extra fin, jag har en sådan bild på mig själv när jag var liten.  Numera tar vi bort färgen.

"Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!"

Många sjömil tillbringade vi till havs, först hände det ingenting. Bara vatten och vatten men så plötslig dök de upp som från ingenstans.

Då kom albatrosserna seglandes. Stora härliga fåglar  som visserligen inte såg så stora ut i det här stora havet. Men med en vingbredd på 3,5 meter som vandringsalbatrossen har, så inser man att de ÄR stora.

Förstora så ser du petrellerna i bakgrunden, jämfört med dem så märker namn deras storhet. Jag var i en skola och visade bilder och barnen där tyckte inte att det lät så mycket ned 3,5 meter. Då fick de dra ut ett rep på samma längd och insåg att det där var nog en ganska stor fågel. Inte någon liten mås precis.

Havet skummar och albatrosserna seglar.

 Valfågeln och albatrossen ser ut att krocka här, men trots att albatrossen är längre bort så ser man dess storhet. Valfågeln tillhör stormfåglarna och har ett vingspann på runt 40-50 cm ändå ser den liten ut jämfört med albatrossen.

Svartbrynad albatross

En till, svartbrynad albatross, lite närmare.

Även stormfåglarna svävade runt vårt fartyg.

När avtryckar fingret vitnat av köld och vind och nästan stelnat i sitt läge på knappen var det dags att gå in och lyssna på en föreläsning av Adam om våra "fenfotade vänner" . Då menade han inte fotograferade, utan individer med fenor såsom sälar och sjölejon.

Och vi går in i Konvergenszonen, kyligare vindar är att vänta.