Mer om Alcatraz

Vi fortsätter promenaden på Alcatraz. Det fanns en hel del att titta på och även lyssna på vad som berättades i lurarna. Många filmer har spelats in om fängelset och kända fångar, känns som att det är dags att titta på några av dessa filmer igen efter det här besöket.

Även från ett rymningssäkert fängelse går det att rymma, det får vi veta på rundvandringen. Det finns en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av rymmarna antas det  att de omkom vid flyktförsöket. Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet.

De enda fångar som lyckades fly från Alcatraz var Frank Lee Morris samt bröderna John och Clarence Anglin.

Från början var det fyra fångar som planerade att fly. Förutom de tre ovannämnda var Allen West också med i planen. Det sägs att det var han som kom på och planerade flyktplanen från första början. West lyckades dock inte komma ut ur sin cell i tid och glömdes sedan bort i historien. I andra berättelser sägs det att hålet i väggen var för litet så att West inte kunde komma igenom och blev kvar.

 I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden. När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra livvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva. Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets "frisersalong".

Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma. Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna. Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden. När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta. Man har aldrig hittat några kroppar efter dem, men man tror ändå inte att de klarat sig, eftersom det är väldigt starka strömmar i San Francisco Bay och vattnet den natten bara var cirka 10 °C. Men som sagt, så vet man inte om de klarade sig.

Det finns även en avdelning med isoleringsceller här på Alcatraz, en del av besökarna tyckte det var spännande att gå in där och försöka känna på hur det var att sitta i en isoleringscell. Kan nog vara svårt att få den rätta känslan då man kan öppna dörren och gå ut när man vill.

Ett stort bibliotek hade fängelset också, ganska tomt och öde nu...

..men kan tänka mig att det tänkts många ensamma tankar här inne. Både om flyktplaner och om livet i stort.

Slaget om Alcatraz 1946.

Ett av de mest våldsamma flyktförsöken från Alcatraz inträffade 1946 då bankrånaren Bernard Paul Coy och fem medbrottslingar funderat ut ett sätt att fly. Coy smorde in sin kropp med fett och extremiteter och klättrade upp mot Gun Gallery.

 Där spände han ut gallret med hjälp av ett rör från toaletten och klämde sig igenom. Vakten där uppe ströps med sin slips och fångarna kunde nu beväpna sig. De överbemannade nio vakter som de låste in i cellerna... ...och tvingade till sig nycklar. De fick fatt i alla nycklar utom en viktig nyckel, den som ledde ut till rekreationsområdet.

 Den nyckeln hade en vakt lyckat smussla ner i en toalett i cellen.

Det var ett våldsamt tumult och larmet utlöstes, vilket hördes in till fastlandet och hjälp anlände.  Det hela slutade med att fjorton vakter och en fånge skadades, tre fångar och två vakter dödades.

Alla fångar var tydligen inte lika våldsamma, i den här cellen får vi se att någon var konstintresserad och både tecknade och målade.

Längst ner i korridoren låg de mest attraktiva cellerna.

Att de var attraktiva berodde på att de nåddes av solljuset från fönstren.

Skötte man sig kunde man även få ta emot besök.

Här kikar vi in i vaktcentralen.

Till den här sidan av huset och ut på gården var det nog inga fångar som fick gå.

Här står öns fyr.

Man har fin utsikt mot Golden Gate Bridge.

Även in mot stan.

Fängelset var tvunget att stängas pga. alldeles för höga driftskostnader samt att byggnader var i behov av att renoveras och det skulle bli för kostsamt. Den sista fången lämnade ön 21 mars 1963.

Nu är det även dags för oss att lämna ön.

Vi tar en sista promenad och ser att allt inte är elände, det finns även lite blommor.

Båten hit ut går med trettio minuters intervaller, så det blir inte så lång väntan.

Vi och en fripassagerare åker tillbaka till fastlandet.

San Francisco Oakland Bay Bridge

Alcatraz

Tidigt en solig morgon i San Francisco begav vi oss ner till Fisherman's Wharfområdet och kajen där båten går ut till The Rock.

Vi kom med på första färjan.

Tuffade ut ur hamnen och förbi de morgontidiga arbetarna i hamnskjulen.

Nu med sikte inställt på den omtalade fängelseön, som figurerat i så många filmer.

Jag vet inte om det är riktigt men det sägs att Alcatraz betyder pelikan och syftar på de första invånarna på denna branta klippö. Från början samsades pelikanerna med en indiansk begravningsplats. Men när ön såldes till de vita, år 1859, uppförde USA:s arme en fästning här som skyddade San Francisco Bay fram till 1907 när det blev militärfängelse.

Eftersom vi kommer med första färjan är det ganska tomt på kajen.

När vi kommer iland välkomnas vi av en ranger i typisk parkvaktsmundering, han är där eftersom hela ön är nationalpark.

Vi får strikta förhållningsorder om var vi får gå och inte gå. Det är många fåglar som häckar på ön så de flesta grönområden är avspärrade för oss besökare. Han berättar också att 1934 blev det här ombyggt till ett av världens rymningssäkra fängelser. Rymningssäkert på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar och hajar. Innan vi släpps iväg för att utforska ön och fängelset får vi träffa fånge #1259. Nämligen William G. Baker. Vad han hade gjort för att först hamna i fängelse berättade han inte, men för att hamna på Alcatraz så hade han misskött sig på det första fängelset och då kom man hit. Ville man veta mer så kunde man köpa hans bok.

Efter den genomgången traskar vi iväg, förbi fångvaktartornet som med sin byggnadsställning mer liknar en pagod.

Kan tänka mig att man som nykommen fånge hade många tunga tankar då man traskade uppför den här vägen.

Vi vet att vi kan återvända med nästa tur tillbaka till fastlandet.

Hade fången otur så var det här slutstationen, det är nämligen bårhuset.

Då är den här gamla lastbilen vackrare att titta på.

Vi går in i själva fängelsebyggnaden.

Här blev fångarna försedda med kläder och annan utrustning.

Vi har tur som är här tidigt och slipper köa så länge för att få vår audioguide. Kan tänka mig att kön kan ringla sig lång här igenom duschrummet. Guiden finns på en mängd språk och jag passar på att fråga om en svensk, men får svaret att "ni svenskar är så intelligenta att ni kan engelska", så jag får nöja mig med en engelsk (eller amerikansk).

Vi går uppför trappen till våningen där cellerna är.

Fortsättning följer...

Vad gör man i San Francisco?

Ja, vad börjar man med när man kommit till en ny stad och allt som där finns att se och göra ligger som en stor kaka framför en att börja plocka russinen ur.

Vi började med att gå ner till Fisherman's Wharf som är ett av alla välkända ställen i staden. Förmodar att det kan vara ganska trångt i de kvarteren en sommardag. Även en solig januaridag var det ganska mycket folk, men absolut ingen trängsel. Här vid Pier 33 kan man ta färjan och åka över till fängelseön Alcatraz.

Det ska vi göra en annan dag, men redan här kan man få en inblick i hur där ser ut.

En bra bit där ute kan vi även se den omtalade ön.

Eftersom vi inte ska ut och åka båt i dag så tar vi en promenad utefter kajerna här vid Fisherman's Wharf , det är inte bara Alcatraz som de flesta känner till om San Francisco, utan det är nog så att många vet att det finns en mycket berömd bro där.

Något annat som jag också hade hört talats om var Pier 39...

...och sjölejonen.

Sjölejonen har funnits där sedan 1990, då de anländer i drivor strax efter Loma Prieta jordskalvet 1989 (forskarna är fortfarande inte riktigt säkra på varför).

De såg ut att må gott där i solskenet.

Det fanns några riktigt biffiga ena, antar att det var hanar.

Blev det för varmt hoppade man i och tog en liten simtur.

Sedan gällde det att kunna klämma sig in i högen av sjölejon igen.

En och annan fågel sökte sig dit också.

Läste någonstans att det kan vara lika kul att ställa sig på piren mitt emot och iaktta och fotografera åskådarna, men den här morgonen var det bara ett tiotal turister som var där så jag tyckte nog att sjölejonen var roligare att se. De var inte speciellt tysta av sig så jag filmade en liten snutt bara för att få med deras läten. Går att se och höra här.

Vi lämnade sjölejonen och traskade vidare.

Fortsättning följer...

Fortsättningen