Inte behövde vi räkna några fåglar

Bredvid vår tomt står en stor och ståtlig gran, tyvärr så verkar den ha gett upp all sin livskraft och stod nu där och såg så brun och ledsen ut.

Eftersom den står på allmänning, meddelade vi kommunen om att den såg ganska så död ut och dessutom började luta betänkligt mot vårt hus.

Två raska killar kom hit i går och konstaterade att våra farhågor om granens hälsotillstånd var helt riktig och några timmar senare återvände de med trädfällningsutrustning och började jobba.

De jobbade sig uppåt i granen och grenar föll som höstlöv till marken.

Högre och högre upp klättrade den modiga killen, man får inte ha höjdskräck i det yrket.

Fast han måste ha haft bra utsikt där uppe.

Han avverkade gren efter gren och till slut var han så högt upp att det var dags att ge sig på toppen.

Den började luta...

...mer...

...och mer...

...tills den gav upp och föll.

Sedan var det bara en stolpe kvar.

Dags för arboristen att ta sig ner och sedan fälla resten av stammen bit för bit.

Så nu står där en rejäl stubbe, sparad för  våra hackspettars skull. Det var väl snällt tänkt.

Blir inte så mycket fotograferande för mig nu, men dessa bilder kunde jag öppna fönstret och ta, fast fotot på stubben fixade maken som har lättare att gå än vad jag har.

Tuffa killar utan fleecetröja men med motorsågen i bakfickan.

I ett tidigare inlägg i min blogg så berättade jag att ett träd föll över vår grannes bilar och hus, då de fick veta att man måste säga till innan träden föll för att kommunen ska stå för skadorna så passade vi på att påpeka vilka träd som var lite i farosonen för vårt hus och bil. I dag kom det två tuffa killar med motorsåg och klätterutrustning för att städa upp på allmänningen.

De började med en björk som lutade lite väl mycket och nog stod på tur för att falla vid nästa storm eller blötsnöväder.

 Arborister är vana att klättra högt och nog såg de ut som de var vana hantera motorsågen också.

Sågspånen yrde.

Ibland fick de ta till lilla handsågen.

Sedan började grenarna falla.

När björken var kaffeved, var det dags för tallen att putsas och bli vårfin.

Killarna hoppade runt som små ekorrar i träden, smidiga och inte höjdrädda.

Tjoho...fast det här blev nog lite fel. Ekorren hoppade utan motorsåg och i ett annat träd.

Killarna hade bokstavligt talat motorsågen i bakfickan.

 För att snabbt kunna dra då de var i rätt läge.

Dessutom så städar tuffa killar upp efter sig. Vår uppfart ser nu lika välsopad ut som om jag gjort det själv...;)