Road trip north XIII - Kiruna

Det är dags att lämna Henningsvär och åka vidare, men innan vi packar in väskorna i bilen så måste jag få ge en eloge till kocken på Knusarn som fixade vår frukost. Vi var, som jag berättade tidigare, de enda gästerna på hotellet och trots det så kom kocken dit på morgonen och lagade i iordning en riklig frukost. Förutom nybakat bröd och en massa olika pålägg, frukt, grönsaker och flingor så erbjöd han sig att laga äggröra, bacon,  omelett eller vad vi ville ha. Även våfflor kunde vi grädda. Vilken service för oss två.

Mätta och belåtna med vår vistelse på Henningsvær och Lofoten åkte vi iväg innan det hade ljusnat ordentligt.

Farväl Henningsvær. 

På många ställen varnades det för älg, men trots det så såg vi bara en enda älg på hela resan. Den stod i några snår och betade. Naturligtvis där det inte gick att stanna. 

Några sista bilder från Lofoten.

En av alla Norges broar. 

Här har vi lämnat Lofoten och är på väg mot Riksgränsen och Sverige. Vindsnurrorna står i givakt där uppe på fjället. 

Här har vi de svenska fjällen.

Anar ett litet ljus borta över Nuolja och Slåttajåkka.

Ser du Lapporten, det gjorde inte vi den här gången, men den finns där bakom molnen.

Vi börjar närma oss Kiruna nu.

Det blev inte så mycket fotande i Kiruna för besöket var mest ämnat för att hälsa på släkten. men uträttade några ärenden i stan först och fick syn på lite nya dekorationer.

Nalle Puh har tydligen skaffat sig en ren.

Ett besök på Thornéus är förstås obligatoriskt, torkat renkött och kaffeost måste jag bara ha med mig hem.

Min äldsta morbror fick ett besök, så det är klart att morbror Kalle 96 måste få vara med i bloggen och kusin Kicki också.

På kvällen gav vi oss ut för att äta middag. Brukar inte vara några problem att få bord där, men då ska man inte underskatta kirunabornas vilja att fira Alla hjärtans dag.

Trodde ett tag att vi skulle få nöja oss med en korv och Cola på Empes.

Men Mommas som ligger i Ferrum hade faktiskt ett bord till oss och hade dessutom en mycket god souvas. Fast vi bodde inte på Ferrum den här gången, de hade tydligen fått hybris och ville ha över 3.000 kr för ett dubbelrum 

På Kebne bodde vi bra och till ett betydligt bättre pris, utsikt hade vi också.

Låkta-Kårsavagge-Abisko

När jag väl fått kläm på det där med att ta en tur på fjället så lockade det förstås med att få göra fler, och fler fjällturer blev det. Har man en gång fått vittring på hur trevligt det är i fjällen så är det svårt att hålla sig därifrån.

Den här turen gjordes också 1969 och den här gången tog vi tåget mot Narvik, från Kiruna till den lilla hållplatsen Låkta. Skulle man stiga av i Låkta måste man  säga till i förväg för att tåget skulle stanna där.

Det här var innan Norgevägen var byggd. Påtänkt var den eftersom ett vanlig skämt i lokalbladet den 1 april var: "Samling vid busstationen för busstur till Narvik". Jag gick aldrig dit för att se om det var någon som gick på det.

Men nu var det en tredagars tur vi skulle ut på. Från Låkta hållplats skidade vi upp till stugan vid Låktatjåkko. Lite busväder fick vi på uppvägen men inte värre än att vi kom fram välbehållna och kunde njuta av en skön bastu och sedan testa Låktaloppet. Det loppet gick ut på att efter bastun springa runt huset utan att någon hann med att se en. Handduk var inte tillåtet. Jag avstod från det loppet.

Nästa dag, då vår färd fortsatte mot Kårsavagge, hade vi tänkt att testa på att gräva snöbivack. Testa gjorde vi också men gav upp när snön i sluttningen där vi grävde var så hårt packad att våra spadar gick sönder. Bakom killarna här syns en lavin som drog ner när vi jobbade med vårt grävande.

Jägarskola från Kiruna hade varit här före oss, så det fanns gott om snöbivacker att testa, de hade tydligen bättre spadar eller varit där när snön inte hunnit packa sig lika hårt. Dessa syns som prickar eller håligheter på bergssluttningen bakom oss.Kul att titta på vår utrustning. Träskidor med stålkanter, kabelbindningar med låg fästpunkt och fångrem i läder. Skidbyxor i 60-talsstil med hälla under foten.

Soligt och varmt hade vi och jackor och tröjor åkte av allt eftersom.

Kårsa betyder ravin och här har vi kommit fram till Kårsakåtan för en lunchpaus..

Det ser inte ut att vara så mycket snö men det var bara en luring, för jag tog av mig skidorna och tänkte gå nedför slänten istället för att kryssa fram bland alla stenar. Då sjönk jag ner till midjan i snön och höll knappt på att ta mig upp igen. Fin utförslöpa hade vi ner i ravinen.

Dagens mål var Kårsavaggestugan och dit kom vi efter en härlig dag på skidor och med färsk solbränna. Den stugan har två rum men ett rum var redan upptaget då vi kom fram, så vi klämde in oss i det andra rummet och fick dela på de slafar som fanns lediga. finns det hjärterum så.....

Tre härliga dagar hade vi i dessa fjäll där t.o.m John Bauer var och fick inspiration till sina troll, fast jag tror nog han var här på sommaren. Så här års då det är vårvinter kan det vara både soligt och myggfritt. Sista dagen tillbringade vi i solen på Kårsavaggesjön och pimplade. Napp fick vi, som synes.

Killarna var tvungna att testa skidorna i backen innan vi fortsatte mot Abisko och om man tittar noga på ryggen på killen på bilden här, så ser man varför man inte ska åka skidor utan skjorta när det är skarsnö och man kan riskera att ramla omkull.

Sedan var det bara att skida tillbaka till Abisko, där passade jag på att hälsa på min morbror som bodde där då. Han tittade mig djupt i ögonen och sa; "Du har blivit snöblind".  Då kände jag ännu inget, men det gjorde jag dessvärre de följande dagarna. Nog hade jag haft solglasögon på mig men det räckte tydligen inte att skydda ögonen bara framifrån, solen letar sig in även från sidorna.

Men hur som helst en härlig tur var det och mina ögon blev bra på några dagar och en fin "bonnabränna" hade vi fått. Många turer till fjälls har det blivit sedan dess men de flesta har varit med vandringskängorna på.