Vita berg och snöklädda byar.

Lite svårt att veta när det är dag eller natt när man flyger över olika tidszooner men när jag öppnar gardinen framför fönstret ser jag att där vi är just då är det dag igen.

Vi flyger över vita snöklädda berg, här uppifrån luften är det så vackert. Men det är svårt att fånga det på bild genom ett smutsigt flygplansfönster.

Ser att det inte är öde land där nere. En stor väg skär genom landskapet och jag tycker det ser ut som en by där också.

Mer vägar och större samhällen tittar fram mellan bergen.

Berg är så vackert tycker jag.

Snön börjar avta och kikar man i högra kanten på den här bilden så skymtar man faktist en välbekant mur, som enligt sägnen ska kunna ses från månen. Förstår när jag ser den på min bild att det är ganska omöjligt för jag fick förstora bilden ganska mycket för att se att jag fått med den på bild.

Landskapet blir strax helt annorlunda. Vi lämnar bergen bakom oss och kommer in över bebyggda trakter. Det byggs nya bostadsområden, vägar och broar. Ser lite märkligt ut med stora vägar som slutar i intet.

Och vägar med otroligt skarpa kurvor.

Det är inte bara jag som nyfiket spanar ut på landet som vi ska strax ska landa i.

Vi landar på  Beijing Capital International Airport och vrider klockan 7 timmar frammåt. Så istället för fyra på natten är den elva på förmiddagen.

På flygplatsen blir vi mötta och lotsade genom alla kontroller. Där vandrar min väska iväg och jag kan lirka upp min lilla kameran ur fickan.

Tåg ska vi också åka...

Väskorna kommer.

Där har vi vårt hotell.

Skulle du vilja bo här?

Om man vill se lite av staden Siem Reap och inte bli både svettig och trött så kan jag rekommendera en Tuk Tuk-tur. Här i Kambodja är det en motorcykel som drar en liten vagn. Där kan man sitta och titta på omgivningen och samtidigt fläktar det lite behagligt. De används inte bara till att frakta runt turister i, utan väldigt många är till för varutransporter. Då är de i regel mycket överlastade.

Vi tar en tur ut dit där de lite mindre bemedlade människorna bor, vägen är knagglig och det hoppar och skumpar en hel del. Inte så lätt att fotografera då. Konstigt att jag inte fick en blåtira efter den turen, så som kameran hoppade och for.  Vi är inte långt från de centrala delarna men plötsligt känns det som om vi kommit till en annan del av landet.

Finns det vatten, så är det så gott som liktydigt med att det är någon person som är där på jakt efter något ätbart.

Här bor och arbetar man i små enkla hus, eller något som vi skulle kalla för skjul. Det här är en cykelverkstad.

Skjulen är inte stora. Inne i det här huset finns en frisersalong.

Här sitter frisören med sin son och väntar på kunder.

De skiner upp när lille sonen får en elefant.

Det kan vara ganska praktiskt med ett litet hus också. Då kan man ta en paus i tillverkningen av altartempel och titta lite på TV.

På andra sidan floden ser jag hur husen är byggd, de står på pålar. Regnperioden har gått hårt åt en del av husen.

Vi åker nära inpå där folk lever och sköter sina dagliga sysslor. Det är trångt och svårt att ta sig fram, det gör att man hinner med att se sig omkring.

Mitt i alltihop syns rester från den rika tiden. En bro som är smyckad med den välkända ormen.

Pittoreskt och intressant att fotografera, men som sagt, skulle du vilja bo så här. En fördel är väl att de inte behöver frysa.

Trafikregler är tydligen bara en rekommenderation. Kommer man inte fram på rätt sida om vägen, ja då kör man helt sonika på mot trafiken på fel sida. Ingen av medtrafikanterna verkar bry sig och ingen tutar heller ilsket.

När det sedan verkar kunna gå att komma över till den rätta sidan av vägen, då kryssar man sig fram tvärs över gatan.

Vi hinner med lite marknad också.

Trångt och inte lätt att komma fram utan att stöta emot köttet.

Jakten på gröna dammsugare.

Det är soligt och varmt så varmt att man helst bara vill sitta i skuggan under en palm och vila men är man på resa så gäller det att vara en duktig turist och hinna med att uppleva alla sevärdheter. Därför beger vi oss till stadens heliga berg. Berget är 100 meter högt och 328 trappsteg tar dig upp till en vidsträckt utsikt över staden. Låter inte så högt och inte så jobbigt om man bortser från att det är varmt. Väldigt varmt.

Med friskt mod tar vi oss an den första trappan på 138 steg. Rejält svettiga når vi avsatsen där man betalar avgiften för att komma upp till toppen. Riktigt smart att lägga den här för har man kravlat sig upp för den första trappen är det nog få som vänder och går ner igen utan att gå ända upp till toppen.

Nu är det bara 190 trappsteg kvar till den hägrande utsikten. Titta på stolparna på ömse sida om trappen där har någon skrivit hur många trappsteg det är.

Här uppe kan man se hela staden Luang Prabang.

Floden Mekong syns också häruppifrån.

Vi går ner igen och när jag nu räknar trappstegen får jag de övre trappstegen till 191, antingen har de blivit fler eller så är det solen som spelar mig ett spratt.

Här nere så börjar nu jakten på de gröna dammsugarna, vi är i backpackerskvarteren där det finns en mängd med små lodger och massor av butiker och serveringar.

Gulligt med chockrosa fåtöljer på internetfiket.

Här hitter vi slutligen Scandinavian bakery. Där finns gott kaffe och svenska bakverk, klart jag måste ha en kaffe latte och en grön dammsugare, tror nästan att det var godare än hemma.

Är du riktigt hungrig går det bra att få en svensk pizza också, även att bläddra i Svensk Damtidning .

Men vi har inte åkt rill Laos för att äta svenskt utan vi beger oss iväg för att äta en riktg laoistisk lunch. Får i dag smaka korv som är typiskt för området. Gott!

På väg dit ser vi hur man gör en rosa Buddha.

Många i Laos bor inte så komfortablet som i de här husen. Bor man här så har man kommit upp sig en bit på samhällsstegen.

 I nästa inlägg ska jag berätta vad man kan göra med elefantdynga.

Resan går till Asien.

Så var det dags igen att resa ut på nya äventyr i världen.

Den här gången så flyger vi iväg med Qatar Airways och det var inget dåligt val. Vi satt bekvämt och fick t.o.m en pyjamas att ha på sig till natten.

Mellanlandning i Dhoa, där det såg ut som en stad växt upp mitt ute i öknen.

 Titta på taket på det här huset med sin  skog av paraboler.

Fast vi stannade inte här utan vår resa gick vidare mot Bangkok.

Turligt nog skulle vi inte stanna där för vad jag kunde se så var det ganska så blött fortfarande.

Ser att vissa vägar är mer eller mindre delvis under vatten.

Vi skyndar vidare för att ta planet till Chiang Rai och sedan bussfärd mot Vårt hotell. Bussen är nästan värd ett kapitel för sig. Målad i häftiga färger och med tjusiga gardiner. De måste gilla sina bussar här.

Bussen var i alla fall bra mycket charmigare än vårt hotell. Lite kinakänsla över den byggnaden, men inget fel på rummen.

Kollade in stan och fick en känsla av att nu var vi i verkligen Asien.

Gatukök...

...och folkliv, så som det ska vara.

Före kvällens middag samlas vi en stund runt vår guide Magnus och får lite information om vad som vi har att vänta oss av de närmaste dagarna.

Middag på en lokal restaurang och lite bekantning med vårt resesällskap för två veckor framöver.

och så förståss med den lokala ölen

Får inte heller glömma den nya bekantskapen, Sticky rice som var överraskande gott.

Några restauranbesökare föredrog att sitta uppe i taket.

Kvällen avslutar vi på nattmarknaden innan vi nöjda och trötta kryper till kojs.

Bäst att passa på att sova för i morgon blir det tidig väckning för att ta oss vidare till Laos.