Så långt söderut som det går.

Så hamnade vi så långt söderut som det går att komma och ändå vara kvar i Sverige, vi är i Smygehuk.

Sedan jag var här förra gången så har det förändrats ganska mycket. Kanske fanns det något mer även då, men jag kommer bara ihåg fyren från den gången. Nu finns den här piren och plattformen där man kommer en liten till bit söderut. Det fanns sittplatser på väg ut men med tanke på allt spindelnät framför sittplatserna så såg de inte ut att vara så väl använda.

Jag såg på blötan på plattformen att det var ingen säker plats att stå på och speciellt inte om man inte ville få linsen nedstänkt. Så jag ställde mig en bit ifrån och tänkte vänta på de höga vågorna.

Tur hade jag för då kom det en frivillig modell och ställde upp sig på bra stänkplats. Han var väl medveten om mig och min kamera och beväpnade sig med ett brett leende.

Vad han inte verkade vara så beredd på var att havet var kallt och ganska så blött. Det breda leendet förvandlades till en lite annorlunda min.

Förstora och kolla in hans min, inte lika avslappnat leende längre.

Fyren ser i alla fall ut som jag kommer ihåg den.

Vi kikar på den gamla kalkugnen.

Ett vindpinat träd som förmodligen är Sveriges sydligaste träd. Inga löv på det men det är vackert ändå.

I Köpmansmagasinet kan man fika men vi var inte där vid fikatid och tyvärr missade vi också utställningen som Bob skrev om nylien. Rätt plats men fel tidpunkt.

Visst är det fint här ner vid den sydligaste kusten men vi är inte ensamna om att kommit på tanken att åka hit så när vi även hamnar i en omläggningsväg på grund av en bilolycka så beslutar vi oss för att lämna kusten och åker in i landet igen.

En liten gnutta Malmö och knökfullt i Skanör.

Malmö var inte inprickat som stopp på vår skånetripp men när vi nu var så nära och såg skyltarna till  utsiktsplatsen över Öresundsbron så passade vi ändå på att åka ner dit. Gassande solsken var väl inte det bästa fotovädret men kul att komma dit och jämföra om det var några förändringar från förra gången vi var där. Den enda förändring jag kunde upptäcka var vädret. Då hade vi annalkande åskväder och dramatiska moln och jag fick mycket mer spännande bilder än nu.

Det konstigaste tyckte jag ändå var att platsen där de byggt en stor anläggning med utsiktsplattform och vad som ser ut som stora lokaler under, stod lika tomma och öde nu som när vi var dit första gången för 12 år sedan. Då trodde jag att det inte kommit igång ännu,  bron hade ju bara två år på nacken då, men nog blev jag ganska förvånad när det var lika tomt och öde nu. Antar att det kommer en hel det som vill titta på bron så åtminstone en servering för fikasugna borde löna sig.

 Vänder i alla fall blicken åt andra hållet och ser en annan välkänd silhuett.

Vill man så kan man ta en liten, liten promenad ut i Öresund torrskodd och få en annan vinkel på bron men de avstod jag ifrån, ljuset var strålande solsken från alla håll ändå.

Nu var det inte Malmö som vi tänkt besöka utan Skanaör och Falsterbo. Vi kör vidare spanar lite ut mot Danmark och alla vindsnurror som på det här hållet mer ser ut som ett spjälstaket.

När vi har en mil kvar till Skanör upptäcker vi att vi var inte ensamma om att ha kommit på samma tanke. Trafiken står helt stilla. Tror först att det är någon form av trafikstopp och inte kö hela vägen. Men de visar sig att man bara kommer någon cm i taget. Vi ger upp och vänder. Skanör och Falsterbo får klara sig utan oss och vi får ta och besöka det någon annan gång när det inte är så fint väder och inte mitt i sommaren.

Lunna pågar

Så har vi hamnat i Lund, där har jag aldrig varit förut men jag har hört att domkyrkan är ett måste om man är där. Så sagt och gjort vi stannar till för att kolla in kyrkan. På en skylt framför kyrkan läser jag att de två 55 meter höga tornen lite skämtsamt brukar kallas för "Lunna pågar".

Jag får också veta att Pilgrimsvägen som går här, den binder samman valfartsortena Santiago de Compostella i Spanien med Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge. Ingen dålig sträcka om man har för avsikt att vandra. 

Jag får också veta att på medeltiden var Lund på 1100-talet säte för ärkebiskopen. Vi går in i kyrkan och visst är den vacker. En mäktig kyrka.

En plats att stilla sig på och eftersom det är en speciellt känslig dag så tänder ett ljus i ljusgloben och sätter mig en stund och tänker på min kära som nu finns på andra sidan.

Samlar mig så och går ut i solskenet igen. Ser många vackra detaljer på husfasaden.

Växtkraften är stor.

Men vad är det för långnäst person som speglar sig i fönstret ovanför den nya lilla plantan.

Genom en lummig park vid sidan om kyrkan ser jag den här figuren på taket.

Vi stannar inte så länge i Lund för vi ska åka lite längre i dag för att komma till vårt nästa natthärbärge. Vår vana troget väljer vi de små vägarna, ibland kan det bli en omväg då vår karta och GPS,n inte är helt överens med varandra. Vi hamnar nu vid Uppåkra kyrka, inte någon lång omväg för här ser man till Lund. Den här platsen var tydligen där Lund var inan Lund var det nuvarande Lund. 

Vid arkeologiska utgrävningar här i Uppåkra så visade det sig att här legat en hel stad från järnåldern och man har även hittat lämningar ända tillbaka till 400 f.kr. Men det bryr sig inte hästen om, han betar lugnt vidare bredvid kyrkan och lyfter bara på huvudet för att se vad det är för manick jag har i handen.

Nästa stopp blir i Eslöv där hotellet har ett välbekant namn från filmvärlden Och öven passande för Eslöv.

I Landskrona är det toppen tycker Siv.

Det är säkert så som Siv Malmqvist sjunger också men orsaken att vi styrde kosan dit var den gassande solen. Inte för att det var svalare där, men min man behövde en hatt för att slippa sitta och köra med min rosa solhatt på sig. Efter lite letande i några herrekiperingsaffärer så hittade vi vad vi var ute efter. Jag passade på att ta några bilder då vi letade runt.

Ett litet axplock av Landskrona.

Landskrona trädgårdsgille hade parkerat en bil vid torget.

Här i Landskrona har Carl Fredrik Reuterswärds revolver dubbla knutar.

Vi tar en sväng till Citadellet också.

Det verkar som det finns fisk i vallgraven. Jag trodde att den fiskande mannen hade prislappen dinglandes kvar i hatten, men det kan vara fiskekortet också.

Medan maken filmar lite slinker jag in på hemslöjden och sedan är den dagen räddad. ;)

Till sist en viktig uppmaning.

Peppar, peppar ta en tomat.

Nu ska vi ut på tigerjakt...nej förlåt det var visst tomatjakt. Vi hade fått ett tips om ett ställe  som hette "Tomatens hus".  Det låg inte så långt ifrån där vi bodde.

På vägen dit fick vi syn på den här fina kyrkan. Klart vi var tvungna att ta en liten bensträckare där.

Platsen vi skulle till heter Vallåkra och det var en hel del fina grusvägar på vägen dit. I informationen vi fått innan stod det att de hade nyskördade, solmogna tomater i allehanda färger och former.

Nog stämde den informationen allt.

Det fanns stora tomater veckade tomater.

Små tomater  i en mängd olika färger.

och även svarta tomater. Konstigt nog så smakade alla tomat.

Här får man plocka själv och välja ut exakt de tomater eller chilipeppar man vill ha.

Här i Tomatens hus fanns det inte bara tomater, lite blommor och kryddor fanns till försäljning och en hel del chilipepparsorter. Här en gul körsbärspeppar.

Den här sorten heter Facing Heaven.

Sedan tappade jag bort vad alla sorter hette. Tänkte på de som gick runt och plockade och valde bland alla sorter och sedan la allt i samma korg, hur visste de sedan vad de kom hem med!

Fanns inte bara tomater och peppar här. Borde väl vara bevis på att det inte är besprutat utan ekologiskt odlat.

En gul variant av chili.

Hittade en klockformad pepparfrukt också.

Det här var bara en bråkdel av alla tomat och pepparsorter de hade där och det var väldigt varmt i växthuset, t.o.m varmare än ute. Är du i närheten så är det ett trevligt utflyktsmål, finns även servering.