Världens dyraste kaffe - Kopi Luwak

Världens dyraste kaffe hade jag hört talats om innan jag ens viste att jag skulle till Bali så då vi passerade en kaffeplantage så ville jag väldigt gärna stanna där. Kanske inte så mycket för kaffet men jag ville få se dessa djur som hjälper till med att skapa det dyra kaffet nämligen  palmmården som på balinesiska heter luwak. Kaffe på balinesiska heter kopi så därav namnet på kaffet. Det skulle även kunna kallas för bajskaffe.

I trädgården till kaffeplantagen finns det en hel del växter som här är vanliga men i mina ögon mycket exotiska.

Efter en fin promenad genom den vackra trädgården kommer vi fram till några burar där tre djur ligger och vilar.

Klart det hade varit kul att få se dessa i vilt tillstånd men de är inte så lätta att få syn på då så jag får nöja mig med dessa tre.

De är lite kräsna de här djuren för de vill ha bönor av sorten Robusta eller Arabica, det dyraste och även det som anses som godast är från de vilda palmmårdarna. Djuret äter kaffebäret utan att tugga sönder den lilla kaffebönan. Den kommer ut igen och bönderna samlar upp spillningen som ser ut så här. Matsmältningsprocessen tros jäsa bönorna och ger enligt kaffekännarna en eftertraktad len smak.

Det tvättas och torkas sedan.

Innan de rostas och mals.

Här på plantagen så bjöd de på en trevlig provsmakning av olika kaffesorter och teer och det var klart att vi ville testa det berömda och dyra kaffet från Lowak också. Det kaffet ingick inte i provsmakningen utan en liten kopp kostade 30 kr, men inte var det så gott som dess rykte. På restaurang är det betydligt dyrare att beställa in detta kaffe.  Jag valde hellre någon annan sort och det kaffe vi köpte med oss hem var ett helt annat.

Vatten på glas kan man köpa här, nog första gången jag sett dessa förpackningar av vattenglas. Kul också att se hur en kamera kan knyta kontakter, killen i bakgrunden var mycket fotointresserad och han berättade att han nyligen köpt en systemkamera, vi fick en trevlig pratstund.

Som sagt så är kilopriset på detta kaffe mycket dyrt. Det här kaffet kan du få till det facila priset av 4.670:-/kilo.

Nu är inte allt frid och fröjd med det här kaffet, det finns oseriösa uppfödare som håller djuren i bur och inte alls plockar det från de vilda djuren men ändå framhåller att det är äkta kaffe från vilda luwak. Aktioner mot dessa oseriösa uppfödare eller djurplågare pågår och de vill att man ska försäkra sig om att det kaffe man köper verkligen kommer från de vilda djuren, hur man nu kan vara helt säker på det. Jag hoppas på att de tre luwak som vi såg inte missköttes men de såg välmående ut och vankade inte oroligt runt i sina burar.

Elefantkepsen! Goa Gajah.

En riktigt gråtrist dag i dag här i Bromma, regnet hänger i luften och det mesta ser disigt och grått ut, vad passar sig bättre då att drömma sig tillbaka till soliga Bali.

På Bali kan man hyra sig en bil med chaufför och guide och slippa köra själv i den hetsiga och lite hysteriska trafiken. Ett både trevligt sätt att komma iväg och få se lite av ön eftersom man bestämmer själv var man vill stanna och vad man vill åka och se, dessutom så får man guider som känner till landet.

Vi hade gjort ett kort stopp i Ubud då vår guide frågade om vi ville se Elephant cap, lät ju intressant med en keps till elefanten. Så vi sa, javisst vi stannar där, men elefanten vid ingången hade ingen keps.

Det tog inte så lång stund innan vi förstod att det var en liten missuppfattning, det balinesiska uttalet på engelska blir lite som i Singapore där de kallar det för singlish borde väl kallas för balish här.

Det var naturligtvis ingen keps för elefanter som han ville visa oss utan ett tempel som kallas för  Elephant Cave, det templet blev 1995 upptaget på världsarvslistan. Här fick vi också en slags sarong och bälte att knyta om våra shortsklädda ben. Templet tros ha uppförts någon gång mellan 900- och 1300-talet.

En damm för religiösa ceremonier finns det här.

Och så har vi den märkliga grottan. Från början trodde man att den hotfulla figuren, vars mun är öppningen till grottan, var en elefant.

En smal gång leder oss in till en T-formad grotta som inte är så stor men har några altare. Det är ganska mörkt där inne. En del tror att det kan ha varit en plats där eremiter sökte enskildhet.

Här finns också en vacker trädgård så vi fortsätter nedför en mängd trappsteg till den heliga Patirtaan-dammen som sägs innehålla heligt vatten.

Där nere finns även rester av ett gammalt buddistiskt tempel.

Små nischer och uthuggna partier i berget minner om det gamla buddistiska templet.

Även om det är vid ett tempel som vi är så känns det lite som en djungel där vår stig slingrar sig fram bland alla lianer och växter.

Jag är glad att det inte är regnperiod, för den här smala och brant stupande gångstigen ser ut att kunna vara väldigt hal då den är blöt.

Det är ett levande landskap även här inom tempelområdet med lite odlingar och husdjur.

På den smala gångvägen nere hos korna möter jag en hund som ser ganska kaxig ut. Det är smalt och vi måste mötas mycket nära så det är med lite tvekande som jag fortsätter mot hunden, vet ju inte om den är snäll eller aggressiv. Men när vi närmar oss varandra så är det hunden som är räddast och vänder om och går tillbaka samma väg som den kom.

På vägen tillbaka till bilen kommer vi förbi en plats där det håller på att byggas upp ett nytt tempel, bitarna som de använder får mig osökt att tänka på LEGO.

Varningar

Mycket tal om tsunami just nu och det är inte så konstigt eftersom det snart är tio år sedan den stora katastrofen inträffade. Många svenskar tänker på Thailand och alla som drabbades då men även Indonesien råkade mycket illa ut. När vi promenerad vid stranden vid Nusa Dua så såg vi att de tagit faran på allvar.

Stranden där vågorna kom in från söder var tydligen extra utsatt.

Där hade vågorna fritt spelrum utan att något hindrade dem.

Tog man en promenad här så kunde man se tydliga tecken på att de tagit faran på allvar.

Med jämna mellanrum fanns det skyltar som varnade för faran och vart man skulle bege sig om det var fara å färde.

Nu var det lugnt, inga faror som hotade.

Ubud

Ubud är en stad på indonesiska ön Bali, säger Wikipedia och det stämmer också, den anses också vara en av Balis stora konst och kulturcenter och många turister söker sig hit. Själv var jag där bara en kort stund då vi stannade till för en bensträckare på väg till andra platser.Snygg skylt om turistinformation , men turistinformationen låg då inte där, inte nu i alla fall.

Men det går bra att titta sig omkring utan turistinformation också.

Många gamla fina byggnader finns det där i Ubud.

Men många tempel och palats liknar varandra där i Asien så det är roligare att titta på folklivet.

Traska in i gränderna.

Och se vad som händer där.

Det märks att det är mycket turister här för bland allt hantverk finns det många typiska turistprylar också.

Vid alla butiker, restauranger och andra ställen fanns dessa Canang (offergåvor).

Det här är inga offergåvor utan ett praktiskt ställ för kokosnötter.

Utbudet av butiker och restauranger är stort.

Det är kul att gå runt och titta.

Blommor till Canangs.

Kul fåglar,

När vi gått runt en stund så börjar folk se upprörda ut och det stannas upp och pekas, klart vi undrar vad som är på gång.

Trafiken stannar upp och förarna undrar varför det går så trögt.

Somliga sitter lugnt kvar på fiket men tittar undrande bortåt gatan,

Även hunden som sov på trottoaren känner på sig att det är något på gång.

Vi hittar vår chaufför och guide för dagen för att fortsätta färden och får veta att det är ett tempel alldeles intill som brinner.

Folk kommer med brandsläckare och flera mil bort möter vi brandkåren. De kom tydligen för sent för när vi kommer förbi samma väg senare på dagen så gapar det ett stort hål där templet låg och även en restaurang har brunnit ner. Fast tur i oturen så spred sig inte elden till något större område.

Papperskorgar

Den rubriken kommer nog inte dra många läsare, kan tänkas. Men om papperskorgarna är så fantasifullt utformade som de var på Bali så tycker jag att de förtjänar ett eget inlägg.  Eller hur?

Så här kommer ett litet axplock.

Alla papperskorgarna ser inte ut som om det de var just papperskorgar, men vissa hade öppningen på baksidan.

Andra papperskorgar såg man direkt vad de var till för.

Det här var min favorit.